Varje dag, ut och in, upp och ner kämpar vi med våra stora djur. Ingen är den andra lik, vare sig på två eller fyra ben. Vi har många lika men så olika mål/drömmar i livet. Anna med sin första nya häst vill komma ut på lite pay and jumps och har som mål att tävla på lokal nivå en dag. Calle har tävlat länge på ponny och siktar varje år in sig på att stå på pallen under SM. Annika som äger en äldre häst älskar att rida ut i skogen varje dag och någon gång ta sig till stranden, det räcker tycker hon. Adam rider flera lovande unga dressyrhästar och vill varje år kvala in hästarna till både Falsterbo och Breeders. Stina går på ridskolan tillsammans med sin kompis Simon. Båda älskar att vara i stallet så ofta de kan och pyssla med hästarna. De brukar ligga ute på en gräsplätt bredvid hagarna och drömma om att en vacker dag äga en alldeles egen häst.

Ja som ni alla vet så är vi alla väldigt olika, men kärleken till dessa underbara fyrbenta hårbollar är mer eller mindre densamma. Vi ska inte jämföra varandra och vi kan inte tala om att just DET är rätt eller fel. Men vi kan hjälpa varandra och ge tips och dela erfarenhet. Tillsammans i denna sport, trots olikheterna, så är vi en enda stor familj. Istället för att trycka ner, prata illa och faktiskt såra varandra så kan vi sträcka fram en hjälpande hand. 

 

Jag drömde i många många år innan drömmen blev verklighet, min alldeles alldeles egna brumbrum Corvette. Drömmen fick jag nu leva men det var långt ifrån dans på rosor. Jag tycker själv att det som tär på en mest är omgivningen, visst var Corvette inte den lättaste men hon var egentligen det minsta problemet. Jag har alltid varit tjurskallig och envis, inte alltid lätt att handskas med även om jag inte va (är) en häst. Men hade jag fått lite bättre vägledning, tips och hjälp både före och efter köpet så hade jag med min erfarenhet idag valt en bättre uppväxt till Corvette. Nu står jag som ägare till två otroligt fina hästar och jag skulle aldrig önska bort dem, el jo ibland, men det menar jag innerst inne inte. Jag tror på meningen, allt jag har gått igenom har gjort mig till den jag är idag. Drömma har jag aldrig slutat med men jag försöker att inte ha så stora krav i drömmarna. En till dröm slog ju in i år, och det var när jag träffade Dennis, he might be the man in my dreams. Lovar att jag inte glömt bort det, ni ska få höra hela storyn men jag inväntar rätt ögonblick och bilder, you will love it. Nej nu måste jag krypa ner och somna, alldeles för sent. Men om jag ska sätta punkt i detta inlägg så vill jag att alla ni som har drömmar, om en häst, en gård, en medalj, en pojkvän/flickvän, ja vad som. Ingen dröm är omöjlig!! Våga tro på er själva och lyssna till de som verkligen bryr sig om er. Mor och far vill oftast väl även om deras vägledning ibland kan vilja styra åt ett annat håll.

 

<3 Följ ert hjärta...

 

 

 

 Foto: Lexi Mudifaj