Jag ska egentligen inte sitta och titta tillbaka på gamla klipp för jag får bara ont i magen hur det såg ut då. Visst kan det vara nyttigt och bra att se att man har utvecklats och rider bättre, men det ser förfärligt ut. Jag har alltid haft det svårt med Cassador, bett och utrustning men sen självklart med mig själv och orutin. Jag är bara så himla glad och tacksam att jag har kunnigt folk runtomkring mig som vill mitt och Cassadors bästa. Det är inte bara att tuta och köra med en känslig häst, den kräver verkligen allt det där finstilta. Cassador kan inte ha vilket träns som helst och absolut inte alla bett. Sadeln måste vara mjuk och ha bogfrihet, men då alla sadlar glider bak på honom så måste han ha förbygel. Vilket han egentligen inte gillar men han har accepterat den, mer eller mindre. Så fort man pillar med täcken på honom och utrustning så ska han vara där och hugga/naffsa och visa att han är väldigt känslig. Inte lätt för honom när han kom till Sverige och fick stå ut med mig och min orutin i början..

 

 

 

Nu är det andra bullar, nu känner jag att jag har tränat och trimmat mig själv i form. Jag har hittat den utrustningen som Cassador gillar och det fungerar super på hemmaträning. Nu ska vi bara få till allt på tävling med, för att lyckas på tävling måste man även träna på tävlingarna. 

 

Som jag sagt innan så är jag min bästa kritiker. När jag såg filmen från träningen i tisdags så fick jag ont i magen på vissa ställen där jag kunde ridit mycket bättre. Men när jag ser filmen nedan från snart ett år sen och sedan kikar på den nya träningsfilmen igen så ser jag inga fel. Med andra ord så är det så mycket bättre för mina ögon, så jag kan se bortom mina småfel. Man växer med sig själv och sin ridning men ibland hamnar man i svackor och ridningen kan bli sämre.. jag vill bara inte hamna där igen. Jag red så illa och Cassador trivdes inte. En häst ska inte åma sig på spåret och en ryttare ska inte ta 511 förhållningar innan hindret, vi har varit där och jag tänker inte hamna där igen.