Vilken helg det har varit, kan verkligen säga att det har varit big downs och och sedan big ups! Men ska det va så ska det väl vara så?! Det är första utomhus och är många medvetna om när de kanske stirrar sig blint på resultatet. Med facit i hand skulle jag valt att hoppa en 110 på fredagen och sedan gått upp på 1.20 dagen efter. Alltid är man klok i efterhand och tyvärr blev ju det lite i fel ordning nu. Men viktigast av allt är att vi slutade bra denna helg, inte bara för Cassadors skull utan för mig och mitt självförtroende. Skulle vi vägrat ut oss i 1.10 med och jag ridit som en kratta, ja nä de vill jag inte ens tänka på. Då hade jag bytt sport och kanske sysslat med kaninhoppning.. något enklare ;) Som jag sagt innan så ställer jag enormt höga krav på mig själv just nu. Jag tror att jag själv kommer att utvecklas enormt med att just ha det på mina axlar, samt att jag inte bara stuntar i mina missar utan verkligen tar tag i det. Tycker det är så viktigt att man rider väl och noga när man vill klättra i klasserna, speciellt när man har en väldigt svår häst som heter Cassador.

 

Jag kan somna gott inatt med ett stort leende på mina läppar och en helt fantastisk känsla i hela kroppen. Det är inte bara på grund av min fantastiska häst som leverade en grym runda eller min egna insats, utan det är faktiskt NI UNDERBARA människor där ute. Idag och även under helgen, fick jag in så mycket energi och glädje av er hästfolk/ryttare så det räcker länge. När vi kom till tävlingsplatsen idag, vi lastade ut Cassador och började fixa honom. Sedan kom det ett ekipage som ställde sig bredvid oss, ut kom det en medelålders kvinna (ålder är ju så svårt men inte 20 och inte 70 = medelålders *asg). När hon klev ut från sin bildörr glänste det till i gräset och där hittade hon två femmor. Hon frågade om vi hade tappat några kronor!? Mamma va så rolig så hon sa "Är det bara några kronor kan du ta de men om det hade varit stora summor så hade det varit mina" med ett gott skratt och glimten i ögat. Kvinnan ville inte ta båda så hon gick fram till mig och gav mig ena femman och sa att det säkert var en turpeng. Jag stoppade direkt ner pengen i kavajen och tänkte inte mer på den. När vi kom ut från prisutdelningen så skrattade jag och sa till mamma att det måste varit turfemman idag, hade ju varit ännu roligare om jag hade hamnat just femma med femman i fickan ;) Men jag och Cassador gillar de röda och snygga rosetterna. Ialf, väl tillbaka vid transporterna så träffade vi dem igen och jag tackade för turfemman. Berättade även att jag la den i kavajen som extra tur och vi alla fick oss ett gott skratt. Vi satt sedan och fikade bredvid varandra vid bilen och pratade en stund, hon önskade även att vi skulle mötas igen på en annan tävling. En fantastiskt go människa med glimten i ögat och med massa energi, så roligt att just de ställde sig bredvid oss.

 

Under denna helg har jag för första gången på en tävling känt mig lite blyg och generad. Ni kommer fram och ger mig fina ord om bloggen och mitt engagemang med Cassador. Ni grattar mig vid placering och stöttar mig när det går dåligt. Jag känner mig så otroligt rik på att ni följer mig i alla väder och att ni dessutom kommer fram och säger att ni läser bloggen är verkligen enormt för lilla mig. Vill ni komma fram men inte vågar, GÖR DET BARA, jag blir så enormt glad så jag nästan spricker. Så tack underbara ni, mina fina läsare och trogna vänner här på bloggen <3 

 

 

 

 

 

 

 

Om ni undrar varför jag släppt stigbyglarna i början är det faktiskt så att det lugnar ner Cassador. Prisutdelning är ingen jättefavvo hos denna kille men jag måste säg att det var en utav de bättre. Sedan så tror jag att även denna övning ger färdighet, vi har ju inte varit på så många prisutdelningar men jag hoppas att vi får vara med om många underbara moments där tillsammans. En vacker dag ska vi även knipa den där gulblåa som vi aldrig har vunnit, men träning ger färdighet och när vi minst annar det.. :) Spana även in alla luftsprång han tar, i början och i slutet, crazy horse!