Våra älskade hästar, tänk vad de får stå ut med egentligen. Vi kanske tycker att det är jobbigt att ta hand om och rida en pigg eller stirrig häst. Vi vänder på det istället, tänk på de hästar som måste stå ut med oss ryttare. Vi kan både vara stressade, osäkra och använda fysiskt språk när något går fel. Jag har verkligen fått jobba med mitt egna humör och inte låta min frustration gå ut över hästen när det egentligen är jag som gör fel. När jag tänker tillbaka på den svåraste tiden tillsammans med Cassador så får jag ont i magen. Han var oridbar nästan varje dag. Jag blev arg och jag grät, jag visste inte hur jag skulle göra och jag visste inte vad som var fel. Den dagen Cassador slutade att komma fram till mig i hagen så frågade jag mig själv, vad gör jag för fel?
Juni 2014 la jag min kavaj och vita ridbyxor på hyllan och gav både mig själv och Cassador semester ifrån varandra. Hela min dröm föll isär, bit efter bit och tillslut så orkade jag inte mer. I 9 månader höll vi oss ifrån tävlingsbanan, vi flyttade till nytt stall över sommaren och fick hjälp under hösten att ta oss upp på fötterna igen. Det som hände hela 2014 är både den värsta och bästa tid i mitt liv. Ni som följt min resa här på bloggen från början vet hur Cassador var och hur jag red, idag ser ni hur vi båda har utvecklats och det betyder att det aldrig någonsin var Cassadors fel att vi hamnade i det svarta hålet. Jag tar på mig allt, för vet ni vad felet va? Han var min spegelbild, det jag var förde jag över till honom. Om jag var arg blev Cassador spänd, om jag var stressad så blev Cassador nervös, om jag red dåligt så försökte han rädda det med ett stort <3 men tillslut orkade han inte mer och hjärtat "stannade".
Jag var aldrig stolt över mig själv och jag kommer aldrig att vara stolt över den tiden. Däremot är jag stolt att jag lyckades ta mig ur det och visa er men först och främst mig själv, att Cassador var enbart en spegelbild av mig. Idag kan jag även visa alla att vi hör ihop och att ingenting är omöjligt, det krävs bara massa tid, tålamod och rätt träning. Det ska bli roligt med ett nytt tävlingsår, mer än någonsin längtar jag efter det.
was never proud of myself and I will never be proud of this time.
However, I am proud that I managed to get out of it and show you,
but first and foremost myself,
Cassador was only a reflection of me.
Sista tävlingen i juni 2014, studera Cassador och min ridning.
En träning där ingenting funkade, Cassador ville inte mer...
Idag, är vi ett team och vi kämpar tillsammans!
Det går verkligen inte jämföra hästen på filmerna tycker jag! Träningsfilmen tyckte jag var riktigt jobbig att se, dels pga att ni jobbar mot varandra men sen ser man också på hela ditt kroppsspråk att du är frustrerad och arg. Jag tycker det är otroligt bra jobbat av dig och att du aldrig gett upp utan kämpat på och tagit er igenom problemet!
Jag känner själv igen mig lite då jag under en period bytte till en tränare vars filosofi inte alls passade mig och min häst. Vi gjorde inget annat än att bråkade och jag fattade först inte vad som var fel, jag red ju bara som tränaren sagt åt mig att göra. Sen en dag så sket jag i allt och red som jag gjort innan och då gick han som en dröm igen. Jag bröt såklart ihop över att jag inte tolkat tecknen från min häst då han sa till mig att han inte gillade hur jag red. Efter det har jag stått på mig mot tränare om jag tyckt dom sagt något tokigt för man känner trots allt sin häst bäst själv!