Ge din häst beröm och kärlek, visa att DU uppskattar din vän som gör allt du ber om. Jag lovar att du får mer än en vän tillbaka <3

 

Idag tänkte jag ta upp hur och när vi ger våra hästar beröm av olika slag. Jag anser att positiv beröm är bland det viktigaste under hela hästen tid med oss människor. Men jag skulle vilja lägga mest tyngd på hästen yngsta år. Det finns många olika varianter och en del använder sig av få och en del av många. Det kan vara i form av godis, klapp på halsen, kramar, pussar, mjuka ord med rösten som ”brrraaaa” men även en vilodag i hagen eller en promenad i skogen för hand och kanske äta lite gräs, kan också vara beröm. För mig är det A och O att mina hästar får beröm när de just precis gjort något rätt, men även visa min kärlek på parken när jag tagit ut dem från boxen, ger pussar och gos. Jag kan märka det på Cassador att han behöver det stödet, en mjuk men bestämd hand och passa gos. Han är en häst som ger 200 % på ett pass, även om han kan se spöken så försöker han jobba så gott han kan, aldrig under 2 år har han tjurat ihop, inte en gång. När jag ser människor rida sina eller mina hästar, så kan det gå ett helt pass utan att de har gett någon form av beröm. Det kan göra mig lite småarg…! Men bara för att jag gör på ett vis så menar jag inte att alla andra borde göra det med. Jag menar, jag känner mig som ett psykfall ibland då jag kan komma på mig själv att jag pratar med hästen hela tiden. Då kan det komma in folk i ridhuset och fråga, vem pratar du med?? Jag tycker bara att man som ryttare ska ge sin häst den formen av beröm den behöver och är värd. Jag lyssnade till Patrik Kittel när han var testryttare på 4 åriga dressyrhästar i Flyinge. Han pratade med hästen väldigt mycket, han sa ”åå, duktig tjej” ”Braaaa, räääätt sååå” och använda mjuka wohwiga ord, samtidigt som han pratade med alla oss i publiken.

Om vi tittar på världscupshoppningen så går det verkligen att läsa av hästens kroppsspråk med deras ryttare. De flesta på denna nivå gör allt vad deras ryttare ber om, en del lite extra än andra. Det är så häftigt att se vilka team de är, och Roffe är ju en STOR favorit. Men jag har faktiskt en till som jag absolut ser upp till, jag kan känna igen mig själv i denna person, hur hon behandlar sina hästar på en tävling och hur mycket glädje som hon utstrålar med det hon gör. Det är helt fantastiskt och jag har träffat henne live, LUCIANA DINIZ <3

LUCIANA DINIZ, här kan man se hur hon visar sin kärlek och beröm till hästarna <3

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

När jag ändå va inne på Patrik Kittel innan så kan jag även berätta att han drog upp hur och varför han använder ”piskan”, ”spöt” under Flyinge. Han berättade att han tycker det är helt onödigt och sitta och rida ett helt pass med ett spö om det inte behövs. Han har alltid ett liggandes i närheten under sina ridpass, behöver han den där extra lilla hjälpen så hämtar han spöt, använder det och när han är nöjd och det funkar igen så lägger han ifrån sig det. När jag satt och lyssnade på honom så tänkte jag verkligen, eller nej, jag sa det nog till mina grannar. Att det är precis så jag har tänkt under min tid med mina egna unghästar och som ni själva kan se på fotografier som är tagna med mig och hästarna, så är det nog 1 på 50 bilder som jag har ett spö om ens det.