Idag, och även alla andra dagar, känner jag mig så lyckligt lottad som har två så otroligt fina hästar. Jag är så stolt så jag kan spricka och deras närhet gör en varm i hela kroppen, ja speciellt när Cassador ger en kärleksbett.

 

Falkenberg blev årets första utomhustävling på gräs och jag hade inga som helst förväntningar mer än att jag ville ta mig runt och försöka rida som jag tränat på. De visar en enorm vilja att vara felfria båda mina hästar, de är ena riktiga tävlingsindivider med det största hjärta en häst kan ha <3

Jag har en bild i huvudet från när jag kom från tävlingen, jag står i gången och plockar lite i grejerna, hästarna står uppbundna. När jag vänder mig mot dem, står de med högresta huvuden båda två och tittar på mig med sina stora vackra ögon och enorm kärlek. De följer mig med blicken och när jag pratar så vänder de huvudet emot mig. Jag fäller en tår av lycka och några till en lipfilm (les miserables, bästa musikalfilm och MÅSTE ses). Jag önskar att alla ryttare i världen någon gång får uppleva det mina hästar ger mig.