Foto: Lexi Mudifaj

 

 

 

 

Jag vaknade upp i Varberg och hann bara äta frukost innan jag var tvungen att åka tillbaka till halmstad för jobb. Fick dock gå hem 30 minuter tidigare, alltid är det något, och då slängde jag på mig löparskor och träningskläder. Skyndade upp till galgberget innan det blev allt för mörkt. Jag njöt verkligen av att springa idag, eller det brukar jag göra men på kvällskvisten är det lite kyligare och skönare att springa. Sen kan man inte klaga på den underbara solnedgången, fångade denna bild med min mobil och den visar ju bara en bråkdel av alla färger som klädde himlen. Blev en runda på 7 km och min kondis börja bli grym, känner att jag kan springa nästan hur mycket som helst. Men jag springer inte och tränar på marken för beach 2015, jag vill bli topptrimmad för att sedan kunna leverera på hästryggen. Jag tränar och trimmar Cassador för att ge han de bästa förutsättningar och jag tränar mig själv för att kunna leverera det!

 

Jag är så spänd och förväntansfull på kommande vecka, det blir hårdtrim för oss båda. Fredag, lördag och söndag blir det tävling i Laholm, helgen efter är det premiär ute och även där tävling fredag, lördag och söndag. Åh jag vill ha fredag redan nu, är även ledig så det ska bli extra skönt. Tagga, träna och fokusera, jag tränar mig även psykiskt och mentalt. Jag trimmar mig själv hur jag ska rida med bara tanken, sedan tränar jag det hemma och sist leverera det på tävling!

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack alla ni, underbara och fina människor som klickar in här var och varannan dag och följer mig på min resa. Det är inte alltid lätt att blogga som en offentlig person och vara alla till lags. Jag har aldrig någonsin och kommer aldrig att försöka framstå som ett helgon, jag är en helt vanlig människa som gör fel dagligen! Det är tyvärr något som är min svaga sida, jag handlar först och tänker sedan, men jag lär mig även av mina misstag (oftast). Jag anser att alla människor får vara som de vill, men vi får också tycka och tänka som vi vill. Skriver jag något galet, lägger upp något mer tokigt än vanligt som ni inte tycker är lämpligt eller om jag sagt något dumt, tala om det för mig då!! Inget är skrivet i sten och det är väl det som är tjusningen med detta liv, sen visst blir det en hel del skit på vägen i livet och det är inget man är stolt över. Jag ska fortsätta att blogga som jag gör, kommer det upp något tar vi itu med det. Gillar att vara rak och ärlig och prata om det. Jag mår bättre som individ och kan växa som människa.

 

Nu ska jag krypa ner, ska åka till Varberg och umgås med en barndomsvän i morgon. Cassador tar jag hand om tidigt på morgonen och hinner jag blir det en tur till travbana!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en vecka är vi iväg på tävling igen, förmodligen årets sista inomhus. Jag är så taggad på årets utomhus säsong, med mycket träning och massa mat ska jag och Cassador nog klara oss ;) Liten återblick från förra året, bästa fotografen, Lexi Mudifaj.

 

 

 

 

 

 

 

Idag vaknade jag upp på en ovanligt bra sida och när jag kom till stallet så kände jag på mig att idag kommer vi att ha ett grymt bra pass jag och Cassador. Känslan den stämde verkligen, det stod framme några travbommar på ena sidan som jag tänkte använda mig utav. På den andra sidan byggde jag fram ett kryss i mitten och två sockerbitshinder på vardera sida om krysset med 14 meter mellan. Min tanke med denna övning var att jag skulle varva med 5-4-3-5 språng mellan och rida med spänst. Cassador har inga problem med avstånd på tävling men hemma måste jag lära mig att rida mer fram och sedan hålla/jobba genom en linje. Vi måste jobba med att få fram den lite stadiga och större galoppen, jag ska inte behöva höja upp hinderna som på denna linje bara för att han ska kunna pricka rätt avstånd. Det är det som är tjusningen med övningar som denna, att man ena gången kommer på 5, andra på 3 och nästa på 4 kanske, varva hela tiden och få in känslan. Jag tycker det är helt fantastiskt och vilken styrka det ger både häst och ryttare. Cassador lyssnade väldigt noga på mig idag, vilket han ofta gör, och det är det som är så roligt med honom. Han vill väl hela tiden, även om han tycker det är jobbigt och ja, han skulle ju behöva 50 kg massa till minst på kroppen med muskler och lite fett.

 

Igår trimmade jag barbacka i alla gångarterna, avslutade sist med att hoppa ett sockerbitshinder några gånger, tror ni att jag har träningsvärk idag eller?? haha, jag kan inte hosta eller nysa för då gör det ont i mina magmuskler ;-) och min rumpa, kan knappt sitta på en stol men det gör mig glad. Då vet man att man tränat lite extra hårt så nu måste jag införa mer barbacka trim, tyckte faktiskt att min sist redan idag hade blivit mycket bättre. Stadig, balans och följsam, det skulle jag klassa en bra sits.

 

 

 

 

 

Ni undrade vad jag ger Cassador från St. Hippolyt. Jag ger Nutristar och Naturpellets som basfoder. Naturpellets får alla hästar som går på lösdriften i foderstationen, så den kommer han äta där med sen. Nutristar får han då han måste öka i hull och muskler men behålla lugnet, samma som westernhästarna. Sen får han Irish Mash efter ett träningspass, samt att det är skonsamt för mage och tarmar. 

 

Nutristar 

 

 

 

För mig har det alltid varit viktigt att hitta ett bra kraftfoder som passar mina hästar, jag har även strävat efter ett bra grovfoder med men inte alla bryr sig lika mycket om det. När grovfodret var som värst var jag så nära att börja köpa eget men valde istället att flytta. Man blir mörkrädd när människor inte förstår sig på hur viktigt det faktiskt är att ha ett friskt hö med bra värden som fungerar till den större mängden av hästar. Grundar man inte med ett bra grovfoder så kan du slänga kraftfodret i sjön, så känns det för mig. Hästar är inte skapade för att äta mängder av kraftfoder, de föddes med en liten magsäck och äter liten mängd gräs men ofta. Därför är det just A och O med ett riktigt bra grovfoder, gärna ett hö som är såpass proteinrikt så man slippper att ge tillskot utöver kaftfodret.

 

Cassador fodras med mer eller mindre fri tillgång på hö, sedan får alla hästar i stallet St. Hippolyt. Jag gav Cassador Hippo Cool när han kom dit och hade aldrig testat just detta märke. Jag tyckte att Hippo Cool funkade ok men inte mer än så. Då de även säljer hippolyt på gården så kände jag att det absolut var värt att byta en sista gång. Ni som följt bloggen ett tag vet hur jobbigt jag haft det med Cassadors hull/vikt och provat en massa foder. För första gången har jag blivit riktigt positivt förvånad över hur bra detta foder har påverkat Cassadors mage och lynne. Hur märkte jag det?? För det första är Cassador lugn och harmonisk, även stallbytet har säkert gjort gott för honom. Men det som jag märker väldigt tydligt är faktiskt hans avföring, i 3 års tid har Cassador haft mer eller mindre kobajsavföring, ibland lite mer fast hög och ibland lite lösare, men aldrig dagliga, fina och fasta bajspluttar. Efter bara någon vecka med hippolyt så började hans avföring se helt normal ut. Visst kan han bli lös ibland av stress och ibland när hösilaget är lite för blött, men det är ju helt normalt. Trots det så ger han faktiskt den större delen vid transport och tävling även där fast avföring.

 

 

 

En välmående Cassador är viktigt för mig <3

 

I oktober förra året började jag träna igen, träna mot nya mål och att bli ett med min häst. Att kunna utvecklas som ryttare och glädjas med framgångar, små som stora. Ingen föds som proffs och ingen når toppen ensam, vi alla måste bara hitta den vägen som funkar bäst. Jag tror att vi ALLA kan nå toppen om vi vill och kan, om det så är på en ridskolehäst, travhäst eller ett halvblod. Alla har en chans, det gäller bara att välja rätt väg. Jag har hittat min tränare, stallplats och ro i livet, äntligen. Jag har stora mål med livet och vill lite för mycket ibland. Men om man tar ett steg i taget, njuter av det lilla i vardagen och lär sig att uppskatta små ting. Tror jag att man kan nå toppen lättare. Våga tro på sig själv bara <3 Här nedan kan ni se en bild från oktober och tre bilder från i veckan. Jag red som en kratta förr, det gjorde Cassador spänd och hans språng flacka. Nu har jag lärt mig rida och även Cassador har lärt sig att hoppa med spänst och mer avslappnad.

 

 

 

 

 

Cykelutflykt med familjen och picknick <3

 

 

 

 

 

Igår var det min tredje trimdag på Cassador och även nu gjorde jag en fortsättning på det vi tränat på, men nu la jag till en liten övning. Då vi aldrig har tränat på omhoppningsvägar så tyckte jag det var dags nu, så jag byggde fram en liknande linje som vi hade på tävlingen, där vi förlorade väldigt många dyrbara sekunder. Cassador har svårt för att svänga skarpt när han är så taggad MEN det gäller då för mig att jag verkligen måste rida honom. Han följer inte med om jag styr med handen, hans kropp och ben behöver mitt stöd och då krävs det massa ben. Bara efter första gången vi kom på linjen så lärde han sig vad som gällde, men det krävs mer träning för att vi ska kunna klara av det på tävling, när han är extra speedad.

 

 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit ledig, trodde solen skulle skina men ack så trist den va, lyste med sin frånvaro nästan hela dagen. Jag hade ialf planerat att åka till en kompis där de har en massa travslingor och jag ville för första gången på flera månader, prova att konditionsträna Cassador ute. Jag har iofs aldrig kunnat göra det och avslutat på ett bra sätt. Min vän tog en av hennes travhästar och vi red ut i skogen, började med att klättra mycket i skogen, perfekt uppvärmning. Sen travade vi en lång runda, men vi travar inte i normalt tempo i lätt sits, jag står lite halvt upp och liggande, likt montéryttare. Jag låter Cassador trava på i ett ganska bra tempo men han måste vara avslappnad och inte ligga på för mycket. Vilket han gör lite i början och faller lätt in i galopp. Fullt förståeligt då han är avlad för att galoppera mer än att trava, men sista rakan va helt fantastisk. Även om man knappt såg slutet på längan så drog han inte iväg, va spänd eller fattade galopp. Han har ett otroligt travsteg när man är ute och får han att jobba på ordenligt och avslappnad. Ska verkligen försöka filma detta nästa gång! Tänk er sittandes på et vanligt halvblod, sittandes som en monté då det går så fort i traven att man inte kan rida lätt. Man ligger tätt inpå halsen och kan känna manen fläkta i ansiktet. Jag tittar ner under oss och ser hur han verkligen tar tag i marken med sina framben. Min vän bakom mig säger till mig "det är verkligen stor skillnad på honom nu och då, han är avslappnad och vilket steg, det är en fröjd att se er tillsammans nu". Vi avslutade med 1 km galopp x 2, trodde jag skulle dö första rundan då han bokstavligt försvann ifrån min vän, han hade otroligt mycket energi att göra sig av med. Andra gången vi kom va han lugn i början men jag lät honom starta turbon igen, denna gång kändes han nästan som en normal häst som ökar galoppen. Vilken wow-känsla, kommer att åka hit snart igen, älskar dessa slingor där de harvar flera km dagligen. 

 

 

 

 

Nu har jag fått filmerna från idag så i morgon kommer jag ladda upp det här, hoppas jag kan förmedla min känsla på ryggen till er genom en kamera :)

 

 

 

 

Dagen kunde inte blivit bättre, han är helt enkelt det bästa och finaste jag äger just nu <3 

 

 

 

 

Ja den 9 april 1986 föddes en två veckor sen liten unge på 4250 kg och 53 cm lång. Först ville hon inte komma ut med huvudet utan envisades med att fötterna skulle ut först. Men efter några gångers övertalan så gick ungen med på att åka ut med huvudet först. Redan där började hon visa sin envishet, varför ska man göra som alla andra och åka ut med huvdet först?? Man vill väl landa på fötterna...

 

Många år har gått sedan den dagen då man föddes till denna värld, hela 29 år. Den har både varit grym, orättvis, osäker men även helt underbar och fantastisk. Skolans tid är nog den man vill komma ihåg och minnas som något bra, jag vet att jag inte är ensam i detta fall att minnas den som jobbig. Jag har haft väldigt otur med tjejer i min egna klass. De är och kommer alltid att vara min värsta fiende, hemska odjur på denna planet. Men jag har aldrig varit helt ensam, jag har haft fantastiska tjejkompisar på fritiden och även underbara killkompisar från klassen. Efter skolan har jag både fått uppleva det Amerikanska landet, Jamaicas guldkorn, jobbat med hästar i Italien och lite småresor hit och dit innan jag rotade mig i Halmstad. 

 

Hästarna har alltid varit mitt största intresse, ibland tog killarna över lite men innerst inne så har de alltid varit my number one. Kommer ihåg det så väl när man var liten och åkte bil med familjen upp till farmor och farfar i skärgården. Alla hästar vi såg på vägen, jag och min syster, så ropade vi MIN, den som va först att ropa fick hästen helt enkelt. Då kan ni tänka er att det blev några MIN:ord på vägen dit, beundrar mor och far att de stod ut med oss:).

 

Min första foderhäst fick jag när jag gick i 8:an. Hade honom i några månader och bytte sedan upp mig till en superfin ponny. Hade honom i nästan 1 år innan jag bestämde mig för att satsa på skolan. Gick hela gymnasiet utan häst, kliade lite i slutet så jag fick följa med och rida på en kompis hästar. När jag hade gått ut skolan skaffade jag mig en foderhäst till, nu började jag ge mig ut på några tävlingar men det blev bara några stycken innan jag bestämde mig för att sticka till USA.

 

När jag kom hem från min resa, 22 år gammal, blev jag väldigt sugen på att köpa mig en fölis. Eller jag visste redan innan jag åkte att jag skulle köpa mig en häst när jag kom hem men hade inte bestämt mig mer än så. Corvette var den tredje fölisen jag kikade på och hon fångade mig direkt, det var verkligen kärleksmoments vid första träffen. När man köper en fölunge är det som att köpa grisen i säcken, man har ingen aning om vad det kan bli av denna häst eller om hon kommer att passa mig. Inte fy skam att hon sen skrapade ihop 9-9 på 3 årstestet och ett hoppdiplom till en megastolt mamma, hon är allt bra min gråa lilla tjej.

 

När jag var 26 år fick jag tips om hästar nere i Holland, skulle ju egentligen tittat på en annan häst men när jag bläddrade igenom youtubeklippen så hittade jag en brun liten häst som jag verkligen föll för av alla andra hundra försäljningshästar. Hokus pokus, en vecka senare stod han i mitt stall, aldrig träffat hästen eller provridit den. Jag hade köpt mig en häst på ett youtubeklipp, min alldeles egna Cassador. 

 

Jag har/äger två hästar nu och dessa är mina allra första hästar i livet och jag har aldrig varit och provridit dem innan köpet. Antingen har jag haft sablar tur med båda eller så kanske jag har ett litet öga för vad som kan bli bra, men just nu tror jag mest på tur ;-) Vi får väl se vad det blir för nästa häst, jag hoppas att nästa häst blir en liten fölis efter Corvette, är så spänd och nyfiken på vad hon kan tillverka för något.

 

Nej nu är det dags för sängen, men på fredag har jag tagit ledigt för att njuta lite extra, fira min dag en dag till :) Nu har man levt 1/3 av livet, hoppas jag får uppleva de andra 2/3.

 

 

 

 

 

 

Idag vaknade jag på en väldigt trött sida, tar nog ett tag att åtehämta sig från mycket extrajobb och övertid. Jag fick ju ändå sova i helgen, även några middagslurar men trots det känner jag att jag är efter med sömnen. väl framme i stallet möttes jag av en väldigt pigg och glad häst, han har ialf aldrig några dåliga sömnlösa nätter (även om de bara sover 20 minuter/dag). Jag längtar så till vi kan släppa ut han i lösdriften, man ser på han att han längtar ut till dem. Ser han inte flocken så söker han med blicken och jag bara vet att han längtar ut dit. Tror detta och jag hoppas verkligen det, är lösningen på vårat sista lilla problem med överskottsenergi. 

 

Idag byggde jag fram en liten fortsättning från gårdagen, om ni är sugna på att kanske ta tredagars ordentlig trim så är det ju väldigt bra om man kan rikta in sig på något som man behöver träna på och succesivt öka svårighetsgraden. Igår började vi väldigt lätt med en bom på marken och ett sockerbitshinder. Idag ställde jag dit fyra sockebitshinder där det enkla sockerbitshindret stod igår och jag gjorde detta till en studs. Där jag hade bommen igår ställde jag dit ett lågt räcke idag, ungefär 40 cm och markbom på båda sidorna. Jag ökade även mellanrummet mellan sockerbitarna och räcket, så volten runt blev lite större.

 

Idag jobbade jag Cassador mycket i balans och det gjorde jag innanför fyrkantsspåret, han vinglar till ganska mycket då han blir stadigare med hjälp av väggen. Tycker det är viktigt att man tar sig ifrån väggens hjälp och använder kropp och ben som stöd istället. Jag rider även mycket diagonalt och byter varv ofta, sitter inte och trimmar länge i samma varv, liksidighet och övergångar är mycket viktigt. Cassador kastade sig väldigt ofta in i galopp och in i traven förr, men nu tar vi en sak i taget och jobbar rätt från början innan vi går på nästa uppgift.

 

Jag började med att hoppa minihindret på en stor 8-volt några gånger, sedan hoppade jag studsen en gång i varje varv på en stor volt. När han kändes uppvärms la jag till min lilla bana och la hela tiden fokus på att ha honom framför mig, en bra grundgalopp men han får inte sticka iväg och bli stark. Cassador kan bli lite taggad när man hoppar bana och som i dagens fall, hinder på hinder. Först trimmade jag en bra stund på den låga höjden, sedan höjde jag upp minihindret till 70-80cm (max 1m tycker jag man ska ha) och även bommarna på sockerbitarna åkte upp lite. När man hoppar av och höjer lite så blir Cassador genast mer taggad men jag behövde endast lägga två småvolter för att få tillbaka honom lite lugnt och sedan jobba fram han igen. Ibland var han ovanligt lugn efter räcket till sockerbitarna och då fick man den där stolthetskänslan i kroppen :) Jag kom inte många gånger efter att jag höjde lite, men vi båda lär oss otroligt mycket hela tiden och Cassador blir faktiskt mer och mer nöjd med hur jag jobbar honom med hinder. Då jag siktar på att muskla honom mer och även få honom lydig men på en rolig nivå, så jobbar jag honom dessa dagar aldrig hårt. När han känns fin och nöjd så är jag mer än nöjd. Sitta och nöta flera 100 gånger kommer inte att hjälpa, en sak i taget och det är väldigt roligt när man känner att man är på rätt väg :) I morgon blir det sista hopptrimdagen, har redan nu bestämt hur övningen/banan ska se ut. På fredag åker vi till motionsskogen, jag och Cassador, weiii :D

 

 

 

 

 

 

Försökte rida utan tyglar idag, gick ju sådär, Cassador är inte riktigt där än. Han blev ju helt knäpp när han inte fick mitt stöd, men vi får väl se om vi tränar lite mer :) Mitt mål är ju att kunna hoppa, men idag kändes det flera år bort, men skam den som ger sig!

 

 

 

 

Då var man tillbaka i Halmstad igen, tillbaka till det verkliga livet och alla rutiner. Började med att åka direkt till stallet, jag va både supertaggad att rida Cassador och väldigt trött från resan. Men nu kan jag inte slippa undan, en häst kvar och vi kommer att trimma mer eller mindre dagligen. Jag la idag fram en bom på marken och ett litet sockerbitshinder på en volt. Jag trimmade först med att komma på bommen i båda varven, jobbar likt en 8:a. Sedan la jag till sockerbitshindret och varvade med att komma på bommen och sockerbitarna.

 

Små hinder, bommar på marken eller lite högre hinder, jag försöker att trimma likadant. Jag jobbar mycket med att få fram hästen framför mig, speciellt när det är bommar på marken och små hinder, för det är här jag lägger grunden till att sedan gå in och hoppa bana. Jag märker fort när Cassador inte är framme för skänkel, då kommer han fel inpå bommen och hindret. Det är mer vanligt i hans svaga höga/mitt svaga högervarv, så där måste jag vara extra noga med att verkligen ha honom framför mig. 

Tänk på att hela tiden se vägen, inte för stora volter men inte för små heller. Jag vill inte ha stöd från väggarna så jag håller mig en liten bit innanför. Jobba hästen mjuk och följbar, hela kroppen ska följa med på spåret, inte för mycket tygeltag. Sätt ett lagom tempo från början och varva med att komma från båda hållen tills det känns bra.

 

 

 

 

 

Jag gillar verkligen att vara hemma i småland men jag skulle inte vilja flytta tillbaka, alldeles för långt till många och bra tävlingsplatser ;) 

 

Började morgonen med att åka och byta däck på släpet, köpte nya sommardäck till bilen igår och jag fick dem ditsatta så jag slapp ett mindre ekipage idag. Sen städade jag ur hela bilen väldigt noga, den innehöll mest grus och damm. Tvättade även utsidan och alla 8 fälgar. Pappa fick två uppgifter och det var att kolla luften i däcken och sätta upp equipeloggan, väntar bara på att mitt namn ska komma. Hade ett innan men det blev pyttelitet så tog bort det. Nu är vi verkligen rustade för sommarens tävlingar och alla väder!

 

Sen har vi haft påskmiddag nummer två, en stor lax som jag fångat i frysen. När vi var klara med kalaset kom en kompis och hämtade upp mig. Hjälpte min vän med hennes häst igår, då trimmade jag mest på marken, sedan fick kompisen hoppa upp i slutet. Idag jobbade vi lite på marken men sen hoppade jag upp och trimmade igenom den svarta damen ordentligt, varvade med att ta mig över bommar och ökade successivt med lite krysshinder. Sist fick hon hoppa upp och hoppa lite själv, hon skrattade glatt och sa "shit, det är som att sitta på en ny häst". Min vän har precis köpt sin första häst och man har ju själv varit där. Viktigt är det då att ta hjälp från någon som har lite mer erfarenhet, kanske använda sig av lite privatträning innan man hoppar in i stora grupper. Min vän har köpt en liten oslipad hopphäst, fd dressyrhäst, och jag tror de kan ha väldigt roligt tillsammans. En fantastisk häst som älskar att jobba med sin ryttare! 

 

Nu ska jag fortsätta äta massa gotte, framför en film med bästa mor och far <3 

 

 

 

Tack till er som svarat, tack för att ni tog er tid, jag tyckte det va jätteroligt att läsa igenom det ni svarat på. Det verkar som att ni alla vill samma mer eller mindre och det är ju bra. Jag kommer att försöka gå efter det ni svarat på här nedan, ibland lite utanför ramarna men skönt att ha detta nu som jag kan gå tillbaka till och kika på om jag tappar bort mig. Om ni kommer på något mer ni som läser igenom det som står här, kommentera gärna.

 

 

Det är roligt att läsa att det jag vill förmedla med bloggen dyker upp i era svar om varför ni läser den. Jag vill med min blogg tala om att det går att lära sig rida, träna hårt, tävla och även klättra upp i klasserna även om man börjar seriöst på äldre dagar, 20+ för min del. Något som jag har varit från dag ett är just ärlig, om det dyker upp en kommentar som kanske är ett påhopp, elak eller annorlunda frågor, så försöker jag verkligen att svara på det och reda ut det. Även det som handlar om hästarna, jag vill berätta allt för er, mer eller mindre. Jag lever inget perfekt liv, min vardag är som många andras, som en berg och dalbana.

Det är roligt att driva en blogg som en helt vanlig människa, jag försöker inte att skryta med något eller göra mig märkvärdig. Jag har en sponsor och marknadsför deras produkter, thats it. Ingens liv är på rosa moln, inga kändisar som många ser upp till, lever på just rosa moln. Jag tror det är viktigt att man som bloggare är just ärlig och vara sig själv, för ni som läser vet tillslut om man ljuger.

Jag försöker att inte blanda in för mycket av mitt vardagsliv, mest för att jag inte tror ni vill veta, men även för att jag vill försöka ha det så mycket hästigt som möjligt. Jag vill få in mer film men för att få det måste jag be någon om hjälp. Jag har inga anställda eller mor och far som bor i närheten, men tittar någon på så försöker jag fråga, även om jag börja tycka det är otroligt jobbigt.

Jag har många gånger funderat på hur öppen jag ska göra min blogg om mitt privatliv, ibland vill jag berätta så mycket men jag blir alltid hejdad av mig själv innan jag börjat skriva. Som till exempel, hur otur jag har med killar i mitt liv, men en del av er vill säkert inte läsa om det, medans andra kanske är mer nyfikna. Jag får suga lite på denna karamell hur mycket jag ska ge er, ni får gärna komma med tips.

Det gör mig väldigt glad att läsa det sista ni svarat på, för man kan faktiskt ibland få för mycket av det goda. Jag kan ibland ge er för mycket av något som ni kanske inte vill läsa eller kanske har tröttnat på. Jag kan nog prata för oss alla bloggare, vi kan nog upprepa oss om saker och ting, sådant som gör er irriterande. Även snöa in oss på något som inte alls intresserar er läsare, inlägg som vi kan hålla för oss själva. Jag försöker alltid hitta en röd tråd med det jag skriver om, mig eller hästarna.

Jag vill med bloggen inspirera, att det går faktiskt att lyckas här i världen, även om man inte är född på röda mattan eller får det bäddat för sig varje kväll. Jag skulle säga att vi i hästvärlden lever på mycket tur, kärlek och träning. Alla vi som tävlar gör det på samma villkor, det är bara oss själva vi kan skylla på när vi ser vårat resultat. Tränar vi alla på samma villkor (mer eller mindre) och kämpar mot samma mål så kan tyvärr inte alla ta sig dit, det hänger väldigt mycket på tur. För oturen kan dyka upp närsom, skador, sjukdommar och kanske rent av tappar intresset, det är ju väldigt oturligt.

Vi alla, eller till den största delen av skalan, gör detta för att vi älskar det. Vi älskar våra vänner på fyra ben som kämpar i ur och skur tillsammans med oss. Även om en månadshyra kostar lika mycket som att springa och lyfta skrot i ett år, samt att utrustningen aldrig är komplett, bensinen går åt som en vattenpöl i öknen och skadar en häst sig så försvinner sparkontot lagom till det just blivit påfyllt. Trots detta, så gör vi det för att vi älskar det, vi hinner se de ljusa stunderna mellan alla svackor. Vi vill kämpa till nästa trappsteg, även om man lätt blir nerputtad.

Utan träning kommer man ingenstans, det finns ingen som tävlar innan dem tränar. Inte ens Henrik von Eckerman eller Rolf Göran Bengtsson skulle bege sig till en tävling utan att träna innan, om det nu är 1.30 eller 1.60 för dem. Man måste förbereda alla hästar på vad som komma skall, men största delen av träningen är för ryttarens skull. För många skyller på hästen i de fall det blir fel, på marken, ute i skogen, på banan eller på tävling. Men det är vi, även jag har gjort det, lagt skulden på hästen. Min hjärna har kommit så långt i sin utveckling att jag kan analysera om allt som händer bland hästarna till att det var eller är mitt fel, det är jag som visar vägen för min häst.