I oktober förra året började jag träna igen, träna mot nya mål och att bli ett med min häst. Att kunna utvecklas som ryttare och glädjas med framgångar, små som stora. Ingen föds som proffs och ingen når toppen ensam, vi alla måste bara hitta den vägen som funkar bäst. Jag tror att vi ALLA kan nå toppen om vi vill och kan, om det så är på en ridskolehäst, travhäst eller ett halvblod. Alla har en chans, det gäller bara att välja rätt väg. Jag har hittat min tränare, stallplats och ro i livet, äntligen. Jag har stora mål med livet och vill lite för mycket ibland. Men om man tar ett steg i taget, njuter av det lilla i vardagen och lär sig att uppskatta små ting. Tror jag att man kan nå toppen lättare. Våga tro på sig själv bara <3 Här nedan kan ni se en bild från oktober och tre bilder från i veckan. Jag red som en kratta förr, det gjorde Cassador spänd och hans språng flacka. Nu har jag lärt mig rida och även Cassador har lärt sig att hoppa med spänst och mer avslappnad.