Ja den 9 april 1986 föddes en två veckor sen liten unge på 4250 kg och 53 cm lång. Först ville hon inte komma ut med huvudet utan envisades med att fötterna skulle ut först. Men efter några gångers övertalan så gick ungen med på att åka ut med huvudet först. Redan där började hon visa sin envishet, varför ska man göra som alla andra och åka ut med huvdet först?? Man vill väl landa på fötterna...

 

Många år har gått sedan den dagen då man föddes till denna värld, hela 29 år. Den har både varit grym, orättvis, osäker men även helt underbar och fantastisk. Skolans tid är nog den man vill komma ihåg och minnas som något bra, jag vet att jag inte är ensam i detta fall att minnas den som jobbig. Jag har haft väldigt otur med tjejer i min egna klass. De är och kommer alltid att vara min värsta fiende, hemska odjur på denna planet. Men jag har aldrig varit helt ensam, jag har haft fantastiska tjejkompisar på fritiden och även underbara killkompisar från klassen. Efter skolan har jag både fått uppleva det Amerikanska landet, Jamaicas guldkorn, jobbat med hästar i Italien och lite småresor hit och dit innan jag rotade mig i Halmstad. 

 

Hästarna har alltid varit mitt största intresse, ibland tog killarna över lite men innerst inne så har de alltid varit my number one. Kommer ihåg det så väl när man var liten och åkte bil med familjen upp till farmor och farfar i skärgården. Alla hästar vi såg på vägen, jag och min syster, så ropade vi MIN, den som va först att ropa fick hästen helt enkelt. Då kan ni tänka er att det blev några MIN:ord på vägen dit, beundrar mor och far att de stod ut med oss:).

 

Min första foderhäst fick jag när jag gick i 8:an. Hade honom i några månader och bytte sedan upp mig till en superfin ponny. Hade honom i nästan 1 år innan jag bestämde mig för att satsa på skolan. Gick hela gymnasiet utan häst, kliade lite i slutet så jag fick följa med och rida på en kompis hästar. När jag hade gått ut skolan skaffade jag mig en foderhäst till, nu började jag ge mig ut på några tävlingar men det blev bara några stycken innan jag bestämde mig för att sticka till USA.

 

När jag kom hem från min resa, 22 år gammal, blev jag väldigt sugen på att köpa mig en fölis. Eller jag visste redan innan jag åkte att jag skulle köpa mig en häst när jag kom hem men hade inte bestämt mig mer än så. Corvette var den tredje fölisen jag kikade på och hon fångade mig direkt, det var verkligen kärleksmoments vid första träffen. När man köper en fölunge är det som att köpa grisen i säcken, man har ingen aning om vad det kan bli av denna häst eller om hon kommer att passa mig. Inte fy skam att hon sen skrapade ihop 9-9 på 3 årstestet och ett hoppdiplom till en megastolt mamma, hon är allt bra min gråa lilla tjej.

 

När jag var 26 år fick jag tips om hästar nere i Holland, skulle ju egentligen tittat på en annan häst men när jag bläddrade igenom youtubeklippen så hittade jag en brun liten häst som jag verkligen föll för av alla andra hundra försäljningshästar. Hokus pokus, en vecka senare stod han i mitt stall, aldrig träffat hästen eller provridit den. Jag hade köpt mig en häst på ett youtubeklipp, min alldeles egna Cassador. 

 

Jag har/äger två hästar nu och dessa är mina allra första hästar i livet och jag har aldrig varit och provridit dem innan köpet. Antingen har jag haft sablar tur med båda eller så kanske jag har ett litet öga för vad som kan bli bra, men just nu tror jag mest på tur ;-) Vi får väl se vad det blir för nästa häst, jag hoppas att nästa häst blir en liten fölis efter Corvette, är så spänd och nyfiken på vad hon kan tillverka för något.

 

Nej nu är det dags för sängen, men på fredag har jag tagit ledigt för att njuta lite extra, fira min dag en dag till :) Nu har man levt 1/3 av livet, hoppas jag får uppleva de andra 2/3.