Nu mina läsare får ni hålla i er, jag har först varit med om något som man aldrig vill vara med om med häst i släp, sedan har jag fått vara med om den bästa känslan på väldigt länge på hästryggen.

 

Det började med att jag skulle till Amanda på hoppträning, jag får alltid ta mig till Amanda i Båstad då jag alltid jobbar kväll när hon kommer till Halmstad. Men det gör inget då får man hoppa på en grym anläggning med perfekt flisunderlag och nya hinder. Jag brukar alltid åka iväg med båda hästarna själv men denna gång hade jag bara Cassador och kom på dagen innan att Cornelia, en tjej som haft häst i vårt stall, va sjukskriven på grund av en hästolycka. Så jag hörde av mig och hon ville jättegärna följa med. Påvägen till Båstad från Halmstad började det snöa och riktigt blåsigt väder ute. Jag funderade på vilken väg jag skulle ta och tänkte dumt nog inte på vädret, då jag beslutade mig för att ta den snabba vägen. Vilken innebär mycket branta backar upp till kullen där Amanda håller till. Jag vet sedan innan att det har varit vägarbete nedanför gården de bor och jobbar på, men de har ju jobbat med den i 1 år och jag tänkte ju självklart att de skulle vara klara med den. Inte så självklart de inte, när vi väl kom fram så var det stängt och vi fick ta en annan väg genom skogen, branta backar och en superliten väg. Jag va inte orolig för det då jag har kört med båda hästarna här innan, men när vi kom en bit in på vägen så körde vi runt en åker så ser jag framför mig, den branta....lååånga....snöiga...backen, som jag ska ta mig uppför med släp, häst och vanlig V.70. Men jag gav inte upp utan tog fart och försökte inte att gasa så mycket och slira, men halvvägs uppe slirade bilen till i en kurva och det tog stopp. Paniken började men jag agerade snabbt. Försökte få upp bilen med släp i några minuter men gav upp fort, bad Cornelia att stå med Cassador medans jag fixade med bil och släp. Precis framför bilen hittade jag en sandlåda då jag förmodligen inte varit den första som slirat på denna lilla väg. Hällde lite sand runt däcken men det hjälpte inte.

 

Jag fick nu idén om att jag kunde backa in släpet på åkern som tur va precis snett bakom oss, men jag va även rädd att jag skulle fastna med släpet där. Backade en bit och körde även en fet stor sten med släpet som fastnade, körde fram och fick loss den tillslut. (har inte kollat hur släpet ser ut under med det gick inte sönder helt ialf) Jag fick nu en ny idé, jag kopplade loss släpet och tänkte vrida runt, då kom en bil, körde fram och sedan backade. Cornelia svor och va arg att de inte ville hjälpa oss, men han parkerade bara en bit ner och kom sedan upp i orangea abetskläder. Mitt släp är inte tungt, väger bara 760 kilo och är lätt att vrida runt, men kanske inte själv, i en backe med is och lerig åker. Han kom fram och jag berättade hur jag hade tänkt och han tyckte det va mycket klokt. Medans vi kämpade med släpet sa han att de var även en traktor påväg upp om vi skulle behöva den, då dessa killar va påväg för att hjälpa en kollega som kört av med lastbil en bit bort. Medans den andra killen va påväg upp med traktorn för att ge en hjälpande han, småpratade vi några ord. Jag sa lite arg "När ska de bli klara med vägarbetet, de har ju hållt på hur länge som helst", han svarade "Ja vi har hållt på ett tag men är snart klara", jag skrattade pyttelite för mig själv, skämdes inte alls. Jag frågade när, och han svarade i mars. Va bra svarade jag!!! Nu hade vi vänt släpet och skulle nu få det en bit in så jag kunde komma förbi med bilen. Jag körde upp en bit och fick ratta och ha mig, volvobilar är ju inte kända för att vara små och smidiga men jag fick runt den på den smala lilla vägen och även förbi släpet. Vi kämpade en stund med att få på släpet i nerförsbacke, handbroms på släpet va väldigt bra att ha i denna stund. Väl på bad jag Cornelia gå över åkern med Cassador så vi kunde lasta han på andra sidan, långt bort från ostadig väg med snö och is...... Under tiden hann Cornelia ta ett fotografi och även ringa Amanda och tala om för henne hur det låg till, hon undrade först om vi verkligen ville komma i huvudtaget men jag va riktigt envis och skulle bara dit. HAR jag kört fast, kommit loss på säkert 20 minuter, snabbba ryck, så ska jag bannemig hoppträna med!!

 

Väl framme hos Amanda, efter en till lite ostadig väg ^^ Så kändes det grymt skönt och en otrolig lättnad, jag sa inget mer då vi hade en väg hem också men jag skulle ialf få hoppträna!! Amanda hade som vanligt nyttig och bra uppvärmning som passade Cassador riktigt fint. Tyvärr hinner jag inte skriva mycket mer om dagens hoppträning då jag inte ens hunnit sov middag innan jobbet nu. Men jag hann laga mat och duscha, viktigast :) Ska bara tala om för er att Cassador va den grymmaste och finaste hästen på väldigt väldigt länge. LADDAD till 10 000 och lyssnade otroligt mycket på mig. Han hade verkligen saknat detta och självklart red jag på hacket efter tandläkarbesöket igår. MEN MEN, jag lovar att berätta mer om dagen i morgon, Cornelia har även filmat så massa filmklipp kommer att komma upp också. MISSA INTE DET!!! =)