Det är otroligt skönt att känna att man "rider" i rätt riktning. Trots att Cassador är pigg, busig och något spänd när man rider ut och rädd för allt. Så fungerar det inne på banan. Igår skrittade vi ut en lång runda, lite trav också, sen trimmade jag lite på banan där det låg framme ett sockerbitshinder och en bom. Använde dessa och trimmade lite på men det blev inget långt pass. Idag skrittade vi ut lite men sen trimma

trimma

trimmade vi inne på banan. Jag hade byggt upp ett räcke och en oxer på vardera långsida. Sedan hade jag ett sockerbitshinder på medellinjen, volten längst upp. Jag hoppade fram på sockerbitshindret och sedan gjorde jag en liten banan å hinderna. Kom i lugnt tempo och fick han att jobba riktigt bra med bakbenen, jag känner verkligen nu när han är avslappnad, får upp huvudet och in under med bakbenen. Känslan är enorm och vilken skillnad, vem trodde detta för ett halvår sedan?! Jag är verkligen spänd och förväntansfull nu till första tävlingen :D Bara två veckor kvar!!! 

 

I morgon kommer Pernilla så det blir ordentligt hoppträning för hela slanten :) Känns så bra att trimma lite dagen innan med lite hinder men inga jättekrav. Cassador va riktigt cool och tog allt med ro <3

 

 

 

 

 

Den här hästen... <3 Har hoppat över staketet tre dagar i rad :( måste vila och ta det lugnt när man blivit vaccinerad. Galen, pigg, busig men va sjukt fin att trimma idag!! <3 Älskar denna häst!! Vi har kommit varandra närmre än någonsin, trots att vi firar 3 år i morgon så tar det ibland lite tid!! Så taggad på detta tävlingsår!! 

 

 

 

 

 

 

 

 

Frisk häst!!! Fin i munnen, bara lite vassa ställen som Katja åtgärdade, fick själv känna med handen och hon ställde lite frågor när jag kollade tänderna och svarade/kände rätt. Kunde bli hennes assistent sa hon, fick beröm :) Cassador hade ingen hälta på böjprov eller på böjt spår. Genomgång av kroppen gick bra och lite kiropraktoriskt . Hon gissade på att han vägde 570 kg och jag har sagt hela tiden nu att han måste gått upp hundra kg så vore roligt om det stämde, då han vägde 472 kg förra sommaren. Hon visade mig även lite muskelträning på marken som gör att han kommer bygga mer muskler, tänk va roligt om det hjälper. Aldrig sett övningarna innan så kommer göra ett inlägg om detta :) Veterinären tyckte att Cassador va väldigt fin i kroppen och även det som Helena gör på honom är nyttigt. Nu kan vi inte vara mer redo för tävling!!! 

 

 

 

I morgon ska veterinären komma ut, tänderna ska fixas, han ska vaccineras och även kroppen ska kollas igenom. Allt detta för att man ska kunna tuta och köra säkert inför nytt tävlingsår. Hur gör ni, kollar ni igenom allt detta eller??

 

 

 

 

Jobba hela dagen men Cassador fick komma ut och springa av sig lite :)

 

 

 

 

Första juni började bra och vi, jag och Casssador, fick smaka på vår allra första blåa rosett i livet. Jag skrev ett inlägg med rubriken, "Denna dagen glömmer jag aldrig.." ni hittar inlägget HÄR med massa bilder från helgen. Det var tävling i glommen och klassen vi kom tvåa i var en 120 hoppning, jag skrev så här:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag rider som en kratta och Cassador drar som en galning...

 

 

 

 

Trots en blå rosett och lite klirr i tdb:n så vände det inte, det var fortfarande väldigt tungt och psykiskt. Vissa bilder strålar glädje, andra osäkerhet och förtvivlan. En placering förändrar ingenting, egentligen, det är vi som måste göra förändringen. Jag mådde dåligt, drog på ett smile och fortsatte. Jag vet inte vad jag gick och väntade på, att det skulle bli bra förmodar jag?! 

 

 

 

 

 

 

 

Helgen efter Glommen åkte vi till Munka Ljungby. Jag hade visst anmält mig till en nationell 125 klass där segraren i klassen kunde direktkvalificera sig till Falsterbo, amatörtouren. När vi satt i bilen påväg dit talade jag om för Lexi att jag inte alls kände mig redo för Falsterbo, att jag inte alls ville vinna och jag fattade heller inte varför vi åkte dit. Men den lilla fajtern som finns i mig har väldigt mycket hopp och envishet, trots jobbig tid så vill man vara med och fajtas inne på banan. Så väl inne på banan, först en grundomgång, så gav vi allt. De som var felfria gick vidare till omhoppning, det var 70 starter och 20 gick till omhoppning. Vi var felfria och jag va så glad. När det sen blev omhoppning va jag nog lite nervös, jag vet ju att jag sitter på en fajter som är lika envis som jag och vill vara felfri. Men hur skulle jag rida en omhoppning på bästa sätt?? 

 

Jag har inte lång erfarenhet på tävlingsbanan och ingen som talar om för mig hur jag ska rida. Jag får ge mig själv tips och när vi nu stod inför detta val så vet jag inte vad jag tänkte. Snäva svängar går bort då han ligger på alldeles för mycket, så jag valde vägarna innan jag gick in och red dem fort. När jag gick i mål så var jag helt chockad, jag fick höra mitt namn gå upp i ledningen och jag fattade inte att det va sant. Hoppade av Cassador och gick runt, supernervös. Följde equipe online bland lastbilarna, jag kunde inte stå och titta. Anna Åberg gick runt felfritt och med snabb tid, gick om mig och upp i ledning. Då släppte den jobbiga pressen, visst va jag glad men sjukt nervös för jag visste inte om jag ville till Falsterbo?! När vi sedan red in så kommer jag såå väl ihåg det, Anna såg glad ut och de bakom mig i ledet lite mindre glada. Jag sken upp starkare än solen och sa "gladare tvåa får man nog leta efter idag". 

 

 

Denna bilden togs efter den första felfria rundan, shit, jag har nog aldrig sett så glad ut =)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

...är inte den där kelgrisen som gillar massa pussar och mys, tyvärr.

 

...älskar hundar och alla hästar, han är inte elak utan en väldigt snäll häst.

 

...gillade inte att bli klippt när han kom till Sverige. Nu kan jag klippa hela kroppen inkl öronen.

 

...är riktigt klumpig. Han snubblar varje dag, skogen, på banan, över bommar m.m. Men så fort det är högre hinder där man ska ta sig över med ett hopp, ja då tar han i utav bara den.

 

...drabbas inte ofta av panik. Han kan fastna i eltråd och vänta på att någon ska skära loss honom. Han kan även ställa sig på grimskaft utan att bry sig.

 

...är väldigt kräsen när något smakar konstigt. Men bullar, kakor, mackor med olika pålägg m.m.,

det gillar han:)

 

...är livrädd för alla stenar som finns i skogen, inte bussar, lastbilar eller fordon eller utspökade hinder.

 

...har aldrig stannat på ett hinder som han tycker är läskigt, han hinner aldrig titta så noga.

 

...får godis från handen varje dag, men han tigger ALDRIG om det. (han får det efter varje avslutat träningspass).

 

...har sprungit bredvid mig när jag cyklat, som en hund.

 

...är kanske inte jättegosig men han är nyfiken och ibland kelar han lite men det kan också innebära att man får sig ett bett.

 

...har myror innanför pälsen, han kan inte stå still länge. Han flyttar sig aldrig sidleds utan måste gå runt hela tiden, i boxen och i hagen. Står inte still i gången heller, jo ibland, men sällan.

 

...kör morgongympa innan ridning. Han strechar ut hela kroppen (niger) men jag hinner aldrig ta kort på det. En dag måste jag vänta ut han, så ni får se :) 

...kan man även spöka ut med mössa, hatt, utklädnad utan att han tar av sig det.

 

...är son till en dressyrhingst.

 

 

 

 

Jag brukar alltid säga "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", men idag tog vädret verkligen priset. Jag hade regnrock, handskar och Cassador hade regntäcke. MEN VI VA DYNGSURA, sura, kalla och urblåsta. Vilket väder att trimma i!! Jag skrittade först en liten runda ute, sen gick jag in på banan och det duggade lite hela tiden och jag visste att jag skulle bli blöt men inte tusan trodde jag att det skulle bli snökaos på banan. Cassador låg på lite efter två lugna skrittdagar, så han va väldigt taggad, men inte alls på vädret. Det blåste rakt in i hans öron hela tiden och han tyckte livet som ridhäst va orättvist just i denna stund. Höll med honom men jag sa att vi måste trimma idag om vi ska kunna hoppträna i morgon. Så jag hade ställt upp två hinder på medellinjen, ett kryssräcke väldigt lågt och ett sockerbitshinder. Dessa trimmade jag runt på, och wow, han va så superfin. Inte en edna gång drog han till mot hinderna, visst är han lite stark ibland men han lyssnar på mig och jobbar riktigt bra med sina bakben nu. Om någon hade ställt upp denna enkla övning i höstas så hade vi inte klarat den. Thats it =) När vi var värdiga såg vi ut som en hög monster, blöta och massa snö på oss. Jag fick skynda mig när jag var klar då jag va så blöt och kall att jag inte kunde ha jackan på mig. Men var tvungen att spola av Cassadors ben och fixa med honom så han kan må bra ute i hagen, hästen först, sen utrustningen (måste putsa och fixa sadel och träns) och sist jag. Väl hemma sen hoppade jag in i en kokhet dusch och slängde kläderna i tvätten. Fy för blött väder!!

 

 

 

 

 

 

Tävlingarna fortsatte in i Maj och det gick bättre på träningen men sämre på tävling. Cassador va ett rent helvete att rida just nu, det var inte roligt alls. Han stegra, kickade, va väldigt spänd och helt galen på framhoppningen och även inne på banan. Jag sa det då och säger det fortfarande, tänk om han hade stannat istället, vägrat och gett upp så man kunde lösa problemet då. Men ingen och inte jag, kunde lösa de problem vi hade, det var inget som funkade.

 

 

 

 

 

Får ju magsår när jag tittar på klippet, spana in sprången i den rödvita kombinationen. Hua.. Cassador är verkligen en studsboll och har absolut inga problem med höjderna, men om han kunde använda sitt hjärta och rätt teknik med den ridningen jag besitter nu så kommer förhoppnngsvis allt se väldigt annorlunda ut 2015. Jag ser faktiskt fram emot alla dessa filmklipp och kunnde jämföra 2014 års rundor med 2015. För vi åker ju till nästan samma tävlingar varje år.

 

 

 

 

 

Under nästan hela 2014 följe Lexi Mudifaj med oss tappert, hon har nog fått se det mesta av våra sidor på både hemma och på tävling. Jag är evigt tacksam för allt stöd, alla underbara fotografier och filmklipp som Lexi har fixat. Det är tack vare henne som denna blogg kan blomstra med så mycket material från våra tävlingar och även allt annat som händer, tusen tusen tack bästa Lexi <3

 

Foto: Fredrik Jonsving

 

 

 

 

Mycket ups and downs, mest downs på tävling och bästa Lexi fångar alla moments på bild. Tyvärr blev det väldigt mycket av dessa bilder ni ser nedan. Det fanns absolut glädje vissa stunder men mest var det slit, fläng och väldigt jobbigt från oss båda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag började även gå i tankarna varför han gjorde som han gjorde och varför inte jag kunde lösa problemet?! Allt möjligt gick igenom mitt huvud, problem med ryggen, munnen, ben och även om jag va problemet. Inget sa det till mig, ingen sa vad det var för fel på min häst och ingen kunde hjälpa mig. Hade Cassador börjat vägra och vägra så hade jag självklart åkt till veterinären direkt, men eftersom det inte va något större fel på honom och ingen sa något på träning så tog jag inte tag i det direkt. Men nu, lite in i maj så kände jag att det var dags. Han gicks igenom från topp till nå, någon låsning och lite spänd men annars ingenting.... Jaha, tänkte jag, det kunde ju inte bero på det?! Eller jag ville tro det men innerst inne så visste jag, det var inte han utan det var jag.

 

 

 

 

 

 

 

Kommer ni ihåg denna bild som jag la upp under maj månad, jag bad er gissa ålder och vem?! Ni trodde det var Cassador och om man tittar på kroppen så kunde det varit så men icke. Det är min lilla Corvette som är 1 år gammal.

 

 

 

 

 

 

Jag och Fredrik Jonsving va ute i skogen och gjorde lite plåtning, blev några riktigt läckra bilder som jag gillar. Detta är jag, ett troll med ruffsigt hår ute i granskogen, det gillar jag.

 

 

 

 

 

Tävling på hemmaklubben och jag fotade en riktigt rolig bild, vilken väg ska man ta, right or chicken?! =) Självklart är vi inga chicken jag och Cassador så vi hoppade vattengraven. 

 

 

 

 

 

Cassador var fortfarande lite i det tunnaste lagret men hade ändå lyckats biffa till sig. Lite muskler men inte ett uns fett på kroppen. Vi människor idag, de som bygger muskler på gymmet, de bulkar och bygger upp vätska/fett innan de omvandlar det till muskler. Det är något som jag försöker göra med hästarna med men det blir ju svårt när man inte kan öka massan på en häst innan musklerna ska byggas. Därför är jag noga med att inte försöka minska på höt om ex Corvette blir lite stor efter bete och vila. Man vill ju göra det för att det ska gå snabbare men jag tror inte att det är en bra lösning. Låt de äta en bra mängd mat och rör på de mer, skritta mycket och låt hästar vara hästar och äta :) 

 

 

Snygg är han ialf, min lilla equipeprins <3

 

 

 

 

Trots vår jobbiga tid på tävlingarna så gjorde vi små framsteg, jag försökte se och ta tillvara på varje liten solglimt i våra rundor. Det som va bättre, ibland, var Cassadors språngkurva. Han hoppade väldigt ofta flackt men mindre 2014 än 2013. Det gäller för oss nu 2015 att jobba med kraft bak i sprången, inte hoppa som vi gjorde innan för vi har inte fått med bakbenen. När Cassador är avspänd i sina språng så sparkar han ut med bakbenen, men kniper när han är spänd. Mycket att jobba på men skam den som ger sig!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

Under april månad var det lite kaos i min vardag, livet går inte alltid som på en räls utan mer som en berg-och-dalbana. Men solen sken och hästarna kunde njuta i det fina vädret utan täcke. Hoppas vi får en minst lika fin vår detta år.

 

 

 

 

 

Här kommer ett hoppklipp från denna månaden, herrejösses vilken skillnad på min ridning och även Cassador. Här kan ni se hur han väldigt ofta kämpar emot mig och jag jobbar han helt fel. Spänd ryttare = spänd häst. Så glad att detta bara är något man blickar tillbaka till, jag är inte stolt över det men vi alla har dåliga faser i livet och på hästryggen som man går igenom, tyvärr var mina första 2 år på hästryggen inte de bästa. 

 

 

 

 

 

Här nedan ser ni en klass som vi hoppade denna tid, ingen rolig runda alls, visst han är felfri men ett rent helvete att sitta på och jag rider som en kråka.

 

 

 

 

 

Vi var även i Laholm och tävlade, jag fick min allra första plakett, ser ju väldigt glad ut för det lilla =) Men när man får något för allra första gången så tror jag att man går igenom lite lyckorus. Jag har fortfarande inte vunnit den blågula rosetten, rida först i ett ärovarv och alla blickar riktade på vinnaren, (oss). Men en dag kanske, den som lever får se och den som KÄMPAR och kämpar den kanske når dit en dag!!

 

 

 

 

Blir ju nervös när jag ser rundan själv, aldrig mer vill jag hamna där. En häst som bara drar och sticker iväg åt ett håll och jag drar åt det andra hållet...

 

 

 

 

Även om vi hade det jobbigt så kunde jag alltid vara mig själv efter en tävling, när all press släppt och Cassador var lugn så kunde dessa bilder fotas. Det är vi i ett nötskal, nyfiken häst och crazy-glad ryttare =)

 

 

 

 

Det var även mycket fokus på Corvette, Caroline började känna sig hemma på Corvette och de trivdes ihop. Hon skrev på sin blogg:

 

"Vad tiden springer iväg. Idag har hon varit “min” i en hel månad. Vi har hunnit med så mycket och jag har på bara en månad fått mycket bättre självförtroende. 

Snacka om att den där lilla filuren kom in i mitt liv i helt rätt tid, på något vis känns det som menat. Hon är så bra, så förbannat bra."

 

 

 

 

 

 

Vi hade nu anmält oss till Amatörtouren i Falsterbo och dags att samla poäng för att komma dit. Jag var osäker på om jag skulle anmäla oss, viljan att ta sig dit fanns där men vi som team var inte där än. När man ska ta sig till Falsterbo så måste man gå all in och fajtas mot de andra på banan, jag kunde gå in på banan och vara nöjd med en lugn ritt och även felfri. Med detta så blev vi ofta felfria men långt ner på listan, därmed några vita rosetter

 

 

 

 

 

 

 

För er som tycker att jag ska ta bort gramanen kan titta noga på denna bild nedan. Så här såg Cassador ut över de flesta hinder under hela året. Han va spänd och hoppade flakt och med huvudet som högsta punkt, jag va spänd och hängde i munnen. Ingen bra kombo alls. Med hjälp av gramanen så kan inte Cassador slänga upp sitt huvud i taket, den ger han stöd och även mig. Jag hoppar med en öppen graman, så skulle han fastna med benen så glider den ur mina händer och ner på marken, på så vis kan han aldrig snubbla.

 

 

 

 

 

 

Vi passade en söt liten hundvalp i två veckor, Cassador älskade denna söta lilla hund och jag tror till och med att hunden gjorde det. Cassador älskar verkligen hundar, däremot är det inte alltid samma gensvar tillbaka från hundarnas håll men Cassador försöker alltid att hälsa på de små och gärna pussa dem med =)

 

 

 

 

 

 

Vi provade på att rida för KG, jag tyckte han va grym och Cassador hade aldrig varit så lugn. Han fick mig att rida mycket mer annorlunda och än idag sitter det i. Jag tänker på det varje träning, ge stöd med benen, ihop med knäna (ej öppna) och stängd hand. Kommer absolut rida för honom nästa gång han kommer hit, om vi får plats och det funkar.

 

 

 

 

 

 

Jag är inte bortskämd med att ha föräldrar som hjälper mig, speciellt inte på tävling då dem inte bor vid mig. Därför så uppskattar jag all hjälp jag kan få, ni som fotar, filmar, hjälper mig på framhoppning eller bara håller i en häst. Jag är så enormt tacksam för det lilla ni har hjälpt mig med. Jaga hjälp till tävling varje gång kan vara nog så jobbigt, 2013 var jag så less på det så jag valde att åka själv några gånger med två unghästar, 5 och 6 år. Brodda på och av, in och ut i släpet, den ena lugn men inte den andra. Tur dem är snälla ialf <3 SÅ STORT tack ska ni alla ha som hjälpt mig <3 Man kan aldrig vara för många på en tävling, jag har fyra platser i bilen som är till er som vill följa med. Bara säg till <3

 

 

 

 

 

 

Måste även passa på att tacka er läsare som stöttade mig väldigt mycket under denna tid. Det var jobbigt men ni fanns alltid där, era ord, varma och omtänksamma det gjorde vardagen så mycket lättare! Så tusen tusen tack fina ni <3

 

 

 

 

 

Det som är så skönt med mina hästar är att jag litar på dem, visst ska man alltid var på sin säkra sida och det är jag alltid. Även om jag hanterar Cassador dagligen och kryper runt bland hans hovar som lätt kan ge mig men för livet med en liten kick, så tänker jag på vad jag gör. Mina hästar gillar barn, jag litar egentligen mer på Corvette än vad jag gör på Cassador. Tror det är för att jag har haft henne hela livet och känner henne bäst, Cassador är snäll också men det kan ju ligga en räv och lura.

 

 

 

 

 

 

 

Cassador och jag fotades med påsktema =) Undra om vi kan slå detta i år eller om vi bara ska publicera dessa gamla bilder.

 

 

 

Foto: Lexi Mudifaj

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi avslutade denna månad med en lugn helg, kände inget lust att tävla även om jag hade sett andra på instagram som lagt ut resultat m.m. Min sadel var på reklamation och jag hade då lovat att jag skulle försöka rida barbacka en gång i veckan för nyttig träning och även för att Cassador skulle slippa sadel en dag. Då skrev jag även att jag inte hade vågat på grund av att han varit så galen men nu, nu kan jag rida när som känner jag. Visst kan han bli lite tittig och spänd och tyvärr ibland lite lätt på framfoten men långt ifrån vad han kunde bli tidigare. Jag känner mig som en helt annan ryttare på honom nu. Jag känner mig stark, trygg och säker. Skulle Cassador göra något så är det inte för att han vill slänga av mig utan det är bara omgivningen som är lite spöklikt, gäller bara att jag är väldigt envis att sitta kvar :) April månad är väldigt vacker med sin blomster och ja ni ser rätt, kortarmat, så härligt =) Inte långt kvar nu, vi är på rätt sida av året!!

 

 

 

 

 

 

 

Jag försöker alltid att be någon filma, jobbigt att behöva fråga ibland men detta är för mig en hemläxa som jag kan analysera när jag sitter i lugn  och ro hemma. Varje gång jag fått något filmat så ser jag rundorna minst 5 gånger, studerar Cassador och även mig själv. Idag fick jag slutet filmat och redan på hästryggen visste jag själv vad jag behövde träna mycket mer på. Sitsen, inte för kort graman och mjukare hand, men nu när jag ser på mig själv och filmen. Ingen tränare idag som säger hur jag ska rida och tänka, så är jag faktiskt enormt stolt över mig själv och min utveckling. Jag ser på filmen att jag är på rätt väg. Jag kämpar med att få upp Cassadors huvud och försöker att få honom att sätta sig på bakbenen och få fram han mer. Vilken jag får ibland men inte alltid, han drar lätt ner huvudet och knäpper av. Men min hand är mycket stadigare och det blir inte riktigt samma ryck som innan, det blir ju inte perfekt bara så där. Jag har allt i huvudet, jag försöker och det viktiga är att jag vill. Sen är det inte lätt att få det att funka, han är inte lätt. Ja jag vet att jag inte köpt mig den lättaste hästen att kunna rida och utvecklas på. Men jag tror på oss, ni tror på oss och min tränare tror på oss. Det räcker för mig, jag ska kunna rida honom perfekt, innan året är slut SKA jag det. Jag ska bannemig fila, trimma och slita för att allt ska funka, jag ger inte upp.

 

Jag måste berätta att han var sjukt sjukt fin att trimma i alla gångarter innan vi började hoppa. Han har aldrig varit så avslappnad i galoppen, innan har han varit spänd och dragit iväg lite med mig innan vi börjat. Så ett stort framsteg i ridhuset, att kunna galoppera fram ordentligt, öka och korta helt utan problem. Den känslan, den sitter kvar i magen och jag kommer att sova gott <3

 

 

 

 

 

Bett, ja alla dessa bett, rena rama djungeln och det är verkligen INTE lätt. Jag tänker nog som många andra, tvådelat eller tredelat är det som funkar på de flesta hästar, eller man vill att de ska funka för dem är snällast och vanligast. Jag har letat och provat en massa bett på Cassador, eller massa och massa, finns ju hur mycket olika bett som helst och vi har asbolut inte provat hälften av det som finns på marknaden. Cassador är en het häst, men väldigt känslig i munnen. Jag har länge försökt rida på tvådelat och tredelat, men Cassador fick sår i mungiporna, absolut inte den värsta sorten för jag har sett värre live. Men dels för jag var en aning hård i handen och han drog en massa. Blev kollision helt enkelt, så jag har haft så mycket problem. Inte bara ridningen utan att hitta rätt bett med. NU 2,5 - 3 år senare så har jag äntligen hittat två bett som han älskar. Jag har alltid sökt ett bett där Cassador skummar i munnen och som han kan tugga och leka med. För en stum mun ger skav i mungiporna. Alltså en mun som inte är avslappnad och som gillar det som är i munnen, kämpar ju emot det. Då framkallas inget skum som jag även tror gör det mjukt i munnen.

De bett som funkar för Cassador nu är Scorrier bett inlindat med latex, utan latex så blir bettet väldigt väldigt skarpt så har ni provat bettet utan och hästen inte gillat det så måste ni ge det en chans med latex på. Cassador skummar lagom mycket med detta, han blir väldigt mjuk i munnen och även avslappnad i resten av kroppen. Detta bett är verkligen super om man ska trimma igenom sin häst, eftersom bettet är lite lealöst med fyra ringar, inte så stumt som vanliga bett med två ringar. Märker stor skillnad då Cassador gärna kan låsa sig med munnen i ena varvet.

 

Det andra bettet som Cassador älskar är ett Myer kombinationsbett med koppar. Han älskar detta bett och det märks då han leker med ringen mitt på bettet och är avslappnad. Detta bett har lite hävande effekt och gör det lite skarpare och jag använder det när jag ska rida ut länge och kommer nog att använda det en del på gräsbanorna i sommar. Det som är snällt med detta skarpare hävbett är att det sitter ett litet stopp på bettringen, vilket gör att man inte kan dra hur mycket som helst som på vanliga pessoa tex. Sen är den lite kompis med hackamore då trycket fördelas lite på nosen. Jag har valt att sätta den så högt upp som det går då jag vet hur känsliga hästarna är långt ner på nosryggen.

 

När Cassador fick sår i mungiporna köpte jag mig gummiringar som sitter på vardera sida på bettet och som går in en bit i munnen. Dessa trär man på bettet när man haft dem i varm vatten, väldigt smart tänkte jag och trodde dessa skulle hjälpa Cassador. Men icke, det blev faktiskt värre och det kan jag ju förstå nu då gummi ger mer friktion än vanligt bett så hans mungipor var vita och ljusrosa efter använding. Han gillade dem inte i längden.

 

Jag hade velat ha micklemtränset hägre upp, jag gillade tanken med klipsen men när dessa tryckte på den lägre delen av nosryggen gillade Cassador det inte. Jag gillar tränset annars men önskade att det var format lite annorlunda, tanken bakom den är god men de har missat en del. Folk har börjat förstå detta och om man tittar på världscuptävlingar ex så ser man ofta att nosremmen sitter väldigt högt upp och en del struntar till och med i snoken. Det är viktigt att hästen kan andas ordentligt när den tävlar, många spänner ett hål extra för att stänga igen munnen eller av annan anledning. Jag säger inte att ett träns ska sitta löst men det ska sitta lagom, ej hårt eller löst. Hästen måste kunna prestera med en andning som funkar, tänk på det när ni tränsar nästa gång vid hård träning eller tävling =)

 

 

 Nu ska jag snart åka och hoppträna, Weeii, hörs sen!!

 

 

 

Jag försökte förra året men det gick ju sådär, i år ska jag försöka igen. Mer träning, envis som fasiken och ännu mera träning!! Jag tänker inte ge upp än, skam till mig om jag gör det, för jag ska kämpa!! Jag har materialet och har lärt mig handskas med det, men mycket står fortfarande på spel. Men jag tvekar inte denna gång, DET SKA FUNKA!! Har man bara viljan, en stark en, så tror jag alla når dit dem vill. Tid tar det och man är inte ensam i denna värld utan man är två. Så ett grymt samspel måste man svetsa ihop på vägen. 

 

 

 

 

 

Februari slutade och Mars började med ett besök i Göteborg Horse Show. Det var mycket nytt för mig, nubliven sponsor med equipe och även stå i montern. Jag tyckte verkligen att det va roligt, träffade massa nya människor och jag träffade några av er som följer mig på bloggen, även gamla bekanta ansikten. Det va en upplevelse och jag ser verkligen fram emot årets show, kommer att vara där från fredag - söndag.

 

 

 

 

 

 

Ni hade börjat efterfråga lite klipp och en vän till mig som jag träffat genom tävling och bloggen, hade möjlighet att fixa detta. Hon är nämligen superduktig på att filma och sedan klippa ihop det. Så under året kunde vi tillsammans fixa två klipp.

 

 

 

 

 

 

Corvette åkte även till Caroline Bågfeldt, bloggar HÄR, i början av mars, hur länge hon stannar är inte bestämt. Hon kommer hem när Caroline och jag bestämmer det :)

 

 

 

 

 

 

 

Det var lite omtumlat på min blogg under mars månad. Kom in lite kommentarer från en tjej som påstod att jag hade skrytit om att min blogg va en stor blogg och sedan gav pikar att jag då bara hade 250 följare på instagram m.m. Även att jag hade snackat skit om stora bloggare m.m. Jag höll minen men svarade och puplicerade kommentarerna. Förra året var mitt andra år här som bloggare och det tar verkligen lång tid innan man vet hur man ska skriva och agera bland sina läsare. Nej jag har verkligen ALDRIG någonsin sagt att min blogg är stor. Jag har förklarat många gånger för min sponsor att jag INTE är stor och kommer aldrig att växa snabbt på grund av att jag inte provocerar. Men jag säger det idag som då, att jag visste väldigt mycket då och ännu mer nu som jag hade kunnat skriva ut här om bloggare, men jag kommer aldrig någonsin göra det. Om jag hade velat det, hade jag kunnat vara riktigt uppkäftigt mot Carro och skrivit en helt annan text, om hur verkligheten såg ut. Kändes som att hon var ett skickebud och jag kände mig som ett orosmoment som "den stora världen" behövde trycka ner. För mig så funkar det så, de stora ska vara där uppe tillsammans och ingen annan får komma in där, det ser dem till.... Ni kan gå in och läsa vad jag skrev först HÄR och sedan svaren HÄR. Jag hoppas aldrig, never ever, att jag blir sådan. Jag är den jag är, stor som liten.

 

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer en tillövning, denna är riktigt grym och har ni inte provat den kan jag verkligen rekomendera den. Klicka in HÄR för att komma till inlägget.

 

 

 

 

 

 

 

Detta är en av mina favoritbilder. Båda mina hästar är med på den och Cassador har mitt hår i munnen och Corvette har stoppat toffsen i munne. <3 Busiga men kärleksfulla hästar!

 

 

 

 

 

 

 

Det var mycket som pågick i mitt huvud under mars månad, eller ja hela året, men under våren så funderade jag på vad jag ville. Kvala till Falsterbo eller inte, väga för och nackdelar och ta beslut samt hitta rätt hjälp. Jag ville så mycket men okunskap och gröngöling som jag var/är så blir man kluven, inte lätt att bara bestämma sig. Jag försökte kvala oss till Falsterbo men osäkerheten och okunnighet satte käppar för oss båda. Jag tvekade allt mer, hade inte samma lyster och glädje på banan när jag i vanliga fall går in och ger 110%, var jag säkert nere på 60%, samma med Cassador.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förra veckan trimmades Cassador igenom ganska mycket, jag har ökar succesivt och tycker verkligen att han är finare än någonsin nu. Så igår skrittades han bara ut av en kompis då jag va i Helsingborg FRK heeela dagen. Idag skrittade jag ut en lång runda barbacka... och herrejösses vad crazy han va. Jag menar, vi rider ju samma runda varje vecka och ibland flera gånger. Samma stenar på samma ställe och samma stock, postlåda m.m. är den samma. Däremot så bygger de om ett hus där vi passerar och idag bar de på en lång presenning och Cassador blev spänd men och sprallig men höll sina fötter på marken. Vek sedan av upp i skogen och där låg en stor sten, "AAAAH", skrek Cassador och exploderade. Reste sig och vände men jag satt på ett fleecetäcke som jag kunde ta ett tag i och blev riktigt bestämd och vände på honom igen  och tryckte han förbi stenen, samtidigt som jag ställde han ifrån "faran". Hopplöst fall vissa gånger, han är alltid lika rädd på samma ställe men idag flög han i luften. Så jag kände inte för att skritta runt barbacka med en bomd så jag gick och klättrade i den branta backen, gick upp och ner sammanlagt 7 gånger. Sen började han slappna av mer så jag kunde fortsätta skritta runt banan. Tog två varv runt och i slutet va han riktigt riktigt fin. Flyttade han sidleds på rakorna och trimmade han lite i skritt. På sista rakan så fattadejag galopp i en lagom brant backe och fortsatte sedan på raksträckan, han blev lite spänd och rädd för småsten och ispölar men fortsatte sedan riktigt lugnt och jobbade på som jag ville. Skrittade direkt hem efter detta och berömde honom. Riktigt riktigt fin va han i slutet och en bomb i början. Känner ni också av att kylan sätter spöken i hästarna?? Hur blir era hästar vid kylan?? 

På måndag (om en vecka) kommer en veterinär ut och ska kolla Cassadors tänder, vaccinera, göra böjprov, kolla igenom kroppen och lite kiropraktik om det behövs. Ska bli skönt att kolla igenom honom innan tävling nu, hade velat göra det tidigare men inte vetat vem jag ska ta. Man hör det ena om den andra hela tiden och svårt att bilda en egen uppfattning när man heller inte bara vill prova någon som inte har fått bra omdömen. Denna tjej har jag bara hört bra om, och hon kommer även ut till oss så det är ju extra skönt. Kommer att berätta vad hon gör med Cassador och även resultat. 

 

 

 

 

 

Varit iväg på tävling, som blev väldigt lyckad med två placeringar, från 8.30 till 18.30. Åkte direkt och tränade badminton med några grabbar från 19-20. Efter det var jag vrålhungrig och sugen på bastu, så jag har inte orkat gå igenom mars 2014, kommer att fixa det i morgon. Hoppas ni också har en skön kväll :)

 

 

 

 

Sitter just nu och tittar på hopptävling inne på Helsingborgs arena. Galet sugen på att tävla själv nu, så himla taggad och tävlingarna här är så fina. Bra framridning, underlag, hinder och stor läktare. Nästa gång sitter jag på Cassador nere på banan, ser fram emot det :D