Jag har bara haft foderponny och foderhäst under min uppväxt som liten. Då mina föräldrar inte hade tid till att köpa en häst och sedan har jag två andra syskon som inte fick komma i kläm. Det är väl alltid frågan om priset en häst kostar i form av pengar och tid, även kunskap är en stor del som man ska ha vid köp. Har man hästintresserade föräldrar är det lite lättare men min mamma var/är rädd för hästar då hon har blivit sparkad av en Åsna, tro mig, hon har fått höra det en hel del. Pappa är väl den som har hjälp mig mest i stallet, eller ja, mer elle mindre tvingad :) Vi var inne ett kort tag på att köpa häst men det gick aldrig i mål och det är jag väldigt glad för. Vi var ABSOLUT inte redo för att köpa häst då, mina föräldrar kunde inget och jag var inte redo. Tror inte att jag hade haft de hästar jag har idag heller och ja, jag tror ju på meningen med allt.

 

Efter alla foderpollar så hade jag paus ett tag men kunde inte hålla mig borta så jag red hos vänner och hade häst över sommaren. Jag hade en häst på foder som jag funderade på att köpa men jag åkte till USA istället och var borta i 6 månader. Innan jag åkte bestämde jag mig för att när jag kommer hem ska jag bannemej köpa häst, då var jag 21 och tillräckligt mogen =D haha!!!

 

När jag kom hem i Februari jobbade jag som en idiot för att spara ihop pengar till en häst. Jag hade bestämt mig tidigt att jag skulle köpa mig en fölunge, fråga mig inte varför eller jo, mitt svar skulle vara att jag ville ha något helt eget från början. Hur många skulle göra så idag?? Sin allra första egna häst?? FÖLUNGE?? Vad ska jag göra under 2,5 år då den bara ska äta, sova och bajsa?? Det var nog ingen hästmänniska i min närhet som tyckte det var en bra ide, förutom säljaren :)

 

Jag började leta på nätet, hastnet och första fölungen var efter Hayden, men den blev det inte. Jag började även få upp intresset för hingstarna. Kan ju va bra att veta vem pappan är och om man gillar den först då en fölunge inte har så mycket att visa när den är så liten, ja provrida finns lixom inte på kartan =)

Då fick jag veta genom en vän att de hade en avkomma efter Camaro M och jag åkte och hälsa på den. Fölisen och mamma va precis vid vägkanten så jag kunde stå en bit ifrån och kika, sen skulle jag gå ner i diket och hälsa på fölungen, en väldigt snygg en. Då vände den sig om och skulle kicka mot mig. NEJ tack sa jag. Det måste klicka på en gång med personligheten. Den va riktigt snygg så jag fortsatte att leta efter Camaro M avkommor och det var då, då jag hittade CORVETTE TS. Hon va uppfödd på en gård i Oskarström och jag ringde direkt när jag såg annonsen. Jag ville bara komma och hälsa på så fort det bara gick. Det kliade ju i mina fingrar då jag visste att jag inte var långt borta från att äga min första egna häst.

 

Det var lördag eller söndag, en varm dag i juli tror jag det var.. ialf så kom jag dit och gick in i sommarhagen där två ston gick och betade tillsammans med sina fölungar. Den ena fölungen var 1 månad yngre än Corvette och gick precis under mammans mage, medans Corvette 3 månader gick direkt ifrån sin mamma för att hälsa på de tvåbenta varelserna. Hon stod där helt ensam och gosade med mig, medans mamman var en bra bit ifrån. DÅ, då kände jag på mig att det var rätt. Hon hade samma personlighet som mig, kan själv, klarar mig själv och ja, det stämmer fortfarande idag om inte ännu mer envisare =) Corvette fick stå kvar i Oskarström tills hon var 4 år och fick flytta in till stan med mig. Jag har bilder från vårat första tillfälle, vet bara inte vart. Hade dem på pixbox men den sidan har dem ju lagt ner.... =(

 

 

NU hittade jag två bilder på Buket, de två första är tagna första gången jag träffade Corvette. Den sista bilden är tagen lite senare för man kan se att hennes päls är lite mörkare.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit några tuffa år innan man ens fick använda henne som ridhäst. Det har varit mycket hantering och uppfostran, inridning, tillridning, inhoppning, mycket race och massvis med bocksprång och hänga löst varje dag. MEN NU idag, ångrar jag inte en sekund av det jag har gått igenom. Är man bara medveten om det så är det ta med tusan den bästa resa jag gjort. Under hela Corvettes uppväxt har hon blivit "mobbad" för hennes storlek och hennes humör. Det var ingen som gillade henne och ibland kunde jag tveka med denna omgivning om jag hade valt rätt, eller om jag kanske skulle sälja henne. Få och skäms vad ens omgivning kan ställa till det, svartsjuka eller bara allmänt elak, det kan verkligen göra ont.

Corvette är idag en häst på 1.61 och jag har inte mätt henne på 1 år och vägrar för det hjälper inte, hon blir inte större. Däremot har hon ett så fruktansvärt stort hjärta, man kan inget annat än att le. Hon har stor personlighet och vilja, en vilja att vilja nya saker, nya hinder och älskar att tävla och hoppa. Det visar hon varje dag i hagen med sina bocksprång när man kommer med lunchhöt, riktig studsboll.