Nu har jag krypit ner under täcket och ska snart sova, men först blir det några ord här. När jag skrev inlägget i morse var jag helt knäckt, tom på lust och leendet var djupt inne i den mörka skogen. Jag kunde skrivit vad jag tänkte men jag vet att i både bloggvärlden och i verkligheten så är det en ny dag i morgon och jag vill inte ångra det jag skriver.

Jag använder bloggen för skriva av mig och berätta hur det går med hästarna och allt, jag har aldrig något att dölja och skulle aldrig ljuga. När jag publicerade inlägget, lite tidigt då jag inte va klar så dök det snabbt upp två kommentarer. Innan jag ens hunnit lägga ut det på instagram.

 

Men nej vad tråkigt! Sådär får det aldrig kännas efter en träning, tränaren ska alltid finnas med och ge stöttning oavsett om just denna träning gick bra eller dåligt! Dessutom är det ju bra om det jobbiga beteendet kommer fram på träning så att man kan få hjälp med hur man ska lösa det på bästa sätt men det går ju inte med en tränare som inte säger något. Fortsätt att kämpa på, han har ju blivit så mycket bättre även om du fick ett bakslag just denna träning så är ni på gång att bli ännu bättre, jag är helt övertygad om att du kommer att lyckas och då kommer ni att bli farliga konkurrenter på tävlingarna! :)

 

Anonym 

Ge inte upp Erica! Jag har aldrig sett en häst som liknar Cassador men du är FANTASTISKT duktig på att rida honom! Det är inte många som skulle klara av att ens sitta på den hästen!! Det är okej att vara arg och ledsen men kom ihåg de bra stunderna du har haft med Cassador och ge inte upp. Kram.

 

Det va nu det brast, för när man är så inne i sig själv, att försöka vara stark när man ändå är svag, mår man inte bra av. För normala jag hade gråtit en skvätt på träningen eller storlipat direkt efter, men jag kände mig så tom och sårad. Ingen sa ett ljud, läktaren va tyst, mina gruppvänner kände jag inte och tränaren visste inte heller vad han skulle säga. Jag klandrar inte honom, smaken är som baken och tyvärr va jag på fel plats med fel tränare just då. Tårarna hade väntat länge nog och det räckte att läsa dessa två kommentarer <3 

När jag även skrev och publicerade inlägget tänkte jag som jag alltid gör, jag visar alla våra sidor. Tanken slog mig även då att jag kommer få någon som säkert stöttar mig och även någon elak sågning. Men det fick jag äta upp....över 20 milslånga kommentarer här på bloggen, massa feedback och stöttning på instagram, Fb chatten har gått varm hela dagen, sms har dykt upp med kramar och även telefonsamtal <3 Det har också dykt upp två väldigt rutinerade ryttare som erbjudit sin hjälp, jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet och glädje när jag läste dessa sms, tack fina ni!! Jag har även pratat med Amanda Ericsson, min regelbundna tränare. Mer om det får ni veta i veckan!

 

 

MEN TIOTUSEN MILJONER TACK FÖR ALLT STÖD, ERA VARMA ORD, HELT UNDERBAR FEEDBACK OCH ER KÄRLEK TILL MIG OCH CASSADOR <3 FY FAN RENT UT SAGT VA LIVET HADE SUGIT IDAG OM INTE NI HADE FUNNITS VID MIN SIDA!!!! <3 <3 <3