God söndag alla läsare! Idag packade jag släp med häst och begav mig ner till Åsbo ryttarförening. Aldrig varit där innan och vi var fler som besökte denna plats för första gången. Väldigt fin anläggningen och faktiskt bra tävlingsunderlag, kan verkligen rekommendera ett besök. De hade stor utebana med helt ok hinder, framridningen i ridhuset var super men underlaget på lilla utebanan va väldigt mjukt och säkert inte helt färdigt. Idag skulle vi hoppa en bana på 115, egentligen var ingen tävling planerad idag. Jag hade ju sedan länge planerat in en helg och utekväll med två barndomsvänner, det kunde jag bara inte avboka. Så det blev ganska lite sömn i natt..

 

Cassador skötte sig väldigt bra idag, han va stilla i transporten nästan hela vägen fram, rörde på sig lite i slutet för att tala om att han är med. Under framridningen kändes han så fin, han va nästan lite för lugn så jag fick försöka få mer action i galoppen. Framhoppningen kändes också bra, nådde inte riktigt fram till en oxer en gång men annars tycker jag att vi kommer mer och mer rätt för varje tävling. Fick även guldhjälp av Pernilla, både på framhoppningen och vi gick även banan tillsammans. Trots denna trygghet så räckte det inte hela vägen, vi hoppade 1:an, 2:an och 3:an riktigt bra. Sen var det 7 språng till kombinationen men där nådde vi inte fram utan kom på 7,5 och det tog det musten ur oss båda. Kom två gånger till och jag lägger han för trångt, han blir spänd i sprången men trots det kämpar guldhästen över A-hindret två gånger. Känner mig så fruktansvärt dålig i just denna stund, jag försöker verkligen, kanske inte mitt bästa idag men jag vill försöka. När det blir ett stopp, ett missförstånd så hjälper det aldrig att bli arg på sin häst. Jag ger Cassador klapp på halsen och kommer igen. Jag såg andra ekipage där frustrationen över sin häst växte och växte, tillslut kom ett stopp och då var det långt ifrån klapp på halsen. Man kan sen se att hästen ger upp långt innan man kommer fram till hindret, en del hoppar, hoppar några gånger men sen tar det slut på att offra sig hela tiden. Cassador offrar sig inte längre på kombinationer, jag har gjort åt alla mina livlinor där, trots det så försöker han ändå och tar sig över A-hindret 2 gånger efter ett stopp. Hur många hästar gör det med de förutsättningar jag ger?!

 

Jag blev självklart väldigt ledsen idag, jag älskar verkligen att hoppa och det är en del av mig. Men efter denna helg, ja efter allt som hänt så känner jag så här.... vem fan bryr sig om ett stopp och en uteslutning egentligen?!?! För min del är det brist i ryggsäcken, vi måste träna mer och mer, samt att få tillbaka självförtroendet för jag tror att det ligger på botten hos oss båda, speciellt till kombinationen. För exakt ett år sedan hoppade vi en bana på 1.30, det kan jag absolut inte förstå idag.. men då va ridningen katastrof!! Cassador var väldigt stressad och jag red fruktansvärt. Cassador hoppade som en Gud för att rädda mina misstag, vilket han inte gör längre och det är jag glad över. Så nu ska jag gräva ner mig i sängen, titta på Home och sedan Taken 3.

 

I morgon har jag semester och då ska jag bannemig börja springa igen!! Cassador ska få luffsa i skogen och ladda på krafterna inför 2 dagars trim nere hos Pernilla i Ängelholm, gaaah vad jag längtar dit nu.