Livet består av hinder som vi måste ta oss över, denna helg tog vi oss över ett. Jag åkte till Harplinge helt själv, tur jag har världens snällaste häst som bara står och väntar när jag fixar med allt. Jag hade ett mål med dagen, att ge Cassador den BÄSTA förutsättningen, behålla lugnet och ha en mjuk hand. Inte lätt alla gånger att åka själv till en tävling och sedan hoppa fram själv, som tur va första klassen 95 cm så hinderna var ju aldrig högre än så på framhoppningen. Cassador kändes väldigt lugn men lite taggad, aldrig som förr men ett litet sug fanns i honom. Första fick jag tyvärr inte filmad men andra rundan fick jag filmad av en gullig liten tjej. Det tråkiga är bara att jag inte kan ladda upp klippet, men det kommer, ska verkligen försöka få in det här så ni kan se hela rundan. Första gången vi hoppar gräs och Cassador är lugn, försöker inte slita sig, inga bogar som åker ut i svängarna. Det fanns en sväng i andra klassen, 3:an till 4:an som va helt åt skogen men vi klarade den. I andra klassen brukar Cassador alltid vara väldigt taggad men igår så va han nästan mer lugn än i första. Fick knappt fram honom innan ettan vilket ni även kan se i filmen, en lugn och kort galop, helt galet.

 

Majoriteten av sprången som ni kan se nedan är för mig ett svar på att vi är på rätt väg. Cassador hoppar väldigt runt för att vara honom och jag ger honom eftergift i sprången. Jag visste inte att känslan och resultatet skulle bli så här bra, målet är ju att man vill lyckas men man vet ju aldrig hur det blir. Nu ser jag fram emot hösten, några hopptävlingar inbokade men även dressyrtävling. När, var och hur, det kommer <3 Tack alla ni som peppar och grattar oss på vägen, vi finns här för varandra, i ups and downs.