Nu kör vi, all in från hjärtat <3
Jag blev påmind idag om mitt förflutna igen, jag har fått höra det tidigare men inte tagit det på allvar. Fick kommentaren från en läsare, "Bloggen, faktiskt avis! Du kunde faktiskt skriva en bok för det är välskrivet och fångar samtidigt intresset <3". Nu kommer vi till det här igen, jag, lilla jag?! Jag har haft svårt att acceptera när ni har nämnt hur jag skriver och gett mig positiv feedback som att till exempel skriva en bok.
Jag ska nu back tillbaka några år, många år och då hamnar vi bland den svåraste tiden i mitt liv, skolan. Jag har inte haft det lätt i skolan och heller inte alltid låtit mina föräldrar hjälpa mig, envist dum var jag. Absolut inte den lättaste ungen att ha och göra med men vad ska man göra när ingenting går in i huvudet?? Vad ska man göra när man inte har lätt att förstå vad som står i boken?? Jag önskade så många gånger att jag hade lätt för skolan när jag var liten, att jag någon gång kunde komma hem och skryta att jag fick riktigt bra betyg och kunde vara stolt över mig själv. Grundskolan va rörig, omogna pojkar, fjantiga tjejer och lärare som inte riktigt förstod. Högstadiet, dessa 3 år var den bästa och sämsta tiden. Jag fick nu umgås mer med hästarna, jag hade min första alldeles egna foderhäst, men samtidigt i skolan så var tjejerna elaka monster. Jag hade ialf turen att få umgås med de grymmaste killarna. De fanns alltid där, riktiga vänner som inte snackade skit så fort man vände på klacken eller hade problem med att ha mig som sällskap till matsalen. Vad fan är det för fel på barn, ungdomar och världen idag?? Varför såra och göra människor illa med ord, kyla och ALLT!!!! När man istället kan vara till en bättre människa, snäll och omtänksam. Bara för att man är det så behöver man inte vara värsta homisar, utan bara vara en medmänniska med omtanke. Då jag inte hade lätt för skolan och försökte verkligen, kämpade mig igenom även när det sög som mest. Kunde man höra andra säga "åå jag fick säkert så dåligt betyg, jag har redan ångest och jag är så dålig". Denna männsika får alltid MVG i sina betyg, och vad tror ni att hen fick denna gång?! hmm, inte så svårt att lista ut. Där står en annan och lyssnar och har mått dåligt hela livet över allt som har med skolan och göra, ja jag blir ju störtglöd om jag fick ett G.
Jag tog mig igenom högstadiet, med nöd och näppe. Jag gick en linje som heter Samhäll Europaekonomi, ja jag valde inte det lättaste men jag kände mig inte hemma bland några andra linjer. Under denna period hade jag faktiskt den bättre skoltiden, jag fann mig själv. Fick bättre självförtroende då killarna var mer intresserad i mig än någonsin, ja mitt självförtroende där har ju varit 0 men det kan vi ta en annan dag. I början hade jag svårt för skolan, jobbiga betyg och jag va riktigt skoltrött men jag va ändå mycket gladare och mådde bättre. I tvåan var det riktigt tufft, det är inte många som vet om de men vi va faktiskt på ett jobbigt möte, gå om 2:an... Min mamma vägrade låta mig göra det, hon visste nog att det aldrig hade blivit bra ändå. Så jag fick fortsätta, tack vare en envis och stark mamma, har nog fått mycket av henne i mig. Nu ska ni få höra om 3:an och mitt sista år. Jag var nog mest förbannad över att jag hade svårt för skolan men nu bestämde jag mig för att ge 200%. Jag gick ut skolan med lite sämre betyg i 2:an, men i 3:an hade jag enbart VG och MVG. Jag började direkt komvux och läste upp IG till MVG. Det som jag ville komma till med detta inlägg och att ni läsare tycker att jag skriver intresseväckande och välskrivet. Jag hade nämligen IG i Svenska i 1:an men läste upp det MVG. Jag hade en underbar lärare på komvux, även samma som jag hade i 2:an som va nästan mållös med det betyg jag hade fått i 1:an och visar att jag hade en helt annan talang, läraren jag hade i 1:an var väl inte den bästa. Jag har inte haft lätt för ord, stavning eller prata inför klassen. Då mitt minne med ord och text är NOLL, läser jag en mening och sedan väntar några sekunder och försöker säga samma ord muntligt eller skriva ner det på papper. Jag är då glad om jag kommer ihåg första ordet. Det är ingen av mina vänner som vet om detta då jag gärna inte pratar om skolan och mina ämnen för någon. Kanske har någon kunnat lista ut och läst av mellan raderna men inte allt. Jag har alltid försökt att vara någon annan utåt, inte den "dåliga" person jag va i skolan. Däremot har jag allltid, alltid älskat att skriva. Skriva till mina föräldrar eller mig själv. Då kunde ingen klaga på min stavning eller hur min mening är uppbyggd. Min dröm när jag var liten var faktiskt att skriva en bok, ja just det, en bok. Jag skrev ibland små berättelser men mest skrev jag dem i huvudet. För i mitt huvud kunde det inte bli fel, jag slapp all stavning och jag kunde drömma mig bort. Det gör jag än i dag, jag är världens bästa dagdrömmare. Jag kommer ihåg 1 dröm av 1000000 jag drömmer, tyvärr. Tror att det är därför jag drömmer om dagarna... Men jag drömde faktiskt en superhäftig en förra helgen när jag var hemma. Vaknade tidigt och gick ner och la mig i mitten av mammas och pappas säng, precis som när man var liten. Jag berättade hela drömmer och mamma avslutade med att säga, "Den där borde du skriva ner". Det var verkligen fantasy rakt igenom och hade sina knäppa ställen men en så otroligt cool dröm. Nej jag skrev inte ner den, jag har kvar den i mitt huvud istället.
En bok, ja det vore faktiskt häftigt. Om jag lyckas med hästarna och kanske till och med med bloggen. Då lovar jag att JAG kommer att skriva en bok. En bok om det omöjliga som blev möjligt, och att även kunna lyckas när man känt sig misslyckad. "It's never to late" <3 Ni som även lyckats läsa så här långt, nu förstår ni varför jag bloggar, det är mitt sätt att gå i terapi om mitt förflutna och dela med mig av det "perfekta livet". Att ni som har det svårt i skolan, med vänner och allt som finns i vardagen. Ni är inte ensamma!! Jag kunde likagärna gjort denna blogg till "glitter och glamour", fina hästar, snyggt och stilrent. Men det får jag inte ut något utav, jag vill vara ärlig och jag mår bra utav att skriva om allt, bra som dåligt. Det är inte så att jag söker erat medlidande och att ni ska tycka synd om mig. Oh no, jag vet att ni förstår mig ändå och kanske känner ni igen er i något. Vi alla är olika till det personliga, men många av oss får uppleva samma sak i vardagen och under våran uppväxt. Ge aldrig, aldrig upp!! Även om det verkligen suger, livet, kompisar skolan ja allt. Ge er då fan på att ni ska visa att det går ändå.
Vill ni veta en sak till?! Google är min bästa vän här på nätet, han talar om för mig vilka ordval som är rätt och fel när jag bli osäker. Hen skulle aldrig svika eller mobba mig för att jag gör en särskriving och lägga ut det på fb, ja för det har jag sett flera människor göra!! På något konstigt vis så har jag ingen stavningskontroll på min blogg, syrran har det men inte jag. Så jag får klara mig helt själv, tur jag har ju min vän google.
️
Postat av: Neapocalypse - ･ﾟ♥ ✞ - alternativ blogg & hästblogg ♥
Åh vad gullig du är! ♥
Bra att du har tagit dig igenom det där :)
Jättebra skrivet! Peppar verkligen andra! Tycker att du ska skriva en bok. Du har just fått en till läsare;)
URL: http://eslovsriders.blogg.se