Då och nu...
Länge har vi haft det tufft jag och Cassador, vi har båda kämpat och kämpat men med helt fel metoder. Jag har lagt tid och pengar på foder, olika sorter för Cassador är så kräsen. I över ett år har vi tävlat och tränat men vi har inte åkt hem ifrån en enda tävling där känslan har varit riktigt bra. Visst har det varit OK ibland men inte en enda placering har jag varit stolt över. Ni vet den där riktiga kämparglädjen som släpper när man åker hem, nej då har Cassador istället varit orolig i transporten och bland annat stegrat. Orutin och oruttinerad, och med råga på allt stod vi uppstallad på HELT FEL ställe. Med facit i hand (vi som flyttat därifrån), skulle man ha flyttat mycket tidigare. Tyvärr måste man gå igenom en dålig fas ibland för att det ska bli bra.
Idag har det varit en helt fantastisk, underbar och tårfylld dag. Jag va helt slut när jag kom hem från Flyinge inatt vid halv ett så jag somnade som en gris. Ställde ingen klocka då jag verkligen behövde min törnrosa sömn. 10.00 vaknade jag upp, helt utmattad och kände inte alls för att gå upp. Satte på Tv för att vakna till och tog mig sedan upp för att äta frukost. Åkte sen till stallet för att fullfölja min plan, klippa Cassador, longera och sedan åka och träna. Jag började med att gå upp till hagen, den stora gräshagen, där ropade jag på hästarna och båda flög upp med huvudet. Cassador kom mot mig på en gång och hela jag sken. För mig är det en vinst varje gång, då jag anser att hästar är så smarta så de vet när det är dags för ridning och när det är tid för insläpp. Under en tid ville Cassador inte alls komma till mig, hade full förståelse för det och jag har verkligen kämpat nu för att få han att acceptera allt på nytt.
Väl inne på gången så tog jag fram klippmaskinen. Eftersom han hade en ofrivillig vila igår på grund av min Fyingetrip, så hade den "gamla" Cassador inte stått stilla. När han va 5-6 år fick jag ge honom lugnande för att både klippa och sko. Han fullkomligt vägrade att låta mig klippa mage, ben och huvud. Idag gjorde jag en halvklippning där enbart mage, hals, halva frambenen och hela huvudet (inkl öron) klipptes. HELT utan lugnande, enbart bomull i öronen för att dämpa ljudet lite. Han stod mer eller mindre helt stilla under hela klippningen. När jag klippte huvudet så la han vissa stunder hela huvudet i famnen och jag slutade klippa, blåste bort håret i pannan på honom och gav han pussar. Det var verkligen en kärleksstund, en harmonisk häst (inte ett enda bett gav han mig) och en otroligt stolt och glad matte. Jag kunde inte hålla tårarna borta..
När jag var klar sen hade jag ca 2 timmar på mig innan vi skulle åka. Jag longerade Cassador bara en snabbis så han fick springa av sig lite onödig energi som han samlat på sig. Kände sen att det inte var lönt att slänga ut han i hagen men visste även att han skulle få stå själv inne i sin box. Jag tog beslutet att ställa in honom i boxen, där stod han helt själv i en 1 timme. Jag hörde inte ett enda ljud från honom och när en annan gick in i "mitt" stall frågade jag om han va lugn då jag inte vågade visa mig ;) Fick då till svar att han stod lugnt och åt sitt hö. Lycka, total lycka. Aldrig någonsin har detta hänt på tidigare platser, så jag är otroligt glad att jag och Cassador har fått hamna på ett så underbart ställe som Olasgård.
När jag hade lastat och åkt iväg till hoppträningen, så satt jag i bilen och kände en enorm glädje. För mig räcker det med de lilla, att kunna klippa sin häst med harmoni och att en häst kan stå helt själv inne i lugn och ro med lust att äta sitt hö. Detta kanske är en vardag för många er men sen den första dagen Cassador kom till mig kunde han inte stå själv inne, stegra och stress var en vardag. Så jag kunde även då inte hålla tårarna borta och hur många brukar fälla glädjetårar till en träning?! Under träningen sen fick vi hoppa en nyttig liten bana. Om ni frågade Cassador nu skulle han svara, "pain in the ass" ;) vi började med att hoppa fram på en studs på långsidan, sedan hinder på böjt spår, linjer och hinder som dyker upp snabbt ur kurva.
Cassador var väldigt pigg idag, vilket jag hade väntat mig efter en lugn vecka. Men nu när vi har börjat jobba rätt med kroppen och jag vet lite mer hur jag ska rida honom med hjälp av Pernilla så har jag även börjat kräva lite mer. Han måste börja sätta bakbenen under sig och med det så måste jag få upp huvudet. Han drar gärna ner huvudet nu och försöker att smita undan. Även när vi vänder upp mot hinderna och jag drar upp huvudet så tycker han det är så jobbigt att han blir vinglig och viker av. Pernilla får mig väldigt lugn, man får absolut inte bli arg på hästen utan man lägger en volt, ibland kan det bli fler än en. Sedan gör man ett nytt försök tills det går, inget våld, inget spörapp eller för mycket ben. Man måste komma till ro och försöka, om och om igen, tills det blir bra. Cassador är så känslig så skulle jag bli arg så skulle det inte ge någonting. Ett spörapp eller tvinga Cassador över ett hinder skulle ge oss båda NOLL i bagaget. Det var verkligen svinjobbigt att hoppa fram på alla dessa linjer med en ostabil häst som inte har bogarna på rätt ställe och även glider ut från linjerna. När vi sedan skulle sätta ihop allt det vi hade tränat på så trodde jag att det skulle bli pannkaka då jag fick "göra om göra rätt" innan hinderna. Men när vi hade tagit oss igenom halva banan med full fokus så kom det där leendet. Jag satt verkligen och njöt på en häst som trotts sin envishet att smita undan de jobbiga övningarna, gjorde han allt jag bad honom. Vi kom på banan en gång och det räckte, vi hoppade inte högt, även om Cassador gjorde det ibland. Han hoppade inte ett enda språng spänt, han kändes otroligt mjuk och spänstig. Vet ni vad han även gjorde när det var min tur?? Han vägrade att gå fram, jag la på ben och han svarade inte. Haha, jag skrattade gott och sa att detta har aldrig hänt och konstigt nog tyckte jag det var lite roligt. När man har en häst som bara springer ifrån problemen så är det riktigt lustigt att man kommit dit där han tycker det är jobbigt att träna och sitter fast i marken. Tur för mig är att mannen med det stora hjärtat inte är svår att övertala ;)
Påvägen hem var det lugnt i släpet, likaså till träningen var han det. För mig är lycka alla de små detaljerna! När vi hade hoppat fram på den första övningen som va en studs, sa jag att jag likagärna kunde åka hem då bara detta lilla va ett enormt stort steg fram. Jag tycker ni alla borde se lycka i de små detaljerna, jag vet att många bara sliter för den där blågula rosetten och struntar helt hur man tar sig dit. Jag har aldrig drömt om att komma först, jag drömmer om att en dag stå där med en nöjd häst och med resultat som jag kan vara stolt över. Glad och stolt över något jag har strävat mot, det kan vara en enfärgad rosett, det kan vara en tvåfärgad men det kan också bara var en nolla eller en runda där vi lyckades ta med oss träningen till tävlingen. För det är väl så vi vill göra, vi tränar för att lyckas på tävling. Självklart kommer det en dag komma då vi känner oss redo för att gå in och kämpa mot den där blågula rosetten, den kanske inte är så långt bort som jag tror. I den takt vi utvecklas nu, hur vi är i början på en träning och hur vi slutar, enorma steg fram.
Ni som läser min blogg, lär er att uppskatta de små stunderna i livet.
Vill ni lyckas så kommer ni det, ge det tid, envishet och massa träning.
Ge inte upp!!
Försök att le lite lite oftare och uppskatta det ni gör tillsammans med er bästa vän <3
Vinsten är inte alltid blågult, vinst kan vara ett leende, resultat av glädje och lycka.
Cassador 2014
Cassador November 2014
hihi, vet ni vad, snart kan jag börja kalla han för BIFFEN =D
Postat av: Caroline Bågfeldt
Du ska verkligen vara stolt! Det måste ha varit en sån omställning när du köpte Cassador. Jag menar Corvette är ju alltid rund och fin.
Men verkligen, WOW. Han har blivit så fin och jag tror ni bara har kommit en liten bit nu, tänk om ett halvår? Du är grym, som vågar se både brister och det bra. Wow, verkligen, wow! Sträck på dig, och massor med kramar!
Postat av: Marie
Hej
Jag har följt dig via din blogg sen starten i princip.
Jag älskar ditt tänk och att du vågar förändra massa saker för cassadors skull.
Jag är evigt tacksam för att du väljer att dela med dig av både medgångar och motgångar.
Jag sitter här med tårar som rinner ner för mina kinder av lycka över ditt inlägg. Över din och cassadors utveckling. . Ni är ett toppen team. . Låt det ta den tid de behöver! Jag och många andra tror på er! :)
Och tack för påminnelsen om att komma ihåg dom små sakerna i vardagen. :) det var precis vad jag behövde idag!
Jag ber om ursäkt för den långa och något osammanhängande kommentaren men jag hoppas du förstår endå :)
Kramar i massor
Svar:
Ica
URL: http://egolf.blogg.se
Postat av: MalinKalin
Ja det är lätt att ta saker för givet. Sånt som funkar lätt som en plätt i vardagen med min ponny Donathello får man träna på hela tiden med Diana, en häst som jag hjälper till att rida. Nu har hon börjat bli mer harmonisk och går oftast att lasta ganska lätt och står oftast lugnt i transporten numera. För nån månad sen började hon äta hö i transporten oxå. Så har det ju verkligen inte varit tidigare. Är jätteglad att detta funkar nu :)
URL: http://malinkalin.blogg.se
Postat av: MalinKalin
Ja det är lätt att ta saker för givet. Sånt som funkar lätt som en plätt i vardagen med min ponny Donathello får man träna på hela tiden med Diana, en häst som jag hjälper till att rida. Nu har hon börjat bli mer harmonisk och går oftast att lasta ganska lätt och står oftast lugnt i transporten numera. För nån månad sen började hon äta hö i transporten oxå. Så har det ju verkligen inte varit tidigare. Är jätteglad att detta funkar nu :)
URL: http://malinkalin.blogg.se
SÅ stor skillnad!!! Tror verkligen att större hagar och hästkompisar har haft en stark del i detta. Sen såklart annan ridning, foder mm men det förstår du ju :)
Önskar fler kunde se sin stallplats från hästens synpunkt,.. den bryr sig inte så mkt om snygg inredning, varmvatten, ridhus om det finns bra mat och härliga kompisar att busa med.