Träning, träning och träning. Det är det hårda livet för både mig och Cassador nu, mest Cassador. Men vem blir något om man inte tränar hårt?? Jag tror inte det finns någon idrottare som glider på ett räkskal in i mål. Vi alla måste ge allt och lite till för att nå våra mål. Cassador tycker det är jobbigt men varje gång vi har tränat för Pernilla nu har vi tagit oss ett steg i rätt riktning. Han tycker det är riktigt jobbigt och försöker att smita, inte mot hinderna utan i ridningen. Cassador är en riktig tävlingsindivid och skulle inte banga mot hinderna, han vill helst äta upp dem men det får han inte göra med fart och stress. Nu ska vi fortsätta att få in lugnet i oss båda, samt att Cassador ska hoppa rätt med kroppen.

 

Pernilla trimmade igenom Cassador först, få han att sätta sig mer på bakdelen och det är lättare sagt än gjort, men Pernilla är grym. Han vill gärna knäppa av med halsen för att smita undan det jobbiga, då gäller det att få upp huvudet och låta bakbenen komma under, men det är inte bara, man måste göra det på rätt sätt. Sen hoppade Pernilla honom på denna serie med fyra räcken och bom på marken mellan hinderna. I början drog han lite och tar i alldeles för mycket, ni kan se det på hans framben, sen i slutet när hon hoppar kan ni se att han slappnar av mer och hoppar med ryggen. Även när jag hoppar i slutet sen känner jag hur lugnt han hoppar, han tar ett steg i taget istället för att panga in och ge allt. Det var en enorm känsla att kunna hoppa hinder i följd där man kunde känna ett kliv i taget. Jag red och hoppade inte honom så mycket då det räckte att bara få känna av det Pernilla filat till. Cassador var väldigt taggad och lite vass när han kom, men Pernilla har all tålamod med honom och låter honom jobba på tills han finner sig i det. Det som är så fantastikt med Cassador är att han aldrig skulle ge upp, han är en fajter och gör det man ber om. Han tycker bara det är lite jobbigt just nu och det är därför det är så viktigt att vi gör rätt, tar det lugnt och gör allt positivt för honom. När vi var färdiga flåsade han ingenting, han såg faktiskt riktigt nöjd ut.