Igår vilade Cassador men jag hade redan då planerat att jag ville besöka stubbåkerna precis nedanför stallet. Jag tänkte flera gånger hur jag skulle göra då jag vet vilket monster jag ofta sitter på efter han har vilat. Så ska jag longera eller ska jag rida fram på utebanan först innan jag ger mig ut på mördaråkern. Lite så kände jag innan för vi har tyvärr ingen bra erfarenhet av att galoppera ute, det kan alla intyga och även de ryttare som har suttit på har han stuckit med. Men jag skrittade direkt ut på åker och skrittade en bra bit innan jag började trava lite lätt, följde kanten på åkern så han inte skulle känna sig så fri. När jag sedan kom tillbaka i början så travade jag länge igenom honom på små volter och stora volter. Trimmade han som ett vanligt pass på banan, försökte inte tänka på att vi va på en åker utan en stor utebana. Han frustade många gånger och kändes riktigt riktigt fin. När vi både var nöjda i traven skrittade jag en stund innan jag fattade galopp. Satte mig ner direkt med en lite lätt rumpa så han fick jobba under sig och inte tänka framåt. Han har aldrig någonsin varit så lugn. Galopperade först på stora volter i början av åkern i båda varven innan vi gav oss ut på raksträckan. När vi kom halvvägs började han trotsa lite men han talade om för mig i god tid så jag kunde sakta av så han gjorde ingen jättegrej av det. Han stegrade en gång när han stod stilla och vände 180 grader men jag behöll lugnet och vände han om igen. Krävde ingen framåtbjudning för det kan trigga igång stegring igen, utan jag satt och klappade och pratade med honom. Skänklade lite för att få han att bjuda framåt, han vänder 180 grader igen men lågt och jag vänder tillbaka. Lite så höll vi på men bara någon gång. Mutade han med godis och massa beröm istället för att bli arg. Jag hade varken sporrar eller spö, enbart en graman som ett stöd. Tillslut gav han upp och jag fick fram honom i trav igen. Travade en stund innan jag fattade ny galopp och sen skötte han sig resten av passet. Drog han iväg lite så gick jag in på en volt, lättade i både sits och händer för att ge han något positivt. Han gjorde en liten småprotest när vi kom lite längre bort lite senare men det var ingenting. Helt fantastiskt var det och jag vill ge mig själv den största klappen på axeln för att jag gjorde allt rätt denna gång och kunde lotsa min tickande bomb runt en väldigt lång och bred stubbåker. Lyckan är obeskrivlig <3