Att vakna upp en morgon och starta en dag med att läsa era underbara kommentarer är för mig bland det finaste på denna jord. Jag blir så enormt peppad, glad och väldigt berörd av er alla där ute. Varje dag dimper det ner fina ord från er här på bloggen och texterna ni ser här uppe är från min Instagram <3 Jag har alltid velat rida, tävla och kämpa för att bli så bra jag kan bli, men jag trodde aldrig att jag skulle starta en blogg och minst sagt få läsa orden, "Jag ser upp till dig" "Du är en förebild för mig". Jag tar dessa ord väldigt seriöst och känner lite extra att jag måste även vara en BRA förebild. Det är inte så att jag kommer att ändra på mig, jag är den jag är idag och kommer alltid att vara Erica Johansson från den småländska skogen. Men man växer med sin uppgift, man blir mognare och ute i det vuxna livet får man lära sig att ta egna beslut. Många av er som läser bloggen bor fortfarande hemma under mor och fars vingar, vilket ni ska ta till vara på för det är den tryggaste tiden.

 

Sitta här och blogga, som en offentlig person och berätta om vardagen och livet med hästarna är inte alltid lätt. Jag har gjort många misstag i mitt liv, jag är inte på något sätt perfekt eller unik. Jag är bara en helt vanlig människa, en amatör som älskar livet på hästryggen. Trots min sena tid på hästryggen så vill jag aldrig tro att det är försent, även om jag många gånger tänker.. vart hade jag stått idag om jag hade fått uppleva ponnytiden?? Vart hade jag stått idag om jag hade fått vara med om att rida som young rider?? Det kommer jag aldrig att få veta, även om det är väldigt surt ibland att se och läsa om hur ridsporten satsar på unga och lovande ryttare så kommer jag aldrig att få den möjligheten. De gör bara det med ryttare under 25 och den åldern har jag passerat för länge sedan. Nä upp med hakan nu Erica, jag ska kämpa mig fram även om jag är gammal ;-) Jag ska visa att det går, att nå toppen helt själv med grym tränare och fina hästar. Som mamma brukar säga att mina första ord va, "Kan själv".