Hej allihopa! Saknat mig? =D Jag ser ju att ni fortfarande är flitiga med att titta in här, fy mig som inte bloggar. Men jag har verkligen varit ur balans i livet och ska faktiskt erkänna att jag inte riktigt vet om jag är back on track igen. Däremot så saknar jag att blogga lite och tänkte skriva lite om helgen.

 

Cassador och jag åkte till Laholm i helgen och hoppade en klass 110 i fredags och en i lördags. Jag är både stolt, ledsen, glad och besviken på min egna insats. Jag hatar att vara så fokuserad på att göra bra ifrån mig att jag glömmer av att ha roligt. Jag har så svårt att slappna av när jag åker iväg själv på tävling, så mycket fokus på att lösa allt runtomkring så jag glömmer av att slappna av. Något jag verkligen måste jobba på för tillslut kommer jag inte att vilja åka och tävla. Jag bröt bokstavligt ihop efter lördagens tävling.. Cassador är en fantastisk häst och han försöker verkligen i alla lägen men de gånger han stannade i helgen (en gång i varje klass i omhoppningen) så svängde jag för snävt och visste inte hur jag skulle rida. Jag blev helt tom och då blev Cassador det med. Så lugn som Cassador var i helgen har han aldrig varit. Han var till och med mysig och la huvudet i famnen, vilket han inte direkt brukar göra. Han tittar på mig med sina stora mörka ögon och vill på något vis förstå mig, han lyssnar hela tiden och följer mig med blicken. Han vill verkligen väl och stretar aldrig någonsin emot, även om han är tittig så går det alltid att övertala honom att ex stenen inte ska äta upp honom. Men inne på banan skulle Cassador aldrig dumma sig och börja titta på hinderna. Jag rider trots det fram och visa honom murar och de hinder som kanske är lite tittiga men han bara, okey. Jag kunde skritta och trava runt inne på banan och han bara var, han kändes inte spänd eller stressad. Han trivdes verkligen att vara där och va fullt fokuserad på mina hjälper.

 

Nästa steg nu är att träna ännu mer på min svaga sida i ridningen och göra oss båda starkare i snäva svängar så han är med när jag gör dem. Jag måste även backa ett steg i huvudet där den där tävlingsmänniskan sitter och trycker på gogo-knappen hela tiden. Ni ser och jag vet att det som hände i helgen är ett enormt steg i rätt riktning. För två veckor sedan var jag och provred två hästar för jag var så HÄR nära på att ge upp allt och köpa något nytt, eller ge upp alls. Men när jag provred dessa hästar så kände jag verkligen hur långt jag och Cassador hade kommit tillsammans även om det inte alltid syns i resultatet. Jag sa till mig själv att både jag och Cassador får tävlingen i Halmstad och i Laholm på oss att visa om vi är värda varandra, eller att jag är värd honom. Resultatet efter dessa tre rundor är 4 fel i alla klasserna, hamnade på en 12:e plats av 35 i Halmstad och i Laholm på en 10:e plats av 35 under fredagen, precis utanför placering, och på en 17:e plats av 43 på lördagen. Det är ju jättebra placering och är verkligen stolt nu i efterhand men jag petar alltid på detaljer och kommer aldrig vara 100% nöjd fören allt sitter. Då spelar det egentligen inte någon roll om jag blir placerad eller inte. Jag går inte in på banan för att vinna blågult utan jag går in för att vinna med mig själv. Sen är ju rosetter alltid roligt och jag tyckte allt jag var värd en i lördags men men... Jag fick ialf hämta ut ett tröstpris som jag vann i fredags då jag hamnade precis utanför placering och det var superfina priser. Tog en väldigt söt skål som man kan ha choklad i :)

 

Jag kommer aldrig någonsin i mitt liv gå in på banan och kötta fram till hinderna. Jag har varit där men vill aldrig dit igen. Den dagen vi hamnar i toppen igenom så ska det vara med stil och Cassador ska gå i mål och känna att han vill göra det igen. Jag känner stor skillnad på Cassador och hans vilja då och nu, NU vill han igen min prins och bara det är en VINST <3