Juni 2014
Första juni började bra och vi, jag och Casssador, fick smaka på vår allra första blåa rosett i livet. Jag skrev ett inlägg med rubriken, "Denna dagen glömmer jag aldrig.." ni hittar inlägget HÄR med massa bilder från helgen. Det var tävling i glommen och klassen vi kom tvåa i var en 120 hoppning, jag skrev så här:
"När jag hade hoppat sista hindret, ridit förbi mållinjen, då släppte allt.
Jag hörde inte tiden, jag fattade knappt vad som hade hänt, jag hade precis avslutat en omhoppning, A:0 A:0.
Jag red ut från banan och då kom tårarna, jag stortjuter som ett barn och omfamnar Cassadors hals...
Lexi kommer springandes och säger att jag ligger tvåa, tvåa....
Jag kan med handen på hjärtat säga efter våran svacka att jag hade gråtit lika mycket av lycka om jag hade fått enbart en felfri runda utan placering. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag nu i efterhand hade velat rida lite fortare då 1:an, Julia Ström, vann med 11 hundradelar före mig ;)
Jag är en fajter som ALDRIG ger upp, mitt 3:e år som jag tävlar och jag har många, många år kvar. Jag har kommit så otroligt långt på en helt fantastisk resa och jag ser så mycket fram emot vad framtiden kan bjuda på. Älskar detta liv från månen och tillbaka, er mina läsare, vänner, tränare och sponsorer. Ni är guldet i gruvan, gräddet på moset, pricken över i:et och mina vingar.
TACK för allt stöd ni ger mig <3"
Jag rider som en kratta och Cassador drar som en galning...
Trots en blå rosett och lite klirr i tdb:n så vände det inte, det var fortfarande väldigt tungt och psykiskt. Vissa bilder strålar glädje, andra osäkerhet och förtvivlan. En placering förändrar ingenting, egentligen, det är vi som måste göra förändringen. Jag mådde dåligt, drog på ett smile och fortsatte. Jag vet inte vad jag gick och väntade på, att det skulle bli bra förmodar jag?!
Helgen efter Glommen åkte vi till Munka Ljungby. Jag hade visst anmält mig till en nationell 125 klass där segraren i klassen kunde direktkvalificera sig till Falsterbo, amatörtouren. När vi satt i bilen påväg dit talade jag om för Lexi att jag inte alls kände mig redo för Falsterbo, att jag inte alls ville vinna och jag fattade heller inte varför vi åkte dit. Men den lilla fajtern som finns i mig har väldigt mycket hopp och envishet, trots jobbig tid så vill man vara med och fajtas inne på banan. Så väl inne på banan, först en grundomgång, så gav vi allt. De som var felfria gick vidare till omhoppning, det var 70 starter och 20 gick till omhoppning. Vi var felfria och jag va så glad. När det sen blev omhoppning va jag nog lite nervös, jag vet ju att jag sitter på en fajter som är lika envis som jag och vill vara felfri. Men hur skulle jag rida en omhoppning på bästa sätt??
Jag har inte lång erfarenhet på tävlingsbanan och ingen som talar om för mig hur jag ska rida. Jag får ge mig själv tips och när vi nu stod inför detta val så vet jag inte vad jag tänkte. Snäva svängar går bort då han ligger på alldeles för mycket, så jag valde vägarna innan jag gick in och red dem fort. När jag gick i mål så var jag helt chockad, jag fick höra mitt namn gå upp i ledningen och jag fattade inte att det va sant. Hoppade av Cassador och gick runt, supernervös. Följde equipe online bland lastbilarna, jag kunde inte stå och titta. Anna Åberg gick runt felfritt och med snabb tid, gick om mig och upp i ledning. Då släppte den jobbiga pressen, visst va jag glad men sjukt nervös för jag visste inte om jag ville till Falsterbo?! När vi sedan red in så kommer jag såå väl ihåg det, Anna såg glad ut och de bakom mig i ledet lite mindre glada. Jag sken upp starkare än solen och sa "gladare tvåa får man nog leta efter idag".
Denna bilden togs efter den första felfria rundan, shit, jag har nog aldrig sett så glad ut =)
Så roligt att ha båda rundorna på film, <3
Detta är en av mina favoritbilder. Vi är inne på prisutdelningen och Cassador skulle aldrig stå och sova. Han är alltid vaken och lyhörd för vad som kan komma, på gott och ont. =)
Efter lyckad tävling så packade jag och Cassador släpet och åkte ner till Skåne på träningsläger, hos stall Ankarcrona. Där möttes vi av blandade känslor, jag hoppades på att hitta mig själv mer och även Cassador, men jag kände mig väldigt tom och liten. Jag fick däremot nytta av mycket träning där jag kunde få Cassador väldigt lugn, men egentligen hade vi behövt stanna i två veckor typ för att befästa allt. Så jobbigt att vara så dålig på att rida, så oerfaren, förvirrad och ganska ensam faktiskt.
Innan vi åkte hem så passade jag på att väga Cassador, vågen visade 478 kg. Cassador på sina 1.68 cm ska inte väga 478 kg, visst han är en nättare model men inte så lite. Nu fortsatte jobbet med att öka hans vikt.
Jag och Lexi åkte ner till AW och överraskade Caroline och Corvette. Caroline visste ingenting och blev lite smått förvånad när vi kom, men bara positivt, tror jag.;) Jag hade nämligen lurat henne att jag inte kunde komma. Texten nedan skickade Caroline till mig när hon va på lägret:
"Hej Erica! Måste bara säga att Corvette sköter sig jättebra här nere, sover på nätterna och är lugn annars också. Stefan som jag tränar för totalt älskar henne och har försökt få mig att köpa henne och allt där till.. Haha. (Trots att jag förklarade att hon inte var till salu) Hon mår som sagt jättebra, dock var hon lite trött igår efter två pass. Så hon får lite extra skrittpauser emellanåt. Jag hoppas du har tid att komma ner på lördag och kolla, annars får du såklart se film på det så nu får du vara lite stolt, hon har fått beröm av många!"
Det var fantastiskt att få mysa och pussa på denna mule igen, mmmm <3
Juni var snart slut och nedräkning till Falsterbo hade börjat, 10 dagar kvar när jag la upp denna bild :)
Låter som ni gått igenom något tufft under året som varit, jag hoppas det är bättre nu och att nya året bara för gott med sig! Massa härliga bilder i inlägget dock!:)
URL: http://stellaefoto.blogg.se/sv: Ja, det är något särskilt med julen!:)