När livet går upp och ner, kaos i vardagen, på jobbet eller jobbiga beslut som måste tas. Vi är nog många som har ett liv som är mer eller mindre som en berg-och-dal-bana. Men då finns det en levande medicin som får oss på andra tankar och det är våra kära fyrbenta vänner. Detta djur finns alltid där, varje dag när vi åker till stallet, ja den står mer eller mindre och väntar på oss. Varje dag, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Visst är den beroende av oss, både fysiskt och psykiskt, men för mig är det mer än att bara pyssla, fixa och rida. Det är en livsstil, en resa, en dröm och så mycket känslor, även blod svett och tårar är inräknade.

 

Om jag inte hade gått all in för hästarna hade jag säkert haft hus, bil (volvo har jag redan;), man och barn vid detta lag. Jag har tyvärr stött på den "perfekta" mannen men som inte accepterar hästar i livet. Adjö, goodbye, nej tack, jag kan bara inte välja bort de fyrbenta vännerna nu. Det är min dröm som jag har haft hela min barndom, en dröm att kunna få utvecklas på hästryggen. Nej det går inte att vara proffs från början, alla är vi nybörjare, amatörer någon gång. Jag är det på äldre dar och jag tänker inte ge upp det än. Jag kämpar och kämpar och vill utvecklas på hästryggen, jag vill bli duktig och jag vill vara stolt över mig själv och mina prestationer.

 

Nu kommer vi till huvudkaraktären, Cassador, han är inte en vanlig häst men heller inte ovanlig. Kombinationen mellan han och mig kanske är mer ovanlig, för som Rickard sa att det kanske hade sett lite annorlunda ut om jag hade haft en äldre och lite lugnare häst. Jag hade på något vis säkert lärt mig mer, fått mer erfarenhet och lärt mig i lugnt takt, där hästen lär mig massor. Nu är det fokus för mig att få Cassador lugn, vilket kan ibland vara det jobbigaste någonsin under min tid som ryttare. Frustration, ensam och hjälplös, så kan jag ibland känna.

 

Men jag tänker inte ge upp, jag gjorde inte det igår, jag gjorde det inte idag och jag tänker inte göra det i morgon. Jag och Cassador har haft ett väldigt jobbigt år bakom oss men jag hoppas att det börja fösvinna nu. Idag, idag, idag... fick jag känna den där underbara känslan igen. Cricke hade byggt upp lite bommar i ridhuset, galoppbommar på ena sidan och både galopp och trav i mitten. Detta blev en stor "S"-övning där vi kom först på ena långsidan med fyra galoppbommar där man kunde växla med att få in 2 eller 1 språng mellan. Sen vände man upp på medellinjen, galoppade över 2 bommar, gjorde halt, travade sedan över 4 bommar som låg i mitten. Efter dem blev det halt igen och sedan fattade vi galopp och kom på två bommar och vände sedan ut på den andra långsidan som va tom. Där flyttade vi hästarna sidleds in mot mitten och sedan ut igen. Cassador skötte sig otroligt bra, så himla fin va han. Sist vi gjorde en liknande övning med Cricke ställde han sig mest på bakenen när vi gjorde halt, vilket även hon sa idag va stor skillnad. För inte en enda gång gick han upp på bakbenen <3 Min fina fina kille, lyssnade till 200% på mig idag. I slutet tragglade vi enbart höger galopp över de 4 galoppbommarna då han väldigt lätt byter över första bommen. Då hjälpte Cricke mig, när jag vände upp mot bommarna tryckte jag in rumpan mot mitten och jobbade mycket med sätet och skänklarna för att få honom att behålla högergaloppen. Flera gånger bytte han och även tryckte ut sig själv mot väggen. Men det blev bättre och sista gången vi kom över bommarna kom han mitt på och bytte inte galopp <3 <3 Idag är jag SÅ HÄR GLAD!!!! <3 <3