Gaah att jag aldrig lär mig, men jag tror tyvärr att det är en del av min personlighet. Jag HAR stora krav på mig själv när det kommer till ridningen. Jag nöjer mig inte med bara ett ok i hoppningen och 6:or genom dressyren, jag vill klättra framåt och jag vill utvecklas. Jag älskar att tävla och jag älskar att se mig själv gå från att kunna nada till att faktiskt rida in och ta en rosett i både dressyr och hoppningen. Men jag vill kunna gå ut från tävlingarna och känna att vi är värda den där rosetten. Förr kunde vi stressa oss igenom en bana, vi var nolla och fick rosett men jag red som en kratta och Cassador hoppade enbart med hjärtat, det är inte OK längre. Jag VILL verkligen förtjäna den där rosetten med stil och harmoni. Jag har vunnit den blågula rosetten i dressyren med rätt träning och tålamod. Jag är nästan glad att jag inte gjort det i hoppningen än för jag hade inte förtjänat det. Nästa år kommer jag att kunna vinna den om jag gör på exakt samma vis som i dressyren, rätt träning och massa tålamod. Det gäller för oss alla, det man vill uppnå kan endast slå in om man ger det tid och massa träning. Att träna för rätt träninare än viktigare än att köpa den där dyra hästen, det vill jag tro ialf. Jag minns en gång på en hopptävling för storhästar där en liten mullig (läs tjock) fjordhäst sopade alla stora hästar på banan och vann. Den verkligen älskade att hoppa och gjorde allt vad sin ryttare bad om.

 

Jag pratade med min tränare idag och hon fick ner mig på jorden, igen. Samma feedback fick jag även i en kommentar här på bloggen idag, tusen tack för den. Jag vet att jag har svårt att fokusera på det viktiga och istället låsa fast mig vid det som gick dåligt. Ni som har följt mig länge, NI om några vet hur mycket jag har utvecklats under detta år och minst sagt Cassador. Vi är ett helt nytt team tillsammans och förr kunde jag inte ens hoppa han hemma själv, ja vi kan gå tillbaka några månader bara. Nu kan jag det, VI funkar på träning och hemma, nu ska vi bara få det att funka på tävling också. Cassador har alltid varit en överambitiös häst, nu ska jag bara kämpa för att få tillbaka det på tävling också. För jag känner att han inte vill just nu, han är så himla känslig och för att det ska lyckas måste vi backa bandet.

 

Igår trimmade jag Cassador på utebanan och i protest så stregrade han med mig 3 gånger och en gång riktigt rejält. Det är dagar som dessa som man undrar om det är fel på mig eller hästen, har han ont eller vad gör jag för fel?! Idag var jag iväg och tränade för Tytti med nytt bett och en häst som gjorde allt för mig. Det har aldrig någonsin gått så bra på en träning och min tränare var både stolt och glad. Än en gång måste jag lära mig att Cassador är superkänslig och som vi ryttare så har de dåliga dagar. Ja Cassador är en tickande bomb, första stegringen kom utanför banan med långa tyglar för att det låg en vit trådhög på kanten av vägen, suck.

 

Efter några hårda dagar för Cassador är han värd en ledig dag i morgon. Däremot får inte jag det då jag har tusen saker jag ska uträtta då jag aldrig hinner det, samt att jag måste ge mig ut och springa igen. Hoppas på sol och fint väder att svettas i :) Önskar er alla en fortsatt strålande dag och va ute och njut i det fina vädret, snart tar det slut!! <3