Fredag, lördag och söndag... fullt ös 24/7. Tänker skona er med detaljerna men kan berätta att det blev två utgångar, lite sömn, mycket häst och hjälpt en vän på tävling. Avslutade helgen med sushikväll och två filmer. Vi ville se en lipfilm och tänkte se Dagboken (som för övrigt är väldigt bra) men då kom jag på en film jag inte sett på väldigt länge, har ni sett I walk to remember?? Jag är väldigt känslig när det gäller filmer med mycket känslor, livsgnista och en handling där meningen med livet står i fokus. Denna filmen är lätt på min topp 10-lista och har ni INTE sett den så måste ni bara det. Se den gärna själv eller med en tjejkompis som ni vågar att fälla tårar tillsammans. Jag ljuger inte om att jag varje gång måste gå och tvätta ansiktet eller hämta en handduk. 

 

Klockan tickar iväg som vanligt, dagen i morgon kommer att se ut så här, om jag får plats med allt. Upp till stallet tidigt, promenad med min lugna Biffen eller tömkörning. Kanske skulle testa lite frihetsdressyr?! Sen när jag kommer hem blir det en snabb joggrunda om jag hinner innan jobb klockan 12. 20.00 slutar jag och åker direkt till en vän som jag aldrig hinner träffa då man jobbar om varandra och lever lite olika liv på helgerna. Blir det inte allt för sent kommer jag att blogga i morgon kväll.

 

Ni är verkligen sötare än sötast när ni hör av er till mig och undrar om det hänt något eller bara kolla om jag lever. Fy fy fy på mig som inte kan planera in den där bloggningen när jag lovat. Ångest på det, svar ja. Men jag har levt lite för mycket ensam ett tag, bott i denna burk när jag inte varit i stallet då. Så jag kände att det var dags att ta tag i livet, det sociala livet där man ser varandra i ögonen. Känner inte att jag vill leva ensam resten av mitt liv och prinsar växer inte hemma i lägenheten eller i stallet. Även vänskapen är viktig, en liten fika, telefonsamtal eller som idag, en barndomsvän är påväg hem från köpenhamn. Får ett sms att hon kommer att stanna till i Halmstad mellan 16.15-17.05, innan hon åker vidare. Jag sätter mig i bilen vid 16.00 och läser smset, då hade jag precis planerat sushikväll efter 17.00, åker hem och byter om och tar mig ner till stationen för att verkligen ta till vara på tiden. 

 

Måste bara berätta lite hur det går med den lugna och ibland heta Biffen, innan jag somnar. Ja Biffen, det är hans nya öknamn som jag hoppas kommer dyka upp flera gånger här på bloggen. Han ökar i vikt hela tiden och han har fri tillgång på halm och hösilage. Han mår SOM EN PRINS helt enkelt, det kan jag lova er. Han är stencool i boxen och går inte runt så mycket. Han går till den högra boxen hela tiden och tittar efter om hans nya flickvän kommit in, då det hänger ett skynke där för att stoet inte gillar andra hästar. Men ägaren tog ner halva då de försökte ta sig under det. Häromdagen berättar dem att Cassador hade stått och slickat henne i ansiktet.. haha, vilken häst jag har ^^. Riktiga tungkyssar!!

I början av veckan va han lite smått galen, vi var ju ute i skogen och galoppade och han lägger ju fortfarande alldeles för mycket energi där, även om det är mycket bättre så kommer det att ta tid. Däremot hemma på gården och på ridbanan så har jag trimmat en väldigt lugn Biff i två dagar, med skrittrundor i skogen före. Idag galoppade jag enbart i fältsits några varv och kände mig otroligt nöjd med det. Jag känner mer och mer vilket stöd jag ger honom i ridningen och hur han har utvecklats med det. Hans bogar följer med på volten istället för att smita iväg, mycket börjar ramla på plats.och jag är så stolt. Rider med ett fett leende och när jag ridit klart omfamnar jag hela halsen och pussar honom i massor. <3