Känslan, lyckan och denna häst, idag ramlade mycket på plats. Min ridning va bättre än någonsin och det resulterade i en superfin häst. Innan första hindret i 110 så la jag på världens smile, jag kunde inte hålla tillbaka det. Känslan och allt bara klaffade, Cassador va superglad och avslappnad, men självklart taggad på ett mer mjukt sätt. <3 Vad har hänt?? Kan det vara den nya sadeln?? Min nya och lugna ridning?? NAF:s produkt Magic som ska ge lugnande effekt?? Eller kan det vara en kombination av alla dessa 3?? Den där flaskan med Magic, den kostade 465 något och om det nu är den som gjort Cassador lugn är den värd vart enda öre. Tänk om vi alla med lite väl taggade och stressade hästar kunde ge något som får de mer harmoniska och koncentrerade.

 

 

Ni vet ju att Cassador blir mer taggad i andra rundan och jag ska erkänna, även om det "bara" va 120 så va jag lite nervös för första gången. När jag la armen intill brösten unde tiden jag tittade på några rundor innan jag skulle hoppa fram kunde jag känna hur hjärtat dunkade fort som tusan. Men så fort jag sitter på hästryggen försvinner all rädsla, jag blir lugn som en filbunke (insidan) och bara glad, jag vill verkligen njuta av mina turer. Hur många brukar berömma sina hästar när de hoppar fram?? Cassador va så himla fin på framhoppningen idag att jag berömde efter varje hinder. Sista gången jag kom mot en oxer på framhoppningen innan 120 så väntade han, han väntade helt på hindret och bara tog galopp, galopp framtill hindret och hoppade mjukt och kickade ut med bakbenen. MAGISKT!!!! haha, jag satt och skrattade för mig själv och tänkte, nu kan jag åka hem. Så in i bombens nöjd med allt vi har presterat idag så jag "skiter nästan" i 120 rundan.

 

 

Resultat idag, inga rosetter men massor av erfarenheter rikare. I 110 blev det ett stopp i omhoppningen då hindret kom snabbt i kurva och Cassador tittade på helt fel hinder, bättre ridning från mitt håll. I 120 va det verkligen skitpet med hängande framben så jag skiter helt i det. Lite fel avstånd till den röda oxern men ville varken gå på mer eller ta tillbaka honom så tyckte vi löste det ok ändå. Vi kom på plats 22 av 40 i 110 och 50 av 67 120. Visst är det roligt med rosetter och placering, men just nu koncentrerar jag mig på att "träningstävla". När ALLT börjar kännas som vardag, då jäkla kan vi fajtas mot tiden och den där blågula rosetten som en dag ska bli vår.

 

 

När jag åkte hem satt jag och gick igenom dagens moments och vad vi lärt oss, då kunde jag inte hålla tillbaka, känslig som en barnrumpa, men glädjetårarna kunde jag inte hålla tillbaka. För som jag har slitit, även Cassador, med mig som oruttinerad och väldigt ojämn i ridningen. Så kunde jag för första gången på riktigt känna mig stolt över min prestation, jag har absolut varit det fler gången tidigare men då har jag inte vetat bättre. Jag trodde att det var OK att rida så, att det var OK att nolla en runda med den ridningen och en häst som kämpade tappert när jag gjorde fel. Idag kan jag tänka, hur fan kom vi runt 130 med ett bananskal till ryttare...

Inomhustävlingarna kunde absolut inte sluta bättre, nu ska Cassador få cirka 2 veckors vila ifrån tävling. Jag kommer att promenera med honom i 2 dagar nu, det är hans belöning i vila. Han är alltid rastlös och en promenad i skogen med lite gräsgodis gör bara gott. Sedan ska vi fortsätta samma trimschema som jag har gjort nu. Veckorna kommer att innehålla dressyrträning, Eamon Hickey trim på volt för att strecha och lösgöra bakbenen, travbommar, gymnastikövningar, hoppning, skogsrundor och klättring. TAGGAD PÅ DETTA LIV!!

Jag fick åka helt själv idag till Åstorp då jag inte fick någon annan att ställa upp, vilket det tyvärr blir ibland MEN som tur är bor bästa Michelle i Åstorp och va min hjälte idag <3 Allt löser sig med en som kan hålla, hjälpa och hur ska jag kunna se och lära om jag inte får det filmat?? TACK finaste vän, Michelle <3