Idag är det COROLINES dag <3
Det här är du så värd vännen, ni har kämpat i sex månader för detta, ja verkligen blod, svett och tårar. Jag vet att hon inte är den lättaste och man kan aldrig ta något för givet med detta sto. Men Corvette är envis som en oxe och vilja att vilja vara felfri och kämpa tillsammans med dig, det är en fröjd att se er tillsammans. Jag har nedan publicerat er debut i 110 från idag, som jag sa innan, perfektion <3 Men jag måste bara flika in en sak, kommer du ihåg vad jag sa om träningen när Corvis gjorde sina glädjeskutt och du vek av?? Exakt samma hände på tävlingsbanan men då va du en fajter. Fortsätter att rida som du gjorde idag och utvecklas till ett ännu vassare team. Ni kommer att plocka hem fler rosetter, och minst sagt de svenska färgerna. För styr du så hoppar hon, behåll lugnet och använd benen. Corvette ser otroligt fräsch ut och leker runt på banan, din ridning, sists och hand är en del av din perfektion. Nu längtar jag till er nästa tävling <3 Fina fina, Caroline och Corvette, ni är så värda varandra <3 Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna idag när jag berättade för mamma hur stolt jag är <3
Jag blir så glad, verkligen så förbannat glad!!
URL: http://carolinebagfeldt.se/Det är inte bara de 6 månaderna som jag har slitit med Corvette, utan de 2,5 åren som jag kämpade med Chuck. Han som lärde mig vad smaka på sand betydde, han som tog bort mitt självförtroende totalt, han som visade att ridning krävs i varje steg och att absolut ingenting kommer gratis, att ibland kommer inte ens resultat som man jobbat ordentligt för. Han var verkligen min första egna underbara ponny och han kommer alltid att betyda mest för mig, alltid.
Men han gav mig ingenting tillbaka. Jag grät, flera dagar i veckan, skämdes på tävlingar, blev aldrig placerad, fick stryka mig från klasser osv osv. Det han gav mig, var en kämparskalle och en jävligt bra känsla för ridning. Han gav mig kärlek och ett sätt att att kämpa på som inte många andra har.
Det är det som får mig att fälla en tår när jag har Corvette. För hon räddade mig verkligen, på så många sätt. Utan henne hade jag aldrig varit så självsäker som jag är idag, jag hade aldrig ens varit här, kanske aldrig ens hade ridit. Hon gör mig så lycklig, på ett sätt som Chuck aldrig gjorde. Hon ger mig tillbaka de där 2,5 åren av slit som jag trodde jag la på ingenting. Nu vet jag sanningen och det var att jag skulle vara redo och kunna rida Corvette som jag gör idag. Allt har en mening helt enkelt. Och jag är så förbannat glad idag, för jag vet att även om Corvette ställer upp mycket och har enorm egen vilja så har jag också kämpat mig hit, på mitt eget sätt. <3 massor med kramar!