Första riktiga hoppträningen


 
 
 
Två veckors vila, sen en vecka lösgalopp och longering och en vecka jogging och lite trim, avslutas med årets första riktiga hoppträning. Nu ska man bara göra det svåra, skriva ner känslan och förklara med ord.
 
En vän i stallet, Maja heter hon, och jag brukar träna med och för henne när jag inte tränar för Pernilla. Hon hade varit nere hos Jacom Hellström och tränat så vi använde oss utav hans övningar. Den bestod av tre delar, i mitten la vi flera bommar där första och andra avståndet började på 7 meter och sedan minskade man varje med 0,5 meter. På ena långsidan byggde vi fram 2 sockerbitshinder och en oxer med 14,5 meter mellan varje. Där varierade vi med att komma 3-3, 3-4 och 4-3. På andra sidan byggde vi kryssoxer och två räcken med 7m mellan. Mellan oxer-räcke och räcke-räcke ska det ligga en bom i mitten.
 
Idag red vi in med ett helt nytt bett, som ni säkert sett så har jag jagat ett poponcini jag kunnat låna men så fick en kompis nys om ett bett till ett bra pris och i rätt storlek. Jag köpte det direkt och hoppades att min magkänsla skulle stämma. Jag har länge sett hästar som smaskar på sina bett, som har fullt med skum i munnen och som känner sig bekväm. Jag har haft väldiga problem med Cassadors mun.. men idag, wow säger jag bara. Först ska jag medge att jag var skeptisk. När Cassador fick in bettet i munnen så tog han inte emot det med smask och glädje direkt.. haha. När jag hoppade upp i sadeln sen och började passet som jag alltid gör, ja ni kanske har läst förra inlägget och har en liten inblick. Det kändes ialf helt annorlunda, han kändes lite stum i munnen men ändå mjuk. Allt eftersom passet gick så smaskade han mer och mer. När vi började med små trimövningar så kunde jag lätt få upp honom på bakbenen och jobba honom stadig utan att han ville släppa och spotta ut bettet. När vi sedan gick på hoppövningarna så blev känslan ännu bättre. 
 
Jag fattar galopp men istället för att Cassador försöker att åma sig ur något så är han lugn och fokuserad. Han frustar och jobbar avslappnat med kroppen. När jag vänder upp mot ett hinder så suger han tag i bettet och kommer mitt på hinderna. Jag koncentrerar mig hela tiden på att ge han de bästa förutsättningarna. Jag har tabbat mig allt för många gånger, men inte mer nu. Jag är envis men har lärt mig att jobba och förvandla det till lugn positivitet. Det känner Cassador nu och han är som en filbunke med krut i, ja helt magiskt är det. Jag kan styra mot nästan allt, även om jag tvivlar på mig själv så tvivlar inte Cassador på oss. Han ger allt igen, precis som han gjorde för några år sedan men nu är jag mer ruttinerad och med i svängarna. Det spritter i kroppen när vi tar oss igenom övning efter övning, hinder efter hinder. Vi är ett och fy fasiken rent ut sagt vilken härlig känsla det är... idag mina vänner, svävade jag på rosa fluffiga moln med ett stort fett leende. Även om jag skrivit det innan så växer vi och utvecklas och det gör även våra rosa fluffiga moln. weiiiiiii om jag är taggad på mer träning och sen tävling!!!
 
 
Tåget har lämnat stationen, innan den når sin slutdestination så kommer den att göra flera stopp.
Den kommer fyllas med hopp, förväntningar och massa nya minnen. 
Låt oss nu tuffa iväg och göra detta år till ett sjujäkla roligt och positivt år,
tillsammans mina vänner <3
 
 
 

 

 

 
 
 
 
 Ser ut som jag gett Cassador grädde, är inte van att se Cassador med vitt läppstift ;)
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: