Åkte iväg till stallet i god tid och kände mig inte så nervös. Mötte en lugn häst i stallet som stod och mumsade på sin frukost. Packade in i bilen, knoppade Cassador och kors i hela taket, han hade inte rullat sig efter att jag badat honom igår och sedan släppt ut honom. Det händer aldrig så jag blev väldigt glad. Så fort jag knoppar så känner Cassador av att det är tävling, han har svårt att stå still men han är inte stökig utan rör på sig för att reta mig. Han mumsar på mina ben och är han på bra humör så lägger han bara mulen mot utan att naffsa mig. Jag fick sadla honom innan vi åkte då jag åkte helt själv, eller nej, jag hade ju Lucy med mig, men hon är lite dålig på att hålla Cassador åt mig. Sen packade jag in hund och häst och åkte iväg, Cassador va väldigt lugn i transporten och det kändes otroligt skönt. Alltid en oro när man åker just själv med levande och stora djur lastade.

 

Väl framme så anmäler jag mig, åt lite frukost och gick sedan och memorerade banskissen, försöker göra det innan jag går banan om jag har tid. Då kan jag nöta in den och känna mig säker när jag går den, även om man har bråttom efter man har gått banan, då jag va själv så kände jag att jag ville gå den fort och sedan ge mig ut och hämta Cassador. Jag startade som nr 30 så jag hade god tid på mig men eftersom vi inte har ett bra tävlingsbagage så ville jag ha extra tid och känna mig lugn. 

 

Jag red fram lagom länge, inte en enda gång drog han iväg med mig på framridningen som han kunde göra. Alltså, jag har sådana hemska minnen från att vara i vägen, känna mig hopplös och hjälplös. En spänd, galen och taggad häst, med en orutinerad ryttare bakom spakarna. Men idag, idag kunde jag styra, jag kunde bestämma hastigheten och galoppen va helt fantastisk. Även framhoppningen va likaså, jag hoppade några skutt ute och några skutt inne. Jag fick till några riktigt grymma språng där jag kunde känna hur hela baken lyfte, flög en bit upp i taket och sedan ner igen. Cassador va glad, lite osäker ibland när vi står still men även han måste få smälta allt det nya, känna på det och befästa även på tävling. Cassador kommer aldrig att bli en jättelugn häst, men jag tror att han kan tagga ner. Om man titta på 2014 och idag, så har han gått från 200 km/h till 130, men han ska ner på 100. När han är där nere ska man sedan kunna plocka fram en högre växel och öka till 130 igen vid omhoppningen, men grunden ska alltid vara noga ridet och en jämn rytm. Idag, första tävlingen i år så tycker jag faktiskt att vi får till det.

 

Jag fick först rundan filmad, raggade upp en främmande man som såg filmsäker ut och jag måste säg att han gjorde det utmärkt. När jag hade hoppat klart första klassen så kom mina föräldrar och överraskade mig, hade ingen aning om att de skulle komma. Mamma sa direkt att hon skulle filma i nästa klass och huh tänkte jag, då slapp jag tänka på det. När det var dags för nästa klass så gav jag päronen en enda uppgift, att sätta sig på läktaren och filma. Jag skötte allt annat själv, på denna nivån och höjd så kan jag följa efter någon som hoppar fram. Sen när jag hade hoppat banan så brast det, jag va så himla glad och FÖRBANNAT STOLT över mig själv och min prestation, det brukar jag inte vara. Så när jag gick i mål, tog jag ett varv i lugn och samlad galopp, saktade av och slängde mig runt halsen i utgången och pussade på honom. Tårarna kom och även om jag inte hamnade i toppen efter den rundan så gjorde vi det inombords, jag och min finaste prins. Vid utgången så fick jag se många leenden, jag hörde även ett grattis från en liten tjej, det var som att de förstod, min lycka sken stark som solen. När jag kom ut sen så skrittade jag runt, va väldigt glad och när päronen kom så tog jag hand med mamma och sa att jag va så himla glad. Märkte inget direkt på henne men de såg lite fundersamma ut i efterhand. Jag gick och travade av, skrittade sedan bort och mamma tog några kort. Hoppade av vid transporten och började diskutera min lycka med mamma. Då sa mamma, "men du rev ju Erica", jag svarade "nej det tror jag verkligen inte vi gjorde, kände inte att han va i en bom". Mamma såg nu konstigt på mig, "men Erica, du red ju in i ett helt hinder". I denna stund visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta.. Jag va så lyrisk och ville se filmen efter en svinbra runda, mycket bättre än den första då vi hade mer jämnt tempo och även omhoppningen va så satans bra. Inte något av och på och jag la han rätt runt hela banan. Då kom det, "men mamma, du måste ju filmat tjejen som red innan mig". Tog mobilen från mamma och tittade, jaha, FEL runda på film, helt fel häst och helt fel dotter. Hästen va ljusbrun och ryttaren hade annan färg på håret och brun kavaj. Jag sa, "men mamma, jag har en blå tröja och en svart häst, hur kan ni missa det med fyra ögon?" Mamma och pappa var väl väldigt nervösa, får skylla på det, så när de ropade ut, "Erica Johansson håller sig beredd", så hörde dem bara Erica Johansson och började filma. Jag behöver inte berätta om mitt utbrott sen men min mor och far åkte iväg, jag kunde ta hand om min häst själv sa jag. Jag skrittade av Cassador för hand och hans pussar fick mig att svalna och han sa att det blir fler rundor, mamma skulle få fler försök. Haha, undrar om hon kommer våga försöka filma nästa gång.

 

Nu har vi avnjutit en mysig kväll med god mat och film, båda päronen ligger halvt och snarkar, även hundarna. Men innan vi somnar gott i min lägenhet ska vi ut på kvällspromenad.

 

Jag vaknade i morse med hopp och en jäkla massa vilja, jag kommer nu att somna med en erfarenhet rikare. Jag är stolt över min fina häst och jag är stolt över mig själv, ni som följt oss och sett hur tufft vi haft det. Det går att vända från den djupaste svackan och jag och Cassador är ett levande bevis på att det går <3 Cassador har nu flyttat till Kassakällor, DC stables och har fått två nya nattgäster. När han stod i gången så va han helt lugn, även när jag tog in han i boxen. Han började mumsa på sitt hö och va inte alls orolig över att han skulle stanna där. Fick även ett sms precis från stallägaren, "Hälsningar från Cassador... lugnet råder i stallet ;)" Så glad man blir av ett sådant sms, min lilla prins.

 

I morgon ska jag vara i stallet vid 9, släppa ut Cassador med en ny hagkompis. Det kommer dröja ett tag innan han kommer att gå i lösdriften då han ska vara sällskap till ett sto, men skönt om den första tiden blir när det är lite varmare ute. Sen sen har vi ju lilla Corvette som kommer i morgon med, hon ska övernatta i Cassadors gamla box och flyttar sedan till Kassakällor på måndag. Hur de ska gå i hagarna då är ej bestämt men jag ser gärna att hon går själv och Cassador och hans nya tjej i hagen bredvid. Corvette gillar sitt egna space, men vi tar en dag i taget och allt kan ändras men bara till det bättre nu. Ser fram emot att få hem min lilla gråa och se hur det står till med henne, en plan kommer att läggas upp men en dag i taget. Jag ser fram emot denna månad, 3 hästar kommer att trimmas och det blir som sagt fullt med hästar här, ser ni fram emot detta med?? Något speciellt som ni vill att vi bjuder på??