Idag vaknade jag upp hemma i småland i min gamla säng som har varit min bästa vän i många år, jag älskar verkligen en riktigt skön säng. Vi spenderar sjukt mycket tid och tankar där under täcket, både glada och sorgliga stunder. En skön säng är A och O!

Efter frukost åkte jag och pappa ner till firman och jag bytte däck på både bil och släp. Sista däcket på släpet vägrade släppa sin sista mutter och jag envisades med att få väck den. Hade glömt att dra i handbromsen så släpet rullade av domkraften och däcket ner på min fot. AJJJ!! 760 kg smack men som tur va var min pappa där och agerade snabbt med att lyfta upp släpet igen. Jag har peppa peppa "ta i trä" (klappar mig på huvudet) aldrig känt en sådan lång och fruktansvärd smärta, aldrig brutit eller stukat något. Som jag skrek först men bet sen hop och försökte andas och andas. Tyckte mest synd om min pappa i den stunden även om jag skrek "lyft släpet" i ren panik. Tur i oturen så hände inget med foten, skippade löprundan idag men hoppas jag kan springa i morgon. Tack bästa pappa för hjälpen idag <3 Jag bad både om ursäkt för att jag skrek på honom och gav han en kram och puss som tack, ångest..

Jag envisades sen med att tvätta hela släpet, hela taket var grönt och fullt med smuts. Det är en nackdel med vitt släp men också en fördel när man ser allt. Det är snyggt när det är rent ialf ;)

 

När jag var klar med bil och släp åkte jag hem och slängde in mig i duschen och åkte sen hem till en vän som bor på en mysig gård mellan Gislaved och Värnamo. Vi åkte vidare till Värnamo och både lunchade och fikade. Vi har samma intresse, hästar, och umgicks lite när vi gick i högstadiet men vi har inte riktigt hittar varandra fören nu. Vi har inte bara samma intresse utan vi har många andra sidor gemensamt vilket är riktigt roligt. Tycker och tänker väldigt lika och använder lite samma språk, svårt att hitta sådana vänner nu förtiden.