Det hela började med att Pernilla läste om mig och Cassador på bloggen, hur vi efter motgång efter motgång och tillslut gick omkull i skogen. Hon skickade då ett sms där hon verkligen ville hjälpa mig och Cassador, vi bestämde för att ses och vi diskuterade hur vi skulle gå till väga. Cassador gick under den tiden på lösdrift där han kunde återhämta sig från en jobbig tid och leka med massa kompisar. Han fick även en muskelbristning när vi gick omkull och just då kändes det bäst att släppa ut han i det fria så han kunde träna upp muskeln på egen hand än att stå på box och gå i små hagar.
Det är 8 veckor sedan jag red honom sist och det är 15 veckor sedan jag la mina vita ridbyxor på hyllan. Under ett års tid har det dalat för mig och Cassador, det var tillslut hemskt att åka på tävling. Fick skämmas på framhoppningen för min häst va överallt, han va spänd och stressad. Jag är en fajter och vinnarskalle, självklart vill man ligga i toppen men när hela luften går ur en på framhoppningen så vill man bara gå in och göra en lugn runda. Cassador har verkligen ett hjärta av guld och är inte som alla andra, en normal häst hade sagt NEJ, det räcker och stannat ut sig på första hindret. Cassador tar i lite extra, springer lite fortare och hoppar lite högre i stället. Visst det gick riktigt bra de sista tävlingarna, kom tvåa två gånger och var så nära ett direktkval till Falsterbo men jag ville inte komma etta den dagen. Jag hade haft en dålig känsla alldeles för länge och som tur va sa jag stopp innan Cassador gjorde det. Björbäck var vår sista tävling och han gjorde verkligen sitt bästa.
För några dagar sedan flyttade jag Cassador till ett helt nytt stall med större hagar och en lugn och trivsam miljö med massa glada hästar (även underbara människor). Jag märkte direkt på att Cassador trivdes och i dagarna nu kan jag ha han ståendes inne i sin box...heeeelt.. lugn och han äter till och med sitt hö. Det kunde han aldrig på det gamla stallet, där kunde han stegra i boxen för att tala om att det inte är ok att lämna mig själv. Jag började med att rida ut Cassador men hade alltid en hästkompis med mig till honom, så han skulle tycka det va roligt och vara avslappnad. Jag ringde till Pernilla och vi bestämde att jag skulle komma så snart som möjligt då inget får bli fel från början nu när han vilat så länge.
I tisdags, igår, lastade jag in Cassador i släpet och åkte iväg till Ängelholm med Julia som sällskap. Cassador va lite bökig i släpet men inte farligt jobbig. Väl framme lastade vi ut och tog på all utrustning, Pernilla ville prova ett Scourier bett på honom så vi satte på det. Pernilla började rida och travade fram ordentligt, sedan bet jag mig lite själv i tungan när honom kom till galoppen men Cassador var bara spänd i 1-2 varv sen slappnade han av, hon bad oss till och med i slutet att sätta fram ett litet hinder. Visst taggade han till på det några gånger och bytte gärna galopp innan men Pernilla la ingen energi på det utan kom igen och igen, tillslut lugnade han ner sig.
När det var dags för min tur tog jag ett djupt andetag och blåste ut alla spända nerver. Hoppade upp och kände på honom lite i skritten innan jag började trava.... och shit va det gick fort. Pernilla talade om för mig hur jag skulle rida, fram fram och fram. Även på kortsidorna, men det ska vara balanserat fram. Under tiden jag travade på så kände jag en mycket avslappnad häst under mig som verkligen gillade denna ridningen. Han frustade och frustade och hade så otroligt mycket energi. När vi kom till galoppen fösökte jag verkligen att inte tänka på hur hemsk den brukar vara, jag gjorde som Pernilla sa och red även fram i galoppen. Med små halvhalter och in på en volt för att korta honom något och sedan lätta och fram på långsidorna. Vi fick till och med hoppa några skutta i slutet och det kan ni även se på film hur cool han är Cassador och hur annorlunda jag rider honom mot innan.
Jag skyller ingenting på min häst, jag vet att det är 100% mitt fel, jag har varit spänd och det har jag fört över till Cassador. Vi har inte fått den hjälp vi behövt, ingen har velat förstå oss och ta sin tid, Cassador har varit ett omöjligt fall för många och de har rent av tyckt att jag skulle sälja honom, tro mig, tankarna har funnits hos mig med. Men jag har alltid varit en fajter och en fajter ger inte upp fören man provat allt. Jag kan ärligt säga att Pernilla Josefsson var vår sista utväg, hon är verkligen vår Ängel <3 För så djupt under isen som jag och Cassador legat önskar jag inte ens min värsta fiende.
Kan berätta för er att idag gjorde jag det, efter att stirrat på den där paddocken och funderat om jag någon gång kommer le igen när jag rider där, så gjorde jag det idag. Första gången på väldigt väldigt länge. Jag gjorde precis det som Pernilla lärde mig igår, jag ska sitta lugnt, inga spända händer, hålla tyglarna som om jag sitter på en cykel och styr i svängarna. Lätta på yttertygeln på volterna och lära mig att hästen under mig ska vara avslappnad OCH viktigast av allt... FRAMFÖR skänkeln!!! Idag hade jag ingen som sa till mig hur jag skulle göra så jag fick påminna mig själv om flera saker hela tiden och vet ni, i slutet kunde jag galoppera på volt i båda varven med nästan hängande tyglar. Cassador frustade gott och jag kunde känna hur hela Cassador var avslappnad och nöjd. Vem tusan trodde detta va möjligt?! Ja inte fan trodde jag det ialf.... då förstår ni hur långt bort vi befann oss. Men bara efter en rätt vägvisning så är vi BACK ON TRACK <3
JAG HADE ETT FETT STORT LEENDE IGÅR och IDAG <3 <3 <3
En mycket trött men nöjd häst igår, han somnade gott i rtransporten hem <3
Pernilla rider
Jag rider :)
Postat av: Gitta
2014-10-01 - 15:26:33
Omg vilken skillnad. Å så himla roligt!! Är så glad för din skull, äntligen lite positivt 👏😄 Så starkt av dig att inte ge upp å tur att Pernilla hörde av sig, så skönt att få hjälp av nån. Fortsätter följa förväntansfullt 😄 / Gitta
För det första vilken otroligt fin häst du har! För det andra så blir jag varm i hjärtat av att läsa hur ni kämpar för att förstå varandra... Och jag blir så glad av att ni har hittat en ny väg eller vad man ska säga... Om jag ska vara en "läktarryttare" på delen från ridhuset (som för övrigt ser ut som de utanför Upplands väsby? kmr inte ihåg vad det heter). Så ser jag är väldigt duktig ryttare, och en häst som gör så gott han kan... Och ja... Du skriver ju själv att han gör sitt bästa, bara det värmer att höra *allt för sällsynt! Tycker sen inte att du ska ta på dig för mycket heller, jag undrar bara rent spontant vad han har fått för inridning skolgrund? Men om vi ska va i nuet, så håller jag alla tummarna för er, och jag tror på er! För de syns liksom,du verkar vara ödmjuk och han verkar vara känslig.. Lycka till!
Svar:Tack fina fina du för dina ord <3 Jag köpte han från Holland när han va 5 år, tävlat några enstaka klasser som 4 åring men inte mer, han var grundutbildad när han kom men jag fick lära han massor, han fick även lära mig på vägen :) Tack för lyckönskningarna, det kommer verkligen bli en spännande resa nu =)
Hej och välkommen till min blogg. Jag som driver den heter Erica Johansson och är en satsande amatörryttare som kämpar mot nya mål på hästryggen. Jag är en helt vanlig tjej med helt vanliga drömmar. Om ni vill, följ med mig och min resa på hästryggen:)
Omg vilken skillnad. Å så himla roligt!! Är så glad för din skull, äntligen lite positivt 👏😄 Så starkt av dig att inte ge upp å tur att Pernilla hörde av sig, så skönt att få hjälp av nån. Fortsätter följa förväntansfullt 😄 / Gitta