Åkte iväg till stallet i god tid och kände mig inte så nervös. Mötte en lugn häst i stallet som stod och mumsade på sin frukost. Packade in i bilen, knoppade Cassador och kors i hela taket, han hade inte rullat sig efter att jag badat honom igår och sedan släppt ut honom. Det händer aldrig så jag blev väldigt glad. Så fort jag knoppar så känner Cassador av att det är tävling, han har svårt att stå still men han är inte stökig utan rör på sig för att reta mig. Han mumsar på mina ben och är han på bra humör så lägger han bara mulen mot utan att naffsa mig. Jag fick sadla honom innan vi åkte då jag åkte helt själv, eller nej, jag hade ju Lucy med mig, men hon är lite dålig på att hålla Cassador åt mig. Sen packade jag in hund och häst och åkte iväg, Cassador va väldigt lugn i transporten och det kändes otroligt skönt. Alltid en oro när man åker just själv med levande och stora djur lastade.

 

Väl framme så anmäler jag mig, åt lite frukost och gick sedan och memorerade banskissen, försöker göra det innan jag går banan om jag har tid. Då kan jag nöta in den och känna mig säker när jag går den, även om man har bråttom efter man har gått banan, då jag va själv så kände jag att jag ville gå den fort och sedan ge mig ut och hämta Cassador. Jag startade som nr 30 så jag hade god tid på mig men eftersom vi inte har ett bra tävlingsbagage så ville jag ha extra tid och känna mig lugn. 

 

Jag red fram lagom länge, inte en enda gång drog han iväg med mig på framridningen som han kunde göra. Alltså, jag har sådana hemska minnen från att vara i vägen, känna mig hopplös och hjälplös. En spänd, galen och taggad häst, med en orutinerad ryttare bakom spakarna. Men idag, idag kunde jag styra, jag kunde bestämma hastigheten och galoppen va helt fantastisk. Även framhoppningen va likaså, jag hoppade några skutt ute och några skutt inne. Jag fick till några riktigt grymma språng där jag kunde känna hur hela baken lyfte, flög en bit upp i taket och sedan ner igen. Cassador va glad, lite osäker ibland när vi står still men även han måste få smälta allt det nya, känna på det och befästa även på tävling. Cassador kommer aldrig att bli en jättelugn häst, men jag tror att han kan tagga ner. Om man titta på 2014 och idag, så har han gått från 200 km/h till 130, men han ska ner på 100. När han är där nere ska man sedan kunna plocka fram en högre växel och öka till 130 igen vid omhoppningen, men grunden ska alltid vara noga ridet och en jämn rytm. Idag, första tävlingen i år så tycker jag faktiskt att vi får till det.

 

Jag fick först rundan filmad, raggade upp en främmande man som såg filmsäker ut och jag måste säg att han gjorde det utmärkt. När jag hade hoppat klart första klassen så kom mina föräldrar och överraskade mig, hade ingen aning om att de skulle komma. Mamma sa direkt att hon skulle filma i nästa klass och huh tänkte jag, då slapp jag tänka på det. När det var dags för nästa klass så gav jag päronen en enda uppgift, att sätta sig på läktaren och filma. Jag skötte allt annat själv, på denna nivån och höjd så kan jag följa efter någon som hoppar fram. Sen när jag hade hoppat banan så brast det, jag va så himla glad och FÖRBANNAT STOLT över mig själv och min prestation, det brukar jag inte vara. Så när jag gick i mål, tog jag ett varv i lugn och samlad galopp, saktade av och slängde mig runt halsen i utgången och pussade på honom. Tårarna kom och även om jag inte hamnade i toppen efter den rundan så gjorde vi det inombords, jag och min finaste prins. Vid utgången så fick jag se många leenden, jag hörde även ett grattis från en liten tjej, det var som att de förstod, min lycka sken stark som solen. När jag kom ut sen så skrittade jag runt, va väldigt glad och när päronen kom så tog jag hand med mamma och sa att jag va så himla glad. Märkte inget direkt på henne men de såg lite fundersamma ut i efterhand. Jag gick och travade av, skrittade sedan bort och mamma tog några kort. Hoppade av vid transporten och började diskutera min lycka med mamma. Då sa mamma, "men du rev ju Erica", jag svarade "nej det tror jag verkligen inte vi gjorde, kände inte att han va i en bom". Mamma såg nu konstigt på mig, "men Erica, du red ju in i ett helt hinder". I denna stund visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.. Jag va så lyrisk och ville se filmen efter en svinbra runda, mycket bättre än den första då vi hade mer jämnt tempo och även omhoppningen va så satans bra. Inte något av och på och jag la han rätt runt hela banan. Då kom det, "men mamma, du måste ju filmat tjejen som red innan mig". Tog mobilen från mamma och tittade, jaha, FEL runda på film, helt fel häst och helt fel dotter. Hästen va ljusbrun och ryttaren hade annan färg på håret och brun kavaj. Jag sa, "men mamma, jag har en blå tröja och en svart häst, hur kan ni missa det med fyra ögon?" Mamma och pappa var väl väldigt nervösa, får skylla på det, så när de ropade ut, "Erica Johansson håller sig beredd", så hörde dem bara Erica Johansson och började filma. Jag behöver inte berätta om mitt utbrott sen men min mor och far åkte iväg, jag kunde ta hand om min häst själv sa jag. Jag skrittade av Cassador för hand och hans pussar fick mig att svalna och han sa att det blir fler rundor, mamma skulle få fler försök. Haha, undrar om hon kommer våga försöka filma nästa gång.

 

Nu har vi avnjutit en mysig kväll med god mat och film, båda päronen ligger halvt och snarkar, även hundarna. Men innan vi somnar gott i min lägenhet ska vi ut på kvällspromenad.

 

Jag vaknade i morse med hopp och en jäkla massa vilja, jag kommer nu att somna med en erfarenhet rikare. Jag är stolt över min fina häst och jag är stolt över mig själv, ni som följt oss och sett hur tufft vi haft det. Det går att vända från den djupaste svackan och jag och Cassador är ett levande bevis på att det går <3 Cassador har nu flyttat till Kassakällor, DC stables och har fått två nya nattgäster. När han stod i gången så va han helt lugn, även när jag tog in han i boxen. Han började mumsa på sitt hö och va inte alls orolig över att han skulle stanna där. Fick även ett sms precis från stallägaren, "Hälsningar från Cassador... lugnet råder i stallet ;)" Så glad man blir av ett sådant sms, min lilla prins.

 

I morgon ska jag vara i stallet vid 9, släppa ut Cassador med en ny hagkompis. Det kommer dröja ett tag innan han kommer att gå i lösdriften då han ska vara sällskap till ett sto, men skönt om den första tiden blir när det är lite varmare ute. Sen sen har vi ju lilla Corvette som kommer i morgon med, hon ska övernatta i Cassadors gamla box och flyttar sedan till Kassakällor på måndag. Hur de ska gå i hagarna då är ej bestämt men jag ser gärna att hon går själv och Cassador och hans nya tjej i hagen bredvid. Corvette gillar sitt egna space, men vi tar en dag i taget och allt kan ändras men bara till det bättre nu. Ser fram emot att få hem min lilla gråa och se hur det står till med henne, en plan kommer att läggas upp men en dag i taget. Jag ser fram emot denna månad, 3 hästar kommer att trimmas och det blir som sagt fullt med hästar här, ser ni fram emot detta med?? Något speciellt som ni vill att vi bjuder på??

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Började morgonen hos Sas idag, fick sällskap i ridhuset av två andra, en kompis och hennes mamma. Så mysigt och Sas kändes lite piggare idag, även mycket mer följsam. Däremot så är hon väldigt långhårig, ser ut som en blandning mellan nordsvensk och Islandshäst, men vi alla vet ju att det är insidan som räknas. Hennes ägare va lite tveksam till att klippa henne nu, då det skulle kunna påverka pälssättningen, någon som är duktig på de här med päls?? Då det ska bli runt 15 minus nästa vecka vilket man ju inte släppa ut en långhårig och svettig häst i hagen. Cassador får ju aldrig så mycket päls som en normal häst, men har är en riktig skitgris så det är lättare och att hålla rent en klippt häst, även skönt när han svettas.

 

När jag va klar med häst nr 1 åkte jag till Cassador, ska bli så skönt att ha hästarna på samma ställe sen. Cassador gick ute så jag fixade allt i stallet först, sen fixade jag ett räcke på banan och det stod redan en studs som jag kunde hoppa lite på med. När jag hade joggat fram Cassador så kändes han slö, det hade ju aldrig hänt tidigare. Så jag tänkte, hur ska det gå i morgon?! Men han vaknade till liv efter några språng och shit va fin han va idag, trimmade på ett räcke med markbom på båda sidorna. När jag rider an ett räcke som detta nu sitter jag bara och väntar på att han ska bli spänd och sticka, men han känns väldigt cool och harmonisk i kroppen nu. Visst suger han tag i hindret och det vill man inte ta bort, men måste fortsätta jobba med sprången, rund, låg och mjuk.

 

Jag har även putsat och packat ihop lite inför i morgon, undrar vart jag lagt nummerlappen?! Så nu börjar det kännas att det är tävling på G, badade även Cassadors ben och svans, i kallt vatten :(. Fixade en "inpackning" i svansen då jag vet hur ren min häst kommer att se ut i morgon.

 

 

 

 

Nu är det fredag och snart helg, dagen är fullspäckad men ska försöka klämma in syrran på lunch och fika. På lördag morgon åker jag och Cassador på tävling, ännu ingen spikad som kan följa med, samma visa varje gång. MEN jag lovar att jag inte åker därifrån utan att någon har filmat rundorna, det går bara inte, dem måste filmas, dokumenteras och analyseras!! Kan ni fatta det, vi ska tävla i morgon :D Haha, jag fattar inte det än, alldeles för mycket annat i mitt huvud som har trängt sig före denna vecka. Tänk er, Juni 2014 var vi ute senast, så nyfiken på hur det kommer se ut och hur Cassador kommer bete sig?! Lugn kommer han inte vara men lagom taggad hade suttit fint!! Yes, beställer det nu, en lagom taggad häst till tävling <3

 

 

 

 

 

Nu är ni några som har frågat och jag behöver inte hålla på det längre. Cassador kommer att flytta till DC stables som ligger precis bakom där jag jobbar. Anledningarna är många, men det betyder inte att vi inte trivdes där vi står nu, på Olasgård.

 

Jag fick för ett tag sedan en förfrågan om jag skulle vilja flytta Cassador dit, jag hade inte gått i flytta-tankarna men jag var i ett litet tillstånd där jag va trött på att rida ute i regn och blåst. Jag kom ju först från en anläggning med ridhus där jag kunde välja vart jag ville rida. Nu måste jag hela tiden åka en bra bit för att trimma i ett ridhus och det är inte alla som tar emot en. Halmstads har gjort sitt för Cassador, han gillar inte att vistas på den anläggningen och det talade han om sista jag var där så det kändes ju sådär. Men egentligen är ridhus inget måste, jag vill ha det men Cassador hade klarat sig utan, enbart bekvämligheter och vi människor väljer gärna det om vi får möjlighet. Den största anledningen är att Cassador måste få vara häst, han måste få leka med likasinnade kompisar. Det funkade super när Razzia stod hos mig ett tag och de hade varandra, men efter att hon åkte så blev Cassador ledsen. Han vandrar runt, stampar upp marken på samma ställe och blir väldigt ledsen när grannarna lämnar honom själv ute. Han har ju hoppat över stängslet flera gånger och det är verkligen tur att han inte skadar sig.

 

Tanken är att Cassador ska vara sällskap till ett sto då hon tyvärr blir av med en kompis på grund av avlivning. De ska gå på box och det finns tre stycken i stallet, men tanken med detta stall är inte att hästarna ska gå inne, utan dessa boxar är till för hästarna om de behöver stå på box, pga skada eller kanske ska iväg på tävling. Men nu kommer Corvette tillbaka och rör till det lite i min plan, beroende lite på när hon kommer så får vi då avgöra hur vi löser det. Då Corvette inte ska stanna på heltid så vill jag inte utsätta varken henne eller flocken för tillfällig vistelse, så där är det inte helt klart än hur vi ska göra men vi tar det då.

 

Jag vill Cassadors bästa och detta kanske är något han kommer att älska, vem vet? Provar jag inte får jag inte veta och det är inte värre än att han får gå på box eller att vi måste flytta igen. Tror ialf inte det kan bli värre än den start han fick i Sverige, små grushagar utan hagkompis, dålig kvalité på grovfodret, stressad miljö där ridskolehästarna sprang in och ut bakom boxarna och även få timmar ute i hagen. Jag trodde att detta var bra för Cassador men så fel jag hade, han är en helt ny häst nu och jag tror att han kan bli en ännu gladare häst.

 

En sak till som jag och Cassador ser fram emot, det är att få sällskap med likasinnade hästar och ryttare. Jag känner inte alla i stallet än men två av tjejerna jobbar lite olika tider och är ofta lediga på förmiddagen, precis som jag är. Jag tycker det är så tråkigt att rida ut själv och ni får samma svar från Cassador. Känner redan att vi har fått bra kontakt och vi alla tre har samma ambitioner för träning och tävling. Vi älskar även det vi håller på med och är man ett gäng i stallet som kämpar för samma så är det även lättare att förstå och hjälpa varandra. Jag hjälper ju Cristina nu med en av hennes fina hästar och hon tyckte detta var perfekt då jag nu kan lära känna Sas under en hel månad. Skulle hon behöva hjälp med henne någon dag så vet jag hur hon funkar och kan då lätt hjälpa Cristina. Som jag har saknat att rida flera hästar, man lär sig så otroligt mycket och blir lätt hemmablind i sitt egna lilla mönster.

 

Det är även till detta stall och ridhus vi åker till när vi ska hoppträna för Pernilla. Vi kommer nu att slippa att åka transport 30 minuter enkel väg, samt bensinkostnader. Cassador älskar inte att åka transport men han gör det, för att jag vill det. Men det ska bli skönt att slippa åka runt så mycket, förutom när man ska till tävling.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Började dagen med att gå och lägga mig väldigt sent, så det fick bli lite sovmorgon för att orka dagen. Åkte till Cassador först och fixade stallet och red sedan ut en lång runda i skritt, klättrade lite och krävde inget alls, långa tyglar. Lucy var även med och sprang mellan benen, Cassador är så himla snäll som inte gör något. Lucy tycker bäst om att vara precis bakom svansen men jag försöker få henne att springa förbi, funkar ibland. Sen hemma på gården så joggade jag honom på banan, red längs fyrkanten, inga krav alls. Sedan gjorde jag exakt samma i galoppen, runt fyrkanten och inga krav där heller, la någon volt för att stämma av om han är följsam och mjuk, och ja, det var han. Cassador är helt fantastisk att rida just nu, jag kan göra nästan vad som helst och han bara gör det. Hoppade några skutt igår och även då var han avslappnad.

 

När vi var klara i stall nummer ett åkte vi, jag och Lucy, vidare till stall nummer två. Hämtade in Sas från hagen och började borsta igenom henne. Men även här så ställer jag in henne i boxen först, låter henne knapra på lite hö medans jag tar ut sadel, träns och sätter på mig hjälm m.m. Cristina som äger henne, har även visat mig lite rutiner som man måste göra med Sas. Hon har nämligen haft och kan få, sadeltvång. Jag har aldrig varit med om det förr så jag fick lyssna och sedan göra precis som Cristina brukar göra. Allt för att Sas ska vara lugn och det man gör blir positivt, hon får ej vara spänd när man spänner sadeln, då får man vänta lite eller kanske göra något annat. Sedan longerar jag henne något varv i ridhuset, bara för att stämma av att allt är OK, innan jag sitter upp. När jag sedan är uppe på ryggen så är hon som vilken häst som helst, men jag måste vara superduper noga med att sitta still i sadeln och ni alla vet ju vilka problem jag har med det. Så jag tänker på det extra mycket och kämpar för att få ner den där rumpan, och det har faktiskt blivit mycket bättre. 

 

Idag var de tredje passet på fina Sas och det känns redan som att vi har hittat varandra. Hon var lagom pigg men lyssnade på mig mycket bättre än första dagen. Cassador och Sas är väldigt lika på ett sätt, då de båda är väldigt överabitiösa. Båda vill framåt och båda vill gärna fatta galopp själv. Det räcker att jag tänker galopp så fattar Cassador det, när jag lägger till skänkel för ökning så kan Sas ta det som inbjudan till galopp. Men idag skötte hon sig exemplariskt. Hon travade när jag ville, samt ökade traven när jag bad om det. Känns även starkare i galoppen, ser så mycket fram emot dessa veckor på denna fina lilla gummiboll.

 

 

 

 

Från Anonym..

 

Fick kommentaren som ni kan så här uppe, därav så väljer jag att skriva detta inlägg. Jag köpte Corvette när hon var liten, pytteliten, jag har ridit in henne och utbildat henne helt själv. Hon har aldrig någonsin varit och kommer aldrig att bli, en lugn skogsmullehäst. Hon har alltid humör, men har gjort det på sitt söta vis, men aldrig velat vara elak. Det finns otroligt många ston där ute som mer eller mindre vill äta upp oss människor (full förståelse ibland), och jag tror vi alla har stött på ett sådant sto någon gång. Corvette däremot, har jag aldrig fått de intrycket av. Hon har en riktig motor, lik sin far Camaro, och jag tror vi är många vid detta lag som vet om att Camaro ger skarpa avkommor efter sig, (något jag absolut inte visste när jag köpte henne). Jag har fått kämpa dag ut och dag in, liten häst men såå mycket personlighet och VILJA för en hel flock. Jag har egentligen aldrig gett upp, för ett år sedan valde jag att låna ut henne på grund av att jag hade så mycket mer problem med Cassador. Corvette va rena lammet om man ser tillbaka och jämför. Däremot så kräver hon otroligt mycket tid, jag kunde inte ge henne det, även ekonomiskt. Jag gick förbi hagen flera gånger och sa, nej du får vila idag igen, ångest. Det var då jag valde att låna ut henne, för att någon annan skulle kunna ge henne kärlek och tid för träning.

 

Jag har ridit och utbildat Corvette från 2,5 till 6 års ålder (innan dess från marken) , hon fyller 7 i år. Hon har aldrig någonsin gjort varken mig eller någon annan illa med flit. Jag har litat på henne, till 110% och även slängt upp brorsbarnen. Noah, som då va 7 år när Corvette var 5 år, skrittade runt barbacka med spö i handen bland lite andra hästar. När hon stannade så använde han spöt vid skänkeln lite lätt då fötterna inte nådde ner. Hon rörde sig inte mer än vad hon behövde och verkligen världens lugnaste och coolaste häst vid sådana tillfällen.

 

Jag har sagt till Caroline att hon väljer själv vad hon skriver på sin blogg om Corvette, jag har aldrig hindrat eller bett henne skriva något annorlunda eller ta bort ord. Så vad hon väljer att skriva får ni läsa just där, på Carolinebagfeldt.se. 

 

- Pyssla med henne, så som vi brukade göra och stämma av läget.

 

- Sen kommer hon att börja jobbas från marken, med hjälp av min tränare, innan vi sitter upp. Därifrån så avgör vi varje steg, Corvette kommer introduceras med ny ridning. Ser verkligen fram emot detta och jag kommer dela med mig av allt här på bloggen. 

 

 

Vill även tacka alla ni som skickat mail och även kommenterat här på bloggen att ni är intresserad i Corvette. Jag kommer att låna ut henne på foder, men först vill jag har henne för mig själv en stund, sen kommer jag att välja ut en lämplig ryttare <3

 

 

Fina Caroline, jag tar inte åt mig, vill bara förtydliga då folk ibland inte förstår <3 Du har kämpat tappert min vän och jag ångrar inte en dag att hon fick åka till dig, synd bara att hon ska vara så skarp och tyvärr funkar det helt enkelt inte alla gånger<3 

 

 

 

 

 

 

Idag va jag i stallet och släppte ut hästarna tidigt, skrittade ut en lagom runda med Cassador och Lucy, (hunden jag passar). Sedan blev det lagom mycket trim på banan och avslutade med några skutt och woow, han är så sjukt fin nu!! Vet ni, Cassador bröt av till trav från galoppen tre gånger, vilket aldrig händer. Enbart för att jag slutar att rida, lycka, haha. Ni kanske tycker det låter knäppt men för mig är det STORT!! Från att man har en häst som bara drar, sticker, spänner sig till att vara lugn mer eller mindre varje dag. Sakta av till trav fanns inte i hans värld innan, då åkte jag häst, NU rider jag ordentligt!!! 

 

Blev ingen ridning på Sas idag, valde att lägga lite viktig tid på annat..... ;) en läsare har hittills lyckats gissa rätt mellan mina rader, hihi. Men i morgon blir det skog och trimning för Cassador och jogging för Sas. Massa hästmys <3 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hej alla, här nedan kommer lite info om lilla Sas som Cristina skickat. Jag ska ha hand om henne i en månad när hennes ryttare är ute och roar sig utomlands, men det är hon absolut värld. Vi andra som ska stanna hemma, fyrbent som tvåbent, måste trimmas. Cristina har gjort ett veckorschema till oss då hon är under igångsättning så ni kommer att få följa hur det går. Det kommer bli motionsträning, bommar och sista veckan lite hinder. Ser verkligen fram emot att rida denna häst, jag har ridit henne i två dagar nu och det är en mycket underbar individ. Snäll, mjuk och har en underbar elastisk galopp, (det där med humör har jag inte upptäckt än;).

 

 

 

 

Idag damp det ner ett mycket varmt och fint meddelande från en tjej som heter Maria. Henne träffade jag på Falsterbo förra året, jag berättade lite om min sits med Cassador och hur jag kommer att försöka kämpa mig tillbaka, även om jag under den tiden låg som djupast på botten. Tack fina du Maria för dessa ord, det gör mig varm och väldigt glad <3

 

 

 

 

Nu kan jag berätta, Corvette kommer snart hem till mig igen och ska stå på nya stället. Jag kommer att mysa, pussa och rida henne, tills jag har hittat en lämplig fodervärd. Jag kommer inte lägga ut annons utan gå genom kontakter för att hitta en ny ryttare. Men det tar vi då, nu ser jag fram emot att få hem min lilla skatt, min alldeles egna Corvskrutt. Ni kommer att få följa vår träning här hemma, jag kommer införa den ridningen som jag har använt på Cassador, med hjälp av Pernilla. Trots omständigheterna så tror jag detta kommer bli bra, gillar inte att se hinder i det som dyker upp utan istället möjligheter. <3

 

 

 

 

  Även om det inte alltid blir som man planerat så tror jag på meningen, ibland blir det lite mörkt i tunneln, men jag trycks inte ner av det. Jag gör mitt bästa för att hitta ljusgluggarna och blicka framåt. En sak är säker, det kommer bli väldigt mycket häst(ar) här på bloggen nästa månad och jag kommer att berätta allt för er..... <3

 

 

 

 

 

 

En sista dag på veckan, ett avslut på jobb, kanske fest och för många en hektisk vecka. Vad är då bättre än att åka hem till mor och far, ta sig ut i skog där snön ligger tjock på marken, solen skiner och kylan nyper en i kinderna. Ja detta gjorde jag och det kunde verkligen inte bli bättre, otroligt mysigt och vi avslutade vår runda med korvgrillning. Vi hade två väldigt glada hundar som gillade att springa av sig och var även väldigt glada över grillningen och all korv de fick. Har ni haft en mysig söndag?? Berätta gärna =)

 

 

 

Min kompis har letat häst länge nu och har provat några stycken, de hästar hon har fallit för har antingen inte gått igenom besiktningen eller slängt av henne, (flera gånger och droppen var nu senast när hon fick åka till sjukhuset.) Hennes självförtroende på hästryggen börjar sina och hoppet att få hitta sin fyrbenta vän är långt bort.

 

Hästen vi letar efter får ligga i en prisklass runt 50-60.000. Den måste vara snäll och trygg på ryggen, inhoppad och då även bjuda själv på hinder (tycka det är roligt att hoppa). Den får inte vara för ung men inte för gammal heller, kanske runt 8-12 (yngre funkar om den uppfyller kraven). Gärna tävlad något men inte ett måste. Det får gärna vara en lite mindre häst, strax över 160 och några cm till funkar utmärkt. Hästen kommer användas till hobbyridning/tävling, max 110.

 

Hör av er till mig om ni har eller vet någon som har en fyrbent väl som vill till nytt och kärleksfullt hem.

 

 

 

 

 

Fick tips av en vän, då jag har problem med mina flygande fötter i språng. Ps of Sweden ligger bakom dessa tyngder som ska hjälpa en att trycka ner hälen. Någon som har testat dem eller vet någon annan som provat??

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är så mycket jag vill dela med mig just nu, nya stallet, mitt liv, hästarna, framtiden m.m. Men var sak har sin tid och jag har just nu valt att lägga lite mer tid på detta och lämnat er utanför, men lovar att berätta. Just nu svävar jag på rosa moln, Cassador har aldrig varit så fin som han är nu och JAG har aldrig ridit så bra. Jag ler, hela jag ler, från topp till tå. 

 

Idag var det hoppträning på schemat och om exakt en vecka så är det premiär för första tävlingen, weii, jag är så taggad på detta. Behöver jag tala om för er att det finns en fyrbent som kommer vara minst lika om inte dubbelt så mycket ^^. Han om någon vet hur man TAGGAR till, den dagen jag måste väcka han på tävling, då har någon drogat honom. Det har ju verkligen båda sin fördel och nackdel, men jag har inte lärt mig att ta tillvara på den på rätt sätt. NU jäkla ska jag göra det, jag ska rida och vi ska fajtas med en harmonisk ridning. Jag kan bara inte med ryttare som rider utan känsla, flänger hit och dit och hästen är stressad. Ja då kan ni förstå hur dåligt jag mått när jag sett mig själv på film. Jag kommer däremot aldrig att radera mina klipp, både ni och jag kan se dem när som. Jag döljer inget, det är mitt förflutna och en fas jag har tagit mig igenom. Nu blickar vi mot framtiden, ser verkligen fram emot vad den har att erbjuda. 

 

Jag har nu tappat räkningen på hur många gånger jag tränat för Pernilla, många och helt underbara pass. Känner inte ni att ni har hopptränat någon gång och det gått dåligt?? Inte en enda gång har det gått dåligt, ja menar. Vi blir ju inte proffs och stjärnor på en dag, man måste lära sig att ta en sak i taget och inte vara så girig. Jag har alltid fått lära mig att ta vara på det lilla i livet, det har jag tagit med mig på träningen. För varje träning så har vi utvecklats, det har aldrig gått dåligt, för skulle man hamna i den situationen så guidar Pernilla mig igenom det och vi avslutar ALLA pass positivt.

 

När jag började träna för Pernilla så var Cassador spänd, kunde absolut inte rida utan graman utan att han blev ännu värre och hoppade flackt. Ni kan se hur hans bakben skjuter ifrån mer, är spända och vinglig i kroppen. Jag som ryttare, rider ju fruktansvärt. Vinglar och har noll balans i vare sig kropp, ben eller händer. Ni kan se stor skillnad på mig och Cassador från bara oktober till nu i januari, alltså, detta är lycka för mig och väger större än guld. För det jag och Cassador bygger upp och kämpar mot nu, det kan INTE köpas för något guld i världen. Nu är det bara han och jag, och vi ska ta med oss träning till tävling. Kan inte Pernilla komma och coacha oss kommer jag att ha henne i mitt huvud, vi kommer att klara det. För vet ni vad, vi gör detta tillsammans och tillsammans är man starka <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Är det någon som har erfarenhet av bra hagskydd?? Helst skydd som kan vara på länge, finns vissa som hästen får ha på sig max 12 timmar. Kom med era tips eller om ni har sett något som verkar bra?! 

 

 

 

 

Ok på röntgen <3 Men ska kollas igenom på ultraljud på måndag. Någonting finns nog där men tycker det känns skönt att plåtarna ser bra ut. Nu får vi fortsätta att hålla tummarna till måndag <3

 

 

 

 

Går och lägger mig strax innan 01.00 (jobbar till 24.00), ställer klockan runt 08.00 varje dag, beror på vad som ska göras. Idag somnar jag om, väldigt trött och vaknar 11.00. Paniiik!! Hovslagaren kommer 11.30 och innan det hade jag tänkt rida och fixa allt. Väl i stallet strax innan halv skriver hovis att hon kommer vid 12, huh. Jag hinner rida, in med Cassador, på med fleece, skydd, träns och hjälm på mig. Hinner inte med någon annan utrustning. In på banan, skritta lite, böja och ställa och när han kändes varm så blev det galopp. Oh my, SÅ UNDERBAR!!! Hann inte med mycket trim, behövdes inte heller, sen skritta av på vägen och då kom hovis. In med Cassador, nya skor fram med snösulor, hinna fixa allt i stallet och sedan hem och hinna göra en del här med innan jobbet. Har jag sagt att jag är hundvakt med?! Ja hon följer mig i hälarna överallt, skönt att hon lyssnar på mig bättre för varje dag. 

 

Den här hästen va otroligt fin idag, barbackatrim och han bara går i galoppen. Frustar och är avslappnad i båda varven <3 gaaah jag är uppe och svävar på rosa moln. Dock med en liten klump i magen då Corvette ska in på kliniken idag, men jag försöker att inte tänka på det. Jag kan inte mer än att hålla tummar och tår stenhårt, min finaste och allra första egna trollunge <3

 

 

 

 

Den här hästen är något extra, inte bara till utseendet utan även på insidan. Han har attityd men skulle inte röra en fluga på ett barn eller en hund. Om någon bangar och slänger i dörrar kan andra hästar blir rädda. Han känner sig trygg och lugn när jag står bredvid. Jag har aldrig någonsin daltat med mina hästar. Det är stora djur på flera 100 kg som man ska ha respekt för men de måste även visa respekt tillbaka. För mig finns det inga kanske gå förbi, kanske gå på transporten, för kanske kan bli farligt. Däremot så lurar en räv bakom alla hästar och man måste vara på sin vakt för allt kan hända, även den snällaste hästen. Precis som vi människor, man slutas aldrig bli förvånad av personer som man trodde det bästa av. Kanske lite mindre käftsmäll än vad en häst kan ge :)

 

Cassador skrittades ut idag, rädd för alla gamla vanliga stenar och spöken, men han går förbi utan att be att få vända om. För det vill han helst, så rädd är han i början. Pigg och het häst ser mer spöken än en avslappnad och lite tröttare häst, därmed så försvinner spökena en stund när man ridit ett tag, men återvänder till nästa gång man väljer att rida där ;) För övrigt så va han fin i skritten, travade lite i slutet och han drog inte alls iväg. 

 

Vet att jag ligger efter lite i bloggningen med 2014 återblick m.m. Även nya sta llet för Cassador ska in i ett långt inlägg. Men ha lite is i magen, allt kommer <3 Viktig dag i morgon när Corvette ska in och röntgas, håll tummarna och tår att min gråavita pärla är OK. <3 <3 <3 

 

 

 

Kan alla har lite is i magen just nu, det är många som undrar och hör av sig. Corvette ska in på klinik på onsdag och efter det vet vi mycket mer.

 

 

 

 

 

 

 

3 år firade vi i dagarna, 3 hela år. Jag minns dagarna som om de va igår, jag tittade igenom en massa försäljningshästar på youtube. Skulle egentligen leta efter en annan häst, tips från en bekant, men så dök du upp, jag såg dig hoppa runt på hinder som om de vore sockerbitar för dig. Du såg inte så stor ut, väldigt tunn och nätt, jag kunde inte släppa dig, kärlek vid första ögonkastet. Det var något med dig som de andra inte hade, jag kan inte sätta tummen på vad men du lyste, som en klar stjärna. Inom en vecka stod du i MIN box, min egna stjärna, så mörk och vacker på utsidan. Men inombords bodde en osäker individ, som säkert aldrig fått kärlek och respekt från någon på två ben. 3 hela år, 3 väldigt jobbiga och långa år. Ups and downs, säger dem, ja livet är verkligen en berg- och dalbana. 

 

3 år tog det, för några andra månader eller 1 år, men för oss, 3 väldigt instabila år. Det tar tid innan man hittar varandra, men 3 år!? Man försöker hela tiden se ljuset genom tunneln, man är hård på utsidan men så svag på insidan. Det är många nätter har jag somnat med tårar som rinner ner för min kind. Osäker, hjälplös, liten, kass och alldeles alldeles ensam. Ett leende kan dölja allt, för det är egentligen jag. Jag älskar att vara glad, så om jag inte är det, vad hjälper då?? Klister och ett fejk leende funkar, på med det och sen kör vi. Men deep deep inside, vill jag sälja min dröm och gömma mig.

 

 

 

 

 

 

Väggen är hård och smakar därefter. Dålig vana kan tyvärr bli vardag, för oss blev det så. Vi gled in i en otroligt dålig cirkel att må dåligt, kämpa utan att det kändes bra. Samma rutiner, ridning, hoppning, träning och tävling. Vi fortsatte och väggen va inte långt borta, vi kunde känna smaken av tegel. En dag, när jag gick till hagen som vanligt för att hämta Cassador. Till och från kom han, när han kände för det, men nu. Han ville inte komma, han stod i ett hörn, ett tråkigt hörn i en pytteliten sandhage. Jag, en grimma och lite motion sen borde vara mer lockande än det han valde i denna stund. Han tittade på mig och vände sedan bort blicken. Jag gick in för att hämta honom, men han vände på sig och gick. Jag försökte fånga han men han sprang iväg. Han ville inte umgås med mig, han ville inte sätta på sig grimman som sedan skulle leda han till stallet. Där vi sedan kunde göra iordning oss för lite rolig motion. Nej, han sa verkligen nej. Nu hade min stjärna slocknat, min fina prins ville inte längre. Han ville hellre stå i ett tråkigt hörn, omgiven av sand, hjälp, vad gör jag för fel?

 

3 långa år, vi gled ifrån varandra mer och mer. Jag försökte allt, (trodde jag) men tillslut sa det PANG! Vi gick omkull, jag hamnade under och min prins kunde släkt mitt liv. Men han gjorde allt för att inte hamna över mig, han reste sig fort och jag såg han försvinna i full galopp, jag va i chock. Jag skrek, men ingen hörde mig. Jag trodde mitt ben va av, men jag reste mig upp fort och kände att det funkade att springa på. Jag sprang, haltandes, samtidigt som jag ringde efter hjälp. Som tur var hade jag mobilen på mig, fick tag vännen som bodde där, hon sprang för att möta upp Cassador och hennes mor åkte efter mig. Jag fortsatte att springa, jag hann tänka allt hemskt i huvudet, vägen gick precis bredvid stallet där stora fordon korsar varje dag. Jag blev upphämtad och när vi började närma oss gården innan vårt stall, ser vi min vän hålla i honom lite längre bort. I sanden vi körde på kunde vi se sicksackspår där Cassador hade skrittat och hälsat på alla hästarna. Han hade stannat precis innan den stora vägen, hästarna kanske räddade hans liv. Jag va nu väldigt ledsen, men samtidigt arg och rädd. Jag va arg på honom, men det var mitt fel, inte hans. Väl hemma på gården så började Cassador gå konstigt, en korsförlamning?! Vi visste inte men det visade sig sen vara en muskelbristning. Jag tappade allt, eller det sista lilla hoppet och orken jag hade kvar. Min prins, mitt allt, min dröm, fick nu åka iväg på lösdrift för återhämtning och vila, paus från mig och verkligheten.

 

Det är inte längesedan, bara 23 veckor sedan olyckan inträffade och mitt wake up call. Idag står jag stadigare än någonsin på jorden, efter allt vi gått igenom. Det har gjort mig stark, men samtidigt lyhörd, försiktig och jag tar inget förgivet. Vändning var Pernilla, en duktig ryttare som följt oss här på bloggen, hon ville hjälpa oss att komma på banan igen, men på en helt annan ridning. När jag ser på honom idag, så ser jag en glad och stark häst. Han har så otroligt mycket i huvudet denna häst. Han skulle aldrig stå och sova bort en dag i hagen, finns det något roligt att göra så gör han det. Hyss och bus står högt upp på listan. När jag går till hagen idag, varje dag, så sitter gamla minnen kvar. Kommer han att springa iväg? Vill han inte komma till mig? Värst var det efter vi hade hopptränat, men nu, idag, så är det en glad häst jag finner dagen efter en hård hoppträning. Jag hinner inte ens komma fram till hagen fören han står i utgången och väntar på mig med huvudet hängandes utanför. Det räcker att jag ropar på honom så kommer han direkt, han kan lämna maten och sina grannkompisar för mig, för lilla mig!? Han njuter av att vara häst idag, han är en fantastisk individ och en jäkla fajter. Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan där jag talade om för er att han inte är så kelig, men jag får nog ta tillbaka det. Jag kelar med honom varje dag även om han inte ger lika mycket tillbaka som Corvette gör. Men jag kan inte jämföra honom med Corvette, alla visar kärlek på sitt egna vis. Även om det kan vara lite kärleksnyp ibland. Men han blir lätt svartsjuk, likt andra killar, så får man inte gosa med andra killar i stallet. När jag klippte honom idag, fy vilket tålamod han har med mig. I slutet tar jag loss grimman för att klippa ansiktet, han lägger huvudet i famnen när jag klappar honom i pannan och ger mulen massa pussar. Gråten var inte långt bort då <3 Han såg lite trött ut, jag gick bort för att hämta något i sadelkammaren. Han spände upp sig med huvudet högt och tittade efter mig, "lämna mig inte, kom tillbaka". När jag kom tillbaka sen omfamnade jag honom och han släppte kylskåpet och myste i min famn. Puss, puss, ja det blev pusskalas, jag och min alldeles egna stjärna, min fina prins.

 

 

Keep fight for what you believe in, you only live once, make sure it was worth it!!

  

 

 

 

 

 

 

Snälla ni är som inte skäller på mig =) Men jag har inte satt på datorn på en vecka. Haft otroligt mycket i huvudet och fixat en massa. Inte varit hemma mycket heller. Men jag tänkte avslöja för er att jag kommer att flytta Cassador, fått ett erbjudande om en plats jag inte kunde tacka nej till. Vad, när och hur får ni veta när allt är planerat. Men vi kommer flytta inom två veckor :D Lovar att ni kommer att gilla det, allt för Cassador, allt för min fina häst. Han har ju hoppat över stängslet 3 dagar i rad och den fjärde dagen hoppade han över stängslet 3 gånger på samma gång, först över sen tillbaka och sen över igen. HOPPLÖS eller vad?! Han behöver hästkompis och stora hagar, och jag vill ha ridhus.... thats it ;-)

 

Igår gick det så in i BOMBENS bra på träningen!! Fick lite filmat så jag ska försöka klippa ihop det och lägga upp. Vi hoppade en riktigt bra bana, den hade alla svårigheter som dyker upp på tävling. I början gick det bra, han va lagom taggad. Sen blev han lite mer taggad när vi hoppade bana och jag måste lära mig att rida bättre men det var ändå ok. Cassador knäppte av lite då och då och va svår att få upp med gramanen så vi tog av den på sista rundan. Då gick det SUPER!!! =D weiii. så jäkla HAPPY!!!

 

Idag har jag klippt Cassador, han fick en helklippning men bara där han hade päls. Alltså där jag klippt innan var det så kort så hade inte gått klippa det. Men lite vid ansiktet fick det bli, de där grishåret dyker ju upp och ser så fult ut. Sen skrittade vi ut en liten runda, Lucy fick springa själv och jag barbacka på Cassador. Han kändes riktigt fin i skritten, lagom taggad och avslappnad. 

 

 

 

 

Det är otroligt skönt att känna att man "rider" i rätt riktning. Trots att Cassador är pigg, busig och något spänd när man rider ut och rädd för allt. Så fungerar det inne på banan. Igår skrittade vi ut en lång runda, lite trav också, sen trimmade jag lite på banan där det låg framme ett sockerbitshinder och en bom. Använde dessa och trimmade lite på men det blev inget långt pass. Idag skrittade vi ut lite men sen trimma

trimma

trimmade vi inne på banan. Jag hade byggt upp ett räcke och en oxer på vardera långsida. Sedan hade jag ett sockerbitshinder på medellinjen, volten längst upp. Jag hoppade fram på sockerbitshindret och sedan gjorde jag en liten banan å hinderna. Kom i lugnt tempo och fick han att jobba riktigt bra med bakbenen, jag känner verkligen nu när han är avslappnad, får upp huvudet och in under med bakbenen. Känslan är enorm och vilken skillnad, vem trodde detta för ett halvår sedan?! Jag är verkligen spänd och förväntansfull nu till första tävlingen :D Bara två veckor kvar!!! 

 

I morgon kommer Pernilla så det blir ordentligt hoppträning för hela slanten :) Känns så bra att trimma lite dagen innan med lite hinder men inga jättekrav. Cassador va riktigt cool och tog allt med ro <3

 

 

 

 

 

Den här hästen... <3 Har hoppat över staketet tre dagar i rad :( måste vila och ta det lugnt när man blivit vaccinerad. Galen, pigg, busig men va sjukt fin att trimma idag!! <3 Älskar denna häst!! Vi har kommit varandra närmre än någonsin, trots att vi firar 3 år i morgon så tar det ibland lite tid!! Så taggad på detta tävlingsår!! 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frisk häst!!! Fin i munnen, bara lite vassa ställen som Katja åtgärdade, fick själv känna med handen och hon ställde lite frågor när jag kollade tänderna och svarade/kände rätt. Kunde bli hennes assistent sa hon, fick beröm :) Cassador hade ingen hälta på böjprov eller på böjt spår. Genomgång av kroppen gick bra och lite kiropraktoriskt . Hon gissade på att han vägde 570 kg och jag har sagt hela tiden nu att han måste gått upp hundra kg så vore roligt om det stämde, då han vägde 472 kg förra sommaren. Hon visade mig även lite muskelträning på marken som gör att han kommer bygga mer muskler, tänk va roligt om det hjälper. Aldrig sett övningarna innan så kommer göra ett inlägg om detta :) Veterinären tyckte att Cassador va väldigt fin i kroppen och även det som Helena gör på honom är nyttigt. Nu kan vi inte vara mer redo för tävling!!! 

 

 

 

I morgon ska veterinären komma ut, tänderna ska fixas, han ska vaccineras och även kroppen ska kollas igenom. Allt detta för att man ska kunna tuta och köra säkert inför nytt tävlingsår. Hur gör ni, kollar ni igenom allt detta eller??

 

 

 

 

Jobba hela dagen men Cassador fick komma ut och springa av sig lite :)

 

 

 

 

Första juni började bra och vi, jag och Casssador, fick smaka på vår allra första blåa rosett i livet. Jag skrev ett inlägg med rubriken, "Denna dagen glömmer jag aldrig.." ni hittar inlägget HÄR med massa bilder från helgen. Det var tävling i glommen och klassen vi kom tvåa i var en 120 hoppning, jag skrev så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag rider som en kratta och Cassador drar som en galning...

 

 

 

 

Trots en blå rosett och lite klirr i tdb:n så vände det inte, det var fortfarande väldigt tungt och psykiskt. Vissa bilder strålar glädje, andra osäkerhet och förtvivlan. En placering förändrar ingenting, egentligen, det är vi som måste göra förändringen. Jag mådde dåligt, drog på ett smile och fortsatte. Jag vet inte vad jag gick och väntade på, att det skulle bli bra förmodar jag?! 

 

 

 

 

 

 

 

Helgen efter Glommen åkte vi till Munka Ljungby. Jag hade visst anmält mig till en nationell 125 klass där segraren i klassen kunde direktkvalificera sig till Falsterbo, amatörtouren. När vi satt i bilen påväg dit talade jag om för Lexi att jag inte alls kände mig redo för Falsterbo, att jag inte alls ville vinna och jag fattade heller inte varför vi åkte dit. Men den lilla fajtern som finns i mig har väldigt mycket hopp och envishet, trots jobbig tid så vill man vara med och fajtas inne på banan. Så väl inne på banan, först en grundomgång, så gav vi allt. De som var felfria gick vidare till omhoppning, det var 70 starter och 20 gick till omhoppning. Vi var felfria och jag va så glad. När det sen blev omhoppning va jag nog lite nervös, jag vet ju att jag sitter på en fajter som är lika envis som jag och vill vara felfri. Men hur skulle jag rida en omhoppning på bästa sätt?? 

 

Jag har inte lång erfarenhet på tävlingsbanan och ingen som talar om för mig hur jag ska rida. Jag får ge mig själv tips och när vi nu stod inför detta val så vet jag inte vad jag tänkte. Snäva svängar går bort då han ligger på alldeles för mycket, så jag valde vägarna innan jag gick in och red dem fort. När jag gick i mål så var jag helt chockad, jag fick höra mitt namn gå upp i ledningen och jag fattade inte att det va sant. Hoppade av Cassador och gick runt, supernervös. Följde equipe online bland lastbilarna, jag kunde inte stå och titta. Anna Åberg gick runt felfritt och med snabb tid, gick om mig och upp i ledning. Då släppte den jobbiga pressen, visst va jag glad men sjukt nervös för jag visste inte om jag ville till Falsterbo?! När vi sedan red in så kommer jag såå väl ihåg det, Anna såg glad ut och de bakom mig i ledet lite mindre glada. Jag sken upp starkare än solen och sa "gladare tvåa får man nog leta efter idag". 

 

 

Denna bilden togs efter den första felfria rundan, shit, jag har nog aldrig sett så glad ut =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...är inte den där kelgrisen som gillar massa pussar och mys, tyvärr.

 

...älskar hundar och alla hästar, han är inte elak utan en väldigt snäll häst.

 

...gillade inte att bli klippt när han kom till Sverige. Nu kan jag klippa hela kroppen inkl öronen.

 

...är riktigt klumpig. Han snubblar varje dag, skogen, på banan, över bommar m.m. Men så fort det är högre hinder där man ska ta sig över med ett hopp, ja då tar han i utav bara den.

 

...drabbas inte ofta av panik. Han kan fastna i eltråd och vänta på att någon ska skära loss honom. Han kan även ställa sig på grimskaft utan att bry sig.

 

...är väldigt kräsen när något smakar konstigt. Men bullar, kakor, mackor med olika pålägg m.m.,

det gillar han:)

 

...är livrädd för alla stenar som finns i skogen, inte bussar, lastbilar eller fordon eller utspökade hinder.

 

...har aldrig stannat på ett hinder som han tycker är läskigt, han hinner aldrig titta så noga.

 

...får godis från handen varje dag, men han tigger ALDRIG om det. (han får det efter varje avslutat träningspass).

 

...har sprungit bredvid mig när jag cyklat, som en hund.

 

...är kanske inte jättegosig men han är nyfiken och ibland kelar han lite men det kan också innebära att man får sig ett bett.

 

...har myror innanför pälsen, han kan inte stå still länge. Han flyttar sig aldrig sidleds utan måste gå runt hela tiden, i boxen och i hagen. Står inte still i gången heller, jo ibland, men sällan.

 

...kör morgongympa innan ridning. Han strechar ut hela kroppen (niger) men jag hinner aldrig ta kort på det. En dag måste jag vänta ut han, så ni får se :) 

...kan man även spöka ut med mössa, hatt, utklädnad utan att han tar av sig det.

 

...är son till en dressyrhingst.

 

 

 

 

Jag brukar alltid säga "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", men idag tog vädret verkligen priset. Jag hade regnrock, handskar och Cassador hade regntäcke. MEN VI VA DYNGSURA, sura, kalla och urblåsta. Vilket väder att trimma i!! Jag skrittade först en liten runda ute, sen gick jag in på banan och det duggade lite hela tiden och jag visste att jag skulle bli blöt men inte tusan trodde jag att det skulle bli snökaos på banan. Cassador låg på lite efter två lugna skrittdagar, så han va väldigt taggad, men inte alls på vädret. Det blåste rakt in i hans öron hela tiden och han tyckte livet som ridhäst va orättvist just i denna stund. Höll med honom men jag sa att vi måste trimma idag om vi ska kunna hoppträna i morgon. Så jag hade ställt upp två hinder på medellinjen, ett kryssräcke väldigt lågt och ett sockerbitshinder. Dessa trimmade jag runt på, och wow, han va så superfin. Inte en edna gång drog han till mot hinderna, visst är han lite stark ibland men han lyssnar på mig och jobbar riktigt bra med sina bakben nu. Om någon hade ställt upp denna enkla övning i höstas så hade vi inte klarat den. Thats it =) När vi var värdiga såg vi ut som en hög monster, blöta och massa snö på oss. Jag fick skynda mig när jag var klar då jag va så blöt och kall att jag inte kunde ha jackan på mig. Men var tvungen att spola av Cassadors ben och fixa med honom så han kan må bra ute i hagen, hästen först, sen utrustningen (måste putsa och fixa sadel och träns) och sist jag. Väl hemma sen hoppade jag in i en kokhet dusch och slängde kläderna i tvätten. Fy för blött väder!!

 

 

 

 

 

 

Tävlingarna fortsatte in i Maj och det gick bättre på träningen men sämre på tävling. Cassador va ett rent helvete att rida just nu, det var inte roligt alls. Han stegra, kickade, va väldigt spänd och helt galen på framhoppningen och även inne på banan. Jag sa det då och säger det fortfarande, tänk om han hade stannat istället, vägrat och gett upp så man kunde lösa problemet då. Men ingen och inte jag, kunde lösa de problem vi hade, det var inget som funkade.

 

 

 

 

 

Får ju magsår när jag tittar på klippet, spana in sprången i den rödvita kombinationen. Hua.. Cassador är verkligen en studsboll och har absolut inga problem med höjderna, men om han kunde använda sitt hjärta och rätt teknik med den ridningen jag besitter nu så kommer förhoppnngsvis allt se väldigt annorlunda ut 2015. Jag ser faktiskt fram emot alla dessa filmklipp och kunnde jämföra 2014 års rundor med 2015. För vi åker ju till nästan samma tävlingar varje år.

 

 

 

 

 

Under nästan hela 2014 följe Lexi Mudifaj med oss tappert, hon har nog fått se det mesta av våra sidor på både hemma och på tävling. Jag är evigt tacksam för allt stöd, alla underbara fotografier och filmklipp som Lexi har fixat. Det är tack vare henne som denna blogg kan blomstra med så mycket material från våra tävlingar och även allt annat som händer, tusen tusen tack bästa Lexi <3

 

Foto: Fredrik Jonsving

 

 

 

 

Mycket ups and downs, mest downs på tävling och bästa Lexi fångar alla moments på bild. Tyvärr blev det väldigt mycket av dessa bilder ni ser nedan. Det fanns absolut glädje vissa stunder men mest var det slit, fläng och väldigt jobbigt från oss båda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag började även gå i tankarna varför han gjorde som han gjorde och varför inte jag kunde lösa problemet?! Allt möjligt gick igenom mitt huvud, problem med ryggen, munnen, ben och även om jag va problemet. Inget sa det till mig, ingen sa vad det var för fel på min häst och ingen kunde hjälpa mig. Hade Cassador börjat vägra och vägra så hade jag självklart åkt till veterinären direkt, men eftersom det inte va något större fel på honom och ingen sa något på träning så tog jag inte tag i det direkt. Men nu, lite in i maj så kände jag att det var dags. Han gicks igenom från topp till nå, någon låsning och lite spänd men annars ingenting.... Jaha, tänkte jag, det kunde ju inte bero på det?! Eller jag ville tro det men innerst inne så visste jag, det var inte han utan det var jag.

 

 

 

 

 

 

 

Kommer ni ihåg denna bild som jag la upp under maj månad, jag bad er gissa ålder och vem?! Ni trodde det var Cassador och om man tittar på kroppen så kunde det varit så men icke. Det är min lilla Corvette som är 1 år gammal.

 

 

 

 

 

 

Jag och Fredrik Jonsving va ute i skogen och gjorde lite plåtning, blev några riktigt läckra bilder som jag gillar. Detta är jag, ett troll med ruffsigt hår ute i granskogen, det gillar jag.

 

 

 

 

 

Tävling på hemmaklubben och jag fotade en riktigt rolig bild, vilken väg ska man ta, right or chicken?! =) Självklart är vi inga chicken jag och Cassador så vi hoppade vattengraven. 

 

 

 

 

 

Cassador var fortfarande lite i det tunnaste lagret men hade ändå lyckats biffa till sig. Lite muskler men inte ett uns fett på kroppen. Vi människor idag, de som bygger muskler på gymmet, de bulkar och bygger upp vätska/fett innan de omvandlar det till muskler. Det är något som jag försöker göra med hästarna med men det blir ju svårt när man inte kan öka massan på en häst innan musklerna ska byggas. Därför är jag noga med att inte försöka minska på höt om ex Corvette blir lite stor efter bete och vila. Man vill ju göra det för att det ska gå snabbare men jag tror inte att det är en bra lösning. Låt de äta en bra mängd mat och rör på de mer, skritta mycket och låt hästar vara hästar och äta :) 

 

 

Snygg är han ialf, min lilla equipeprins <3

 

 

 

 

Trots vår jobbiga tid på tävlingarna så gjorde vi små framsteg, jag försökte se och ta tillvara på varje liten solglimt i våra rundor. Det som va bättre, ibland, var Cassadors språngkurva. Han hoppade väldigt ofta flackt men mindre 2014 än 2013. Det gäller för oss nu 2015 att jobba med kraft bak i sprången, inte hoppa som vi gjorde innan för vi har inte fått med bakbenen. När Cassador är avspänd i sina språng så sparkar han ut med bakbenen, men kniper när han är spänd. Mycket att jobba på men skam den som ger sig!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Under april månad var det lite kaos i min vardag, livet går inte alltid som på en räls utan mer som en berg-och-dalbana. Men solen sken och hästarna kunde njuta i det fina vädret utan täcke. Hoppas vi får en minst lika fin vår detta år.

 

 

 

 

 

Här kommer ett hoppklipp från denna månaden, herrejösses vilken skillnad på min ridning och även Cassador. Här kan ni se hur han väldigt ofta kämpar emot mig och jag jobbar han helt fel. Spänd ryttare = spänd häst. Så glad att detta bara är något man blickar tillbaka till, jag är inte stolt över det men vi alla har dåliga faser i livet och på hästryggen som man går igenom, tyvärr var mina första 2 år på hästryggen inte de bästa. 

 

 

 

 

 

Här nedan ser ni en klass som vi hoppade denna tid, ingen rolig runda alls, visst han är felfri men ett rent helvete att sitta på och jag rider som en kråka.

 

 

 

 

 

Vi var även i Laholm och tävlade, jag fick min allra första plakett, ser ju väldigt glad ut för det lilla =) Men när man får något för allra första gången så tror jag att man går igenom lite lyckorus. Jag har fortfarande inte vunnit den blågula rosetten, rida först i ett ärovarv och alla blickar riktade på vinnaren, (oss). Men en dag kanske, den som lever får se och den som KÄMPAR och kämpar den kanske når dit en dag!!

 

 

 

 

Blir ju nervös när jag ser rundan själv, aldrig mer vill jag hamna där. En häst som bara drar och sticker iväg åt ett håll och jag drar åt det andra hållet...

 

 

 

 

Även om vi hade det jobbigt så kunde jag alltid vara mig själv efter en tävling, när all press släppt och Cassador var lugn så kunde dessa bilder fotas. Det är vi i ett nötskal, nyfiken häst och crazy-glad ryttare =)

 

 

 

 

Det var även mycket fokus på Corvette, Caroline började känna sig hemma på Corvette och de trivdes ihop. Hon skrev på sin blogg:

 

"Vad tiden springer iväg. Idag har hon varit “min” i en hel månad. Vi har hunnit med så mycket och jag har på bara en månad fått mycket bättre självförtroende. 

Snacka om att den där lilla filuren kom in i mitt liv i helt rätt tid, på något vis känns det som menat. Hon är så bra, så förbannat bra."

 

 

 

 

 

 

Vi hade nu anmält oss till Amatörtouren i Falsterbo och dags att samla poäng för att komma dit. Jag var osäker på om jag skulle anmäla oss, viljan att ta sig dit fanns där men vi som team var inte där än. När man ska ta sig till Falsterbo så måste man gå all in och fajtas mot de andra på banan, jag kunde gå in på banan och vara nöjd med en lugn ritt och även felfri. Med detta så blev vi ofta felfria men långt ner på listan, därmed några vita rosetter

 

 

 

 

 

 

 

För er som tycker att jag ska ta bort gramanen kan titta noga på denna bild nedan. Så här såg Cassador ut över de flesta hinder under hela året. Han va spänd och hoppade flakt och med huvudet som högsta punkt, jag va spänd och hängde i munnen. Ingen bra kombo alls. Med hjälp av gramanen så kan inte Cassador slänga upp sitt huvud i taket, den ger han stöd och även mig. Jag hoppar med en öppen graman, så skulle han fastna med benen så glider den ur mina händer och ner på marken, på så vis kan han aldrig snubbla.

 

 

 

 

 

 

Vi passade en söt liten hundvalp i två veckor, Cassador älskade denna söta lilla hund och jag tror till och med att hunden gjorde det. Cassador älskar verkligen hundar, däremot är det inte alltid samma gensvar tillbaka från hundarnas håll men Cassador försöker alltid att hälsa på de små och gärna pussa dem med =)

 

 

 

 

 

 

Vi provade på att rida för KG, jag tyckte han va grym och Cassador hade aldrig varit så lugn. Han fick mig att rida mycket mer annorlunda och än idag sitter det i. Jag tänker på det varje träning, ge stöd med benen, ihop med knäna (ej öppna) och stängd hand. Kommer absolut rida för honom nästa gång han kommer hit, om vi får plats och det funkar.

 

 

 

 

 

 

Jag är inte bortskämd med att ha föräldrar som hjälper mig, speciellt inte på tävling då dem inte bor vid mig. Därför så uppskattar jag all hjälp jag kan få, ni som fotar, filmar, hjälper mig på framhoppning eller bara håller i en häst. Jag är så enormt tacksam för det lilla ni har hjälpt mig med. Jaga hjälp till tävling varje gång kan vara nog så jobbigt, 2013 var jag så less på det så jag valde att åka själv några gånger med två unghästar, 5 och 6 år. Brodda på och av, in och ut i släpet, den ena lugn men inte den andra. Tur dem är snälla ialf <3 SÅ STORT tack ska ni alla ha som hjälpt mig <3 Man kan aldrig vara för många på en tävling, jag har fyra platser i bilen som är till er som vill följa med. Bara säg till <3

 

 

 

 

 

 

Måste även passa på att tacka er läsare som stöttade mig väldigt mycket under denna tid. Det var jobbigt men ni fanns alltid där, era ord, varma och omtänksamma det gjorde vardagen så mycket lättare! Så tusen tusen tack fina ni <3

 

 

 

 

 

Det som är så skönt med mina hästar är att jag litar på dem, visst ska man alltid var på sin säkra sida och det är jag alltid. Även om jag hanterar Cassador dagligen och kryper runt bland hans hovar som lätt kan ge mig men för livet med en liten kick, så tänker jag på vad jag gör. Mina hästar gillar barn, jag litar egentligen mer på Corvette än vad jag gör på Cassador. Tror det är för att jag har haft henne hela livet och känner henne bäst, Cassador är snäll också men det kan ju ligga en räv och lura.

 

 

 

 

 

 

 

Cassador och jag fotades med påsktema =) Undra om vi kan slå detta i år eller om vi bara ska publicera dessa gamla bilder.

 

 

 

Foto: Lexi Mudifaj

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi avslutade denna månad med en lugn helg, kände inget lust att tävla även om jag hade sett andra på instagram som lagt ut resultat m.m. Min sadel var på reklamation och jag hade då lovat att jag skulle försöka rida barbacka en gång i veckan för nyttig träning och även för att Cassador skulle slippa sadel en dag. Då skrev jag även att jag inte hade vågat på grund av att han varit så galen men nu, nu kan jag rida när som känner jag. Visst kan han bli lite tittig och spänd och tyvärr ibland lite lätt på framfoten men långt ifrån vad han kunde bli tidigare. Jag känner mig som en helt annan ryttare på honom nu. Jag känner mig stark, trygg och säker. Skulle Cassador göra något så är det inte för att han vill slänga av mig utan det är bara omgivningen som är lite spöklikt, gäller bara att jag är väldigt envis att sitta kvar :) April månad är väldigt vacker med sin blomster och ja ni ser rätt, kortarmat, så härligt =) Inte långt kvar nu, vi är på rätt sida av året!!

 

 

 

 

 

 

 

Jag försöker alltid att be någon filma, jobbigt att behöva fråga ibland men detta är för mig en hemläxa som jag kan analysera när jag sitter i lugn  och ro hemma. Varje gång jag fått något filmat så ser jag rundorna minst 5 gånger, studerar Cassador och även mig själv. Idag fick jag slutet filmat och redan på hästryggen visste jag själv vad jag behövde träna mycket mer på. Sitsen, inte för kort graman och mjukare hand, men nu när jag ser på mig själv och filmen. Ingen tränare idag som säger hur jag ska rida och tänka, så är jag faktiskt enormt stolt över mig själv och min utveckling. Jag ser på filmen att jag är på rätt väg. Jag kämpar med att få upp Cassadors huvud och försöker att få honom att sätta sig på bakbenen och få fram han mer. Vilken jag får ibland men inte alltid, han drar lätt ner huvudet och knäpper av. Men min hand är mycket stadigare och det blir inte riktigt samma ryck som innan, det blir ju inte perfekt bara så där. Jag har allt i huvudet, jag försöker och det viktiga är att jag vill. Sen är det inte lätt att få det att funka, han är inte lätt. Ja jag vet att jag inte köpt mig den lättaste hästen att kunna rida och utvecklas på. Men jag tror på oss, ni tror på oss och min tränare tror på oss. Det räcker för mig, jag ska kunna rida honom perfekt, innan året är slut SKA jag det. Jag ska bannemig fila, trimma och slita för att allt ska funka, jag ger inte upp.

 

Jag måste berätta att han var sjukt sjukt fin att trimma i alla gångarter innan vi började hoppa. Han har aldrig varit så avslappnad i galoppen, innan har han varit spänd och dragit iväg lite med mig innan vi börjat. Så ett stort framsteg i ridhuset, att kunna galoppera fram ordentligt, öka och korta helt utan problem. Den känslan, den sitter kvar i magen och jag kommer att sova gott <3

 

 

 

 

 

Bett, ja alla dessa bett, rena rama djungeln och det är verkligen INTE lätt. Jag tänker nog som många andra, tvådelat eller tredelat är det som funkar på de flesta hästar, eller man vill att de ska funka för dem är snällast och vanligast. Jag har letat och provat en massa bett på Cassador, eller massa och massa, finns ju hur mycket olika bett som helst och vi har asbolut inte provat hälften av det som finns på marknaden. Cassador är en het häst, men väldigt känslig i munnen. Jag har länge försökt rida på tvådelat och tredelat, men Cassador fick sår i mungiporna, absolut inte den värsta sorten för jag har sett värre live. Men dels för jag var en aning hård i handen och han drog en massa. Blev kollision helt enkelt, så jag har haft så mycket problem. Inte bara ridningen utan att hitta rätt bett med. NU 2,5 - 3 år senare så har jag äntligen hittat två bett som han älskar. Jag har alltid sökt ett bett där Cassador skummar i munnen och som han kan tugga och leka med. För en stum mun ger skav i mungiporna. Alltså en mun som inte är avslappnad och som gillar det som är i munnen, kämpar ju emot det. Då framkallas inget skum som jag även tror gör det mjukt i munnen.

De bett som funkar för Cassador nu är Scorrier bett inlindat med latex, utan latex så blir bettet väldigt väldigt skarpt så har ni provat bettet utan och hästen inte gillat det så måste ni ge det en chans med latex på. Cassador skummar lagom mycket med detta, han blir väldigt mjuk i munnen och även avslappnad i resten av kroppen. Detta bett är verkligen super om man ska trimma igenom sin häst, eftersom bettet är lite lealöst med fyra ringar, inte så stumt som vanliga bett med två ringar. Märker stor skillnad då Cassador gärna kan låsa sig med munnen i ena varvet.

 

Det andra bettet som Cassador älskar är ett Myer kombinationsbett med koppar. Han älskar detta bett och det märks då han leker med ringen mitt på bettet och är avslappnad. Detta bett har lite hävande effekt och gör det lite skarpare och jag använder det när jag ska rida ut länge och kommer nog att använda det en del på gräsbanorna i sommar. Det som är snällt med detta skarpare hävbett är att det sitter ett litet stopp på bettringen, vilket gör att man inte kan dra hur mycket som helst som på vanliga pessoa tex. Sen är den lite kompis med hackamore då trycket fördelas lite på nosen. Jag har valt att sätta den så högt upp som det går då jag vet hur känsliga hästarna är långt ner på nosryggen.

 

När Cassador fick sår i mungiporna köpte jag mig gummiringar som sitter på vardera sida på bettet och som går in en bit i munnen. Dessa trär man på bettet när man haft dem i varm vatten, väldigt smart tänkte jag och trodde dessa skulle hjälpa Cassador. Men icke, det blev faktiskt värre och det kan jag ju förstå nu då gummi ger mer friktion än vanligt bett så hans mungipor var vita och ljusrosa efter använding. Han gillade dem inte i längden.

 

Jag hade velat ha micklemtränset hägre upp, jag gillade tanken med klipsen men när dessa tryckte på den lägre delen av nosryggen gillade Cassador det inte. Jag gillar tränset annars men önskade att det var format lite annorlunda, tanken bakom den är god men de har missat en del. Folk har börjat förstå detta och om man tittar på världscuptävlingar ex så ser man ofta att nosremmen sitter väldigt högt upp och en del struntar till och med i snoken. Det är viktigt att hästen kan andas ordentligt när den tävlar, många spänner ett hål extra för att stänga igen munnen eller av annan anledning. Jag säger inte att ett träns ska sitta löst men det ska sitta lagom, ej hårt eller löst. Hästen måste kunna prestera med en andning som funkar, tänk på det när ni tränsar nästa gång vid hård träning eller tävling =)

 

 

 Nu ska jag snart åka och hoppträna, Weeii, hörs sen!!

 

 

 

Jag försökte förra året men det gick ju sådär, i år ska jag försöka igen. Mer träning, envis som fasiken och ännu mera träning!! Jag tänker inte ge upp än, skam till mig om jag gör det, för jag ska kämpa!! Jag har materialet och har lärt mig handskas med det, men mycket står fortfarande på spel. Men jag tvekar inte denna gång, DET SKA FUNKA!! Har man bara viljan, en stark en, så tror jag alla når dit dem vill. Tid tar det och man är inte ensam i denna värld utan man är två. Så ett grymt samspel måste man svetsa ihop på vägen. 

 

 

 

 

 

Februari slutade och Mars började med ett besök i Göteborg Horse Show. Det var mycket nytt för mig, nubliven sponsor med equipe och även stå i montern. Jag tyckte verkligen att det va roligt, träffade massa nya människor och jag träffade några av er som följer mig på bloggen, även gamla bekanta ansikten. Det va en upplevelse och jag ser verkligen fram emot årets show, kommer att vara där från fredag - söndag.

 

 

 

 

 

 

Ni hade börjat efterfråga lite klipp och en vän till mig som jag träffat genom tävling och bloggen, hade möjlighet att fixa detta. Hon är nämligen superduktig på att filma och sedan klippa ihop det. Så under året kunde vi tillsammans fixa två klipp.

 

 

 

 

 

 

Corvette åkte även till Caroline Bågfeldt, bloggar HÄR, i början av mars, hur länge hon stannar är inte bestämt. Hon kommer hem när Caroline och jag bestämmer det :)

 

 

 

 

 

 

 

Det var lite omtumlat på min blogg under mars månad. Kom in lite kommentarer från en tjej som påstod att jag hade skrytit om att min blogg va en stor blogg och sedan gav pikar att jag då bara hade 250 följare på instagram m.m. Även att jag hade snackat skit om stora bloggare m.m. Jag höll minen men svarade och puplicerade kommentarerna. Förra året var mitt andra år här som bloggare och det tar verkligen lång tid innan man vet hur man ska skriva och agera bland sina läsare. Nej jag har verkligen ALDRIG någonsin sagt att min blogg är stor. Jag har förklarat många gånger för min sponsor att jag INTE är stor och kommer aldrig att växa snabbt på grund av att jag inte provocerar. Men jag säger det idag som då, att jag visste väldigt mycket då och ännu mer nu som jag hade kunnat skriva ut här om bloggare, men jag kommer aldrig någonsin göra det. Om jag hade velat det, hade jag kunnat vara riktigt uppkäftigt mot Carro och skrivit en helt annan text, om hur verkligheten såg ut. Kändes som att hon var ett skickebud och jag kände mig som ett orosmoment som "den stora världen" behövde trycka ner. För mig så funkar det så, de stora ska vara där uppe tillsammans och ingen annan får komma in där, det ser dem till.... Ni kan gå in och läsa vad jag skrev först HÄR och sedan svaren HÄR. Jag hoppas aldrig, never ever, att jag blir sådan. Jag är den jag är, stor som liten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en tillövning, denna är riktigt grym och har ni inte provat den kan jag verkligen rekomendera den. Klicka in HÄR för att komma till inlägget.

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en av mina favoritbilder. Båda mina hästar är med på den och Cassador har mitt hår i munnen och Corvette har stoppat toffsen i munne. <3 Busiga men kärleksfulla hästar!

 

 

 

 

 

 

 

Det var mycket som pågick i mitt huvud under mars månad, eller ja hela året, men under våren så funderade jag på vad jag ville. Kvala till Falsterbo eller inte, väga för och nackdelar och ta beslut samt hitta rätt hjälp. Jag ville så mycket men okunskap och gröngöling som jag var/är så blir man kluven, inte lätt att bara bestämma sig. Jag försökte kvala oss till Falsterbo men osäkerheten och okunnighet satte käppar för oss båda. Jag tvekade allt mer, hade inte samma lyster och glädje på banan när jag i vanliga fall går in och ger 110%, var jag säkert nere på 60%, samma med Cassador.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan trimmades Cassador igenom ganska mycket, jag har ökar succesivt och tycker verkligen att han är finare än någonsin nu. Så igår skrittades han bara ut av en kompis då jag va i Helsingborg FRK heeela dagen. Idag skrittade jag ut en lång runda barbacka... och herrejösses vad crazy han va. Jag menar, vi rider ju samma runda varje vecka och ibland flera gånger. Samma stenar på samma ställe och samma stock, postlåda m.m. är den samma. Däremot så bygger de om ett hus där vi passerar och idag bar de på en lång presenning och Cassador blev spänd men och sprallig men höll sina fötter på marken. Vek sedan av upp i skogen och där låg en stor sten, "AAAAH", skrek Cassador och exploderade. Reste sig och vände men jag satt på ett fleecetäcke som jag kunde ta ett tag i och blev riktigt bestämd och vände på honom igen  och tryckte han förbi stenen, samtidigt som jag ställde han ifrån "faran". Hopplöst fall vissa gånger, han är alltid lika rädd på samma ställe men idag flög han i luften. Så jag kände inte för att skritta runt barbacka med en bomd så jag gick och klättrade i den branta backen, gick upp och ner sammanlagt 7 gånger. Sen började han slappna av mer så jag kunde fortsätta skritta runt banan. Tog två varv runt och i slutet va han riktigt riktigt fin. Flyttade han sidleds på rakorna och trimmade han lite i skritt. På sista rakan så fattadejag galopp i en lagom brant backe och fortsatte sedan på raksträckan, han blev lite spänd och rädd för småsten och ispölar men fortsatte sedan riktigt lugnt och jobbade på som jag ville. Skrittade direkt hem efter detta och berömde honom. Riktigt riktigt fin va han i slutet och en bomb i början. Känner ni också av att kylan sätter spöken i hästarna?? Hur blir era hästar vid kylan?? 

På måndag (om en vecka) kommer en veterinär ut och ska kolla Cassadors tänder, vaccinera, göra böjprov, kolla igenom kroppen och lite kiropraktik om det behövs. Ska bli skönt att kolla igenom honom innan tävling nu, hade velat göra det tidigare men inte vetat vem jag ska ta. Man hör det ena om den andra hela tiden och svårt att bilda en egen uppfattning när man heller inte bara vill prova någon som inte har fått bra omdömen. Denna tjej har jag bara hört bra om, och hon kommer även ut till oss så det är ju extra skönt. Kommer att berätta vad hon gör med Cassador och även resultat. 

 

 

 

 

 

Varit iväg på tävling, som blev väldigt lyckad med två placeringar, från 8.30 till 18.30. Åkte direkt och tränade badminton med några grabbar från 19-20. Efter det var jag vrålhungrig och sugen på bastu, så jag har inte orkat gå igenom mars 2014, kommer att fixa det i morgon. Hoppas ni också har en skön kväll :)

 

 

 

 

Sitter just nu och tittar på hopptävling inne på Helsingborgs arena. Galet sugen på att tävla själv nu, så himla taggad och tävlingarna här är så fina. Bra framridning, underlag, hinder och stor läktare. Nästa gång sitter jag på Cassador nere på banan, ser fram emot det :D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

wow, det är SÅ HÄR det ska kännas! Började med att skritta ut Cassador en stund sedan red jag fram inne på banan, inte alls mycket trim utan bara lätt uppvärmning. Sedan började jag hoppa fram på ett jättelågt kryssräcke i mitten och även de två på långsidan. Han kändes så otroligt fin så jag satt bara och njöt. Sen kom det in lite folk på banan och jag fick hjälp med att filma en runda. Denna rundan va i mitten av hopppasset och där drog han pyttelite men va superlugn först och även i slutet av passet. Så det ni ser på film va typ den sämsta rundan, haha, och då ser det ju ändå inte illa ut. Då förstår ni nog hur fint det va övrigt, det blev inte alls något av och på från oss båda. Men jag tar gärna lite mer i honom än att han ska sticka iväg som ni kan se på klippet. Det gjorde att jag sedan kunde hålla ett stadigt tag i de sista rundorna med en jämn och lugn galopp ända fram till hinderna. Som ni ser kommer vi även rakt och mitt på hinderna. Han skjuter inte ut bogen som han gjorde hela tiden innan. Var sak har sin tid och allt kommer inte på en gång, men shit va mycket det har hänt. Jag satt även och talade om för mig själv: NER MED RUMPAN, SITT STILL, STADIG SITS och HÄNDERNA STILLA. Jag va min egna tränare och jag va inte så dum jag, får nog träna lite oftare för mig själv ;P

 

 

 

 

 

 

 

Ingen vill sitta på en osäker, galen och stegrande häst. Det är farligt, hästen kan lätt slå över och ryttaren hamnar under. Jag har framkallat en stegring under hela mitt liv och det kommer bara bli den. Däremot så är Cassador lite lätt fram och har svårt att stå still när han är uppe i varv, därav så har vi fångat några på bild.

 

 

 

 

Jag kommer nu att lägga upp varje månad i 12 dagar. Annars blir inlägget sååå långt =)

 

Cassador va inte rolig, han gick inte att rida nere på stranden, eller det gick ju,

men ni ser själva hur bilderna blev.

 

 

 

Corvette fick åka iväg till en tjej på foder i Januari

 

 

 

 

 

 

 

Vi trimmade flitigt

 

 

 

 

 

 

Cassador fick dra ut en vargtand, som förmodligen va ett av våra problem i ridningen.

 

 

 

 

 

Körde fast med bil och släp i brant liten backe så jag fick vända på hela ekipaget. Som tur va hade jag med mig en kompis som kunde hålla en mycket snäll och smidig Cassador, samt att det kom några och hjälpte mig.

 

 

 

 

Det gick nästan alltid bra att träna hemma hos Amanda, våra problem dök mest upp när jag red på tävling och hemma i ridhuset.

 

 

 

 

Cassador tappade oerhört mycket i vikt denna vinter och det har vi fått kämpa med hela 2014. Men energi som få hade han.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en av mina favoritövningar som jag har använt mig av många gånger. Ni kan gå in och läsa inlägget HÄR

 

 

 

 

 

 

 

Första dagen på ett nytt år, nya möjligheter, nya äventyr och massa massa nytt som ska in i ryggsäcken. Jag är så otroligt taggad på detta år, känner att det är min tur att ha lite tur och lycka nu på hästryggen.

 

Så jag kunde inte låta bli att inleda året med att hoppa min favoritövning, två hinder på en 8-volt, en oxer och ett räcke. I början va Cassador så fin, mjuk och lugn i framridningen även i de första sprången. Sen lämnade en häst banan så vi blev själva, även en häst blev kvar själv ute när de andra gick in och började springa runt väldigt mycket. Detta gjorde att Cassador blev väldigt spänd och jobbade mer mot mig än med, envis som jag är så fortsatter jag och försökte trimma som jag brukade, men han stretade emot och va riktigt dålig på att fokusera på det jag bad om. När sånt här händer vill man bara sluta och gå in men jag vill heller inte slut när det går kasst. Bara för att Cassador har varit helt underbar att rida nu, i flera veckor har det bara varit toppar och rosa moln. Så kommer det en dag där det går lite dåligt, MEN, jag får inte glömma det som varit. Detta var ett dåligt pass i mitten men lååångt ifrån vad vi haft tidigare, så egentligen ska jag inte göra så stor sak utav det. Känner mig bara så liten, hjälplös, dålig självkänsla och känner mig kass. Bara ett litet bakslag kan få mig att tänka för mycket igen... Men jag fick trimma en bra stund utan hinder, när jag tyckte det gick bra så la jag till några språng i slutet och det blev bättre. Inte helt nöjd så jag kommer att besöka banan i morgon igen. Kommer först skritta ut en lång runda och klättra lite, sen in och bara repetera lite. Något språng bara för att känna påminna honom hur det ska vara, gör om, gör rätt.