När jag satt och tittade igenom tävlingarna för ett tag sedan och hittade denna tävling i Munka Ljungby, direktkval till Falsterbo en Nationell 125 A:1a, alltså en grundomgång och sedan omhoppning efter klassens slut för dem som är nolla. Så tänkte jag att alla som åker dit har en chans, så varför skulle inte jag ta den?! 

 

Nu har det ju gått lite sådär på tävlingarna, vi har inte funnit någon direkt rytm och det har blivit mer av och på. Cassador blir arg eller så blir jag arg, jag vill få honom lugn och han vill springa, inget bra team alls helt enkelt. Men för några tävlingar sedan bestämde jag mig för att rida honom så som han vill, men att jag ska hålla koll på vart jag har honom. Sen är det inte lika lätt att införa något helt nytt i ridningen, speciellt när man är amatör och oruttinerad. En ryttare som hållt på länge kan gå in och ändra en runda bara sådär, en annan tar det några klasser innan man hittat knapparna. Så kändes det för mig, jag har länge velat rida som jag tänkt hela tiden men inte riktigt framfört det på tävling.

 

Idag åkte jag och Lexi till Munka Ljungby med delmål, det första va att ta oss över Hallandsåsen då en vän i stallet skulle till samma tävling igår men bilen dog mitt i backen. Där blev hon ståendes med släp och häst, på en trefilig backe på motorvägen. Kan det va södra Sveriges jobbigaste backe?? ;) Men vi tog oss över och kom fram i god tid till tävlingen, både innan hemma och på tävlingen hade jag noll förväntningar. Jag gick inte ens och drömde om att få komma till omhoppningen, jag gick bara och hoppades på en fin felfri runda då inga 125 rundor hade gått bra i år.

 

När jag red fram Cassador kändes han lagom taggad, lite på bakbenen men dummade sig inte så mycket. Ville gärna köra turbo mot hinderna men jag hejdade honom och han va i och petade räckena lite då och då för att han inte gillade min fina framhoppningsridning. Oxrarna hoppade han super på och vi gick in på tävlingsbanan med bra uppvärmning i bagaget. Hoppade inte fram för mycket utan lagom och kanske lite mindre än vanligt. När vi väl kom in på banan så travade jag runt hela banan som jag gjort de andra gångerna. Då rundorna gick så snabbt så stannade jag aldrig vid något hinder utan red bara runt och tränade på de böjda svängarna då han mer än gärna glider ut till vänster. När det var min tur och vi hade hoppat 1:an så kändes han så himla fin och vi fick till ett kanonbra flyt på en gång. Jag jobbade hårt för att hålla honom stadig i den galopp som han gillade, här skulle vi bannemig inte hitta något av och på. 

 

Det som jag nu i efterhand kan peta lite på var att vi hoppade av lite tidigt på 5:an, men han älskar ju verkligen att hoppa av lite tidigt och luftigt så han brydde sig inte ett smack. Men det måste vi träna på för det går inte att göra så i högre klasser. Fram till equipehindret så blev Cassador lite osäker och jag vet inte alls vad han tittade på men i god tid bestämde han sig för att ge 200% på den där oxern, bara dem där som sponsrar oss, fyy Cassador. Men på grund av det så blev avståndet mellan equipehindret och kombinationen lite ojämn men vi lyckades få till det bra ändå. Räcke-Räcke i kombination har vi inte direkt hoppat på tävling innan och inte så mycket träning heller men några gånger. Sista hindret gav jag allt på... haha!! 

 

 

Efter målgång fattade jag knappt att jag va nolla, jag tyckte det va en lagom svår banan och hinderna är ju rätt höga på 125. Men när jag kom ut va jag så taggad på omhoppning, min första riktiga omhoppning, precis de stora ryttarna gör på TV =D Men det var många kvar i klassen så vi fixade Cassador och slängde in honom i transporten så han fick vila sig. Jag gick och lärde mig banan och då träffade jag på banbyggaren som va hemma och byggde hos oss sist,  Ulf Liljedorff. Jag sa "Fan vilken bra bana du byggt", båda skrattade och även alla som va där. Jag va så otroligt glad och Ulf hade ju sett alla mina fem rundor i Halmstad och berömde mig nu för att vi red så bra. Han sa även det att det syns att han trivs där ute och höjden har han ju inga problem med m.m, jag blev så himla glad för dessa ord från Ulf, en människa jag träffat en hel helg tidigare bara. Han har ju en enorm erfarenhet så jag sög åt mig allt han sa.