Som ni alla kan läsa så har jag fullt upp hela veckan med roliga saker, träning för KG, tävling, fylla år (inte för att jag vill det men måste väl) och Susanne kommer förbi en sväng. Mamma ringde innan och jag fick en till sak att fylla i på listan, hon kommer antingen ner på besök i morgon eller på onsdag och firar mig med att bjuda på lunch, mysigt :)

 

Idag blev det lång skogsridning med Cassador, hade egentligen inte planerat att rida ut då jag trodde det skulle spöregna men eftersom han fick vila igår kändes det inte rätt att nöta i ridhuset idag. Sen blir det ju en tuff trimvecka för Cassador så lite skogsridning är ett måste. Jag brukar dock aldrig rida ut efter att han vilat en dag då han är galet pigg och spänd, det var han i början i dag med. Han trodde allt skulle äta up honom de första 5 minuterna, sen lugnade han sig och skrittade på lugnt och fint. När vi väl kom fram till denna där grusväg som vi alltid trava på så blir han alltid taggad och laddad på ett race, det verkligen kryper i hela kroppen. Men jag va benhård på att han skulle trava superdupermegalugnt och ja jag fick kämpa lite i början då dressyrhästen gärna ville visa sina gångarter i traven. Mitt trix idag på min heta och laddade häst var att jag började trava och rida lätt, men så fort han började dra iväg och ner med huvudet drog jag upp huvudet och hade en mer hög hand. Satt ner i sadeln två travsteg och upp två, ner två och upp två. Sedan red jag lätt igen, sänkte handen och la den på manken och försökte släppa i munnen så mycket jag kunde så han slappnar av. Detta upprepade jag varje gång han drog iväg. Jag travade en kringelekrokaväg i säkert 2 km, kanske mer. Men eftersom vägen inte tar mig runt måste jag vända, innan brukar jag skritta en bit i slutet och sedan vända och det är då han blir så himla taggad för då är det påväg tillbaka. Nu tänkte jag lura honom lite och red så långt ut i kanten jag kunde och vände i traven, han är ju inte dum och fattade att vi va påväg tillbaka men taggade bara lite men lyssnade sedan på mig. Flera gånger var jag så sugen på att filma hur det gick, men jag ville inte störa honom, han va så himla fin min prins. Taggad, men lugn, pigg men lyhörd... FY TUSAN va han verkligen lyssnar på mig!! Innan jag red hem gick vi till grustaget och klättrade i de branta backarna, även här skötte han sig förvånansvärt bra. När vi hade klättrat upp på ena sidan och ska klättra ner en liten bit bort brukar han trotsa lite med att inte vilja gå ner igen. När han är på riktigt dåligt humör så stegrar han men jag brukar bara vara bestämd men väntar även ut hans trots. Idag gjorde han inte en min och då klättrade vi upp och ner 3x2 <3 

 

Många skriver om deras härliga moments där deras hästar hoppat en viss höjd eller hur den gick att lasta eller hur den va på träningen (inget fel med det <3), jag skriver hur överlycklig jag är att jag kan trava min häst lugnt ute på långa raksträckor i skogen. =D Jag värdesätter detta enorm mycket mer än hur högt min häst hoppar, kanske ligger något i att jag redan vet att ingen höjd är omöjlig för honom, mer eller mindre ialf. Men även med Corvette kunde jag vara superglad åt andra saker, jag minns det än idag när jag lyckades få in rätt avstånd mellan två krysshinder och även ett för mycket, DET va total lycka med den turbohästen!! Har ni någon sådan annorlunda lycka/moments med er häst??