Jag värmer upp Cassador och han känns som vanligt, pigg och glad. Inne på framhoppningen är vi båda fokuserade, hoppar fram på lilla hindret mjukt och fint. Hoppar sedan fram på räcket, fokus, hitta lugnet och jag jobbar C framför mig. När vi är klara med räcket tar vi oss an oxern, fokus, lugnet och han klipper till, känns precis som på en träning. När de ropar mitt namn tar jag ett maxat räcke och även där är C klockren och jag rider bra. Vi går sen in på banan, travar runt och C känns taggad men lugn. Visar han lite hinder och utsmyckningar men det känns som han bara vill att jag ska ge honom första hindret. Jag tar ett djupt andetag och börjar galoppera mot ettan..... sen säger det poff och all förberedelser/träning är som bortblåst. Jag blir så trött på mig själv..

 

Mitt under min runda så hinner jag tänka, katastrof, besviken och ångest över min ridning. Hur många känner så?? Jag vet att jag inte är ensam men jag vet ju själv när jag sitter på läktaren och ser någon rida orytmiskt. Jag får ont i magen av att se det och jag får ännu mer ont när jag ser mig själv rida så.. för jag vill verkligen inte rida så! Jag tränar hårt, förmodligen inte tillräckligt, men jag strävar mot att hela tiden utvecklas och ställer högre och högre krav på mig själv. Det fanns säkert någon ryttare idag som fick 8 fel men var mer värd min 3:e placering än vad jag va. Nu kanske ni tycker jag är hård mot mig själv men jag kan bara inte njuta fullt ut av en placering utan en bra och harmonisk runda. Den känslan strävar jag efter hela tiden, även om jag är väldigt bra på att sabba det själv.

 

Kände att jag behövde skriva av mig lite då jag inte kan gömma mig bakom en rosett och en fin placering. Visst är jag glad över placeringen idag men inte över min prestation. Jag fick många fina grattis hälsningar som man självklart blir glad över men jag skulle nästan kunna offra en tå, dem är ju så fula ändå, och byta ut orden mot, "Vilken fin runda ni gjorde idag". Jag vet att jag bara tävlat i fyra år, vilket är ganska länge nu och jag vet att jag har utvecklats mot det bättre. Det är bara det att jag får till ridningen hemma, på träning och på framridningen MEN inte inne på banan! Vet att min tränare inte är besviken men jag vill göra honom stolt över mig. Eller först och främst vill jag kunna sträcka på mig och vara stolt över mig själv! För även om jag har skrivit om fina placeringar och helt ok rundor så har det alltid funnits ett MEN.. "Bra runda men..." 

 

Jag skickade min runda till min tränare och där skrev jag "Här kommer filmen och du får gärna skälla på mig", han skrev bland annat "han hoppar fint men vi måste få ner din hand och jobba med rytmen, man måste alltid ha något att jobba med :)"  Från att ena stunden känna att man kanske skulle sadla om helt till dressyr till att få dessa ord från sin tränare. Självklart måste man ha något att jobba med men det skulle vara skönt om man kunde bocka av dessa två saker och lägga dem i ryggsäcken snart! Bryt ihop och kom igen Erica!! 

 

 

Jag är väldigt glad att jag har sparat gamla filmer så man kan gå tillbaka och kika på, speciellt när man gräver ner sig för de misstag man gör nu. Så nu ska ni få kika på ett klipp från april 2015 och det andra är från idag. Jag var väldigt nervös idag men det är ingen ursäkt alls, måste kunna hantera det.. 

 

 

Vill bara att min kille ska få njuta av sina rundor utan att piloten förstör hela tiden <3 En vacker dag...

 

 

...så kom äntligen den dagen då alla bitar föll på plats ❤ 

 

Nu mina vänner ska jag berätta om denna helt fantastiska dag och jag blir känslosam bara jag tänker på det. För en del kanske det är löjligt, men ni som följt oss vet hur mycket detta betyder för mig.

Jag började dagen med lite sovmorgon, ja det hör ju inte till vanligheterna när man ska tävla. Väl i stallet så hade vi lite stallmöte och de hade fixat en helt utsökt frukostbuffé. Det är man ju inte heller van vid när man ska tävla, men viktigt att man äter ordentligt för att man ska kunna presentera. 

Tvätta, putsa, knoppa och iväg bar det till Laholm. Jag, Cassador och hunden Lucy. Som tur va så finns det underbara människor med stort hjärta som hör av sig på instagram och erbjuder sin hjälp då de ändå ska åka till tävlingen. Tusen tack Jennifer <3 

Väl på plats så hade jag gott om tid till min start. Jag gick och fotade banskissen och satte mig på läktaren och nötade in min bana. När den satt gick jag till släpet och började smått fixa Cassador. Jag startade som nr 4 så jag ville rida fram ordentligt innan det blev bangång, samt hoppa fram. Cassador kändes lagom taggad när jag red fram, riktigt fin faktiskt. Sen när vi skulle hoppa de första skutten på lilla hindret så va han ovanligt lugn, likaså på räcket. Sa det till Jennifer att att så här lugn har han aldrig varit och wow vilka mjuka språng. Han vaknade till lite när jag skulle hoppa oxern men fortfarande väldigt lugn.

Dagen innan så började jag ge Cassador ett pulver som jag köpte på Hööks, Relax Me. Jag har blivit tipsad av några stycken att detta ska göra under. Då Cassador är väldigt kräsen när det inte smakar gott och sött så sparade jag mig den energin att få i honom det i maten och istället sprutade in det. Jag använde mig utav en större spruta, blandade upp pulvret med vatten och in i munnen. Håller upp huvudet ett tag för att det inte ska åka ut, väldigt duktig häst som tyckte det smakade sådär. Gav han det även samma dag som tävlingen och jag hoppades på att det skulle funka för jag hade ingen bra känsla från förra tävlingen. Cassador stegrade flera gånger och en gång va han så nära att lägga framhovarna på en annan häst och ryttare..

När det va dags att gå banan så känns det väldigt bra att redan innan veta vilka hinder jag ska hoppa i följd. Jag bestämde mig direkt vilka svängar i omhoppningen jag skulle ta men jag skulle rida dem ganska lugnt. Jag ville få en bra känsla som vi kan bygga vidare på. Hinder nr 9 va en Oxer som man kunde välja att hoppa snett och det hindret ville jag rida fram till några gånger för att visa honom den vägen, även det bestämde jag mig för när jag gick banan.

 

 

När jag hade gått banan så valde jag att hoppa ett lägre räcke, ett högre och sen en oxer. Jag hade ju hoppat fram innan men jag tycker det är bra att ha något språng i kroppen innan man precis går in. Även nu kändes han riktigt fin och lagom taggad. Jag gick och ställde mig vid ingången, gav Cassador en godis och pussade honom på halsen. Han va så lugn och bara stod där. Han brukar kunna åla sig och ibland vill han inte gå in, men idag ville han det. Väl inne så hade jag två ryttare före mig vilket ledde till att man har ganska gott om tid att rida runt. Travade runt först en massa och han kändes verkligen så fin, tog även lite galopp innan och wow, vilken känsla. Han kändes taggad men på ett avslappnat sätt. 

Nu var det min tur, tvåhandsfattning på tyglarna och lite lätt i rumpan, precis som vi gjort på träning. Jag styrde mot ettan och tvåan och han hoppade det så fint. Jag la honom lite kort inpå 3a och 3b men det funkade. Lite tygelkrångel innan 4an men vi löste det och 5an hoppade han bra men jag la han lite i botten på 6an men shit så runt och fint han hoppade. Lite för mycket tillbaka på 7an och 8an men tro mig, jag va nog lite nervös :). Yes, vi kom till om hoppningen och nu direkt var det dags att styra snett upp mot 9an och det tyckte Cassador va lite konstigt så han tog ett steg till vänster men jag tog tillbaka honom på ett höger och sedan hoppade han det snällt. Lite för mycket hand till 10an helt ok till 11an och lite mycket hand till 12a så han touchade bommen lite med bakbenen. 

 

 

Jag är enormt stolt över denna runda, visst är det mycket hand som måste tränas (alltid de där dumma händerna) bort men ny ridning måste tränas in och detta funkade. Jag ska rida exakt så som jag gjorde på 1an, bara fortsätta träna in detta. Det som va roligt att känna var att Cassador inte va stressad någon gång, fullt fokuserad och trots snäva svängar tyckte jag faktiskt att det var en lugn omhoppning.

Jag gick ut som 4:a så jag fick lugnt och lite nervöst vänta på att resterande 34 skulle hoppa klart med. Jag gick och betade häst och rastade hund så länge.

 

När man har varit så lugn och duktig så är man absolut värd lite gott gräs utan det som gör att det tar stopp i munnen.

 

 

Igår åkte vi till Tytti jag och Cassador för lite dressyrträning. Hon är verkligen magisk Tytti, hon är väldigt duktig på att förklara och lära en jobba från sätet. Jag har väldiga problem med händerna i hoppningen men nu när jag lär mig tänka ännu mer med kroppen så har jag blivit mjukare i handen och även armarna. Det är så mycket som man egentligen behöver tänka på som kanske en hopptränare inte kan förklara. Då Cassador är megakänslig för alla hjälper så gäller det verkligen för mig att jag gör rätt. Vi tränade på de olika delarna i programmet men i slutet tittade vi även på LA delar, då jag snart ska ta det stora klivet över dit. Tytti menade på att han måste kunna vissa delar redan nu då det ibland kan ta lång tid att öva in. Exempelvis längning av formen i trav på båge, vilket skulle vara jättesvårt men då sa jag att det har vi tränat massor på och när jag visade tränaren så sa hon. "åh jag får rysningar, du ska veta att det är många så får kämpa med den formen" En del kommer heller aldrig riktigt dit...Jag sa det inte men inte så konstigt då dressyrfolk trycker ihop sina hästar så fort de går att rida på, då lär de sig aldrig att länga på halsen. Jag rider så varje dag för att Cassador ska sträcka ut och jobba upp ryggmusklerna. 

 

Idag har jag hoppat själv hemma och prinsen va så lugn och helt magisk, wow va jag längtar till tävlingen nästa helg!!

 

 

 

 

 

Helgen som var hade vi hemmatävlingar i hoppning. Det var ganska mycket anmälningar och det leder till mycket folk i rörelse och även många ryttare. En tävling, oavsett sport, så klarar man sig inte utan sina funktionärer. En funktionär välkomnar den tävlande till platsen och visar vart de kan parkera. De hjälper till i stallet så de får rätt box och finns alltid ett telefonsamtal bort om man skulle behöva hjälp med något ex mer spån eller byte av box. När det är dags för ryttare att inta position på hästryggen så står funktionärerna vid framridning och framhoppning och talar om när det är dennas tur att komma in på banan. När det är dags för ekipaget att gå in på tävlingsbanan ropar funktionären upp dennas namn och välkomnar de in på banan, ibland även önskar de lycka till. Väl inne på banan så ser vi till att underlaget är krattat, bommarna ligger på plats och vi håller banan rent från bruna högar från hästen. Vi gör även vårat bästa för att inte stå i vägen för ekipagen men ibland händer det tyvärr att man somnar till och råkar stå vid fel ställe. Därför är det väldigt viktigt att man som kamrater på banan hjälper varandra och jag tycker inte man ska stå ensam, två och två är absolut det bästa. När ryttaren får startsignal ska man helst stå vid ett hinder som inte används i klassen eller att man siktar in sig att ställa sig vid ettan så fort ryttaren har hoppat det. När ekipaget har hoppat sin klass så lotsar funktionären en ut från banan, dörrar öppnas inte av sig själv så även där är funktionären väldigt viktig. När ryttaren har ställt in sin häst i släpet eller på box så börjar magen kurrar. Då beger sig ryttaren till cafeterian och även den drivs av frivilliga funktionärer. Där har funktionärerna stått och brett mackor, lagat mat, bryggt kaffe och kanske till och med gjort hembakade kakor. Allt för att ryttaren ska få stilla sin hunger eller sockersug.

 

 

En funktionär:

 

Finns där för vår sport, i detta fall hästsport.

 

Deltar ideellt och får inte betalt, men i vår klubb kan man samla poäng till ett bonussystem.

 

Måste ha god kännedom om regler men ska vända sig till överdomaren om något inträffar.

 

Ska vara neutral mot alla ryttare.

 

Ska kunna arbeta i team och hjälpa varandra.

 

Måste vara lyhörd och kunna lyssna till våra ryttare om de behöver hjälp.

 

Ställer upp för sin klubb och sina vänner, tillsammans är man starkare <3

 

 

 

Jag tycker det är viktigt att vi som funktionärer har en bra insyn på vad som gäller på en tävling men även våra ryttare. Utan funktionärer blir det ingen tävling och utan våra ryttare så går det inte att genomföra en tävling. Vi behöver varandra och vi måste vara rädda om varandra. Vi funktionärer vill genomföra en tävling där ryttarna känner sig trygga och kan fokusera på sin uppgift. En ryttare vill känna sig trygg när de åker till en tävlingsplats och vet att de blir behandlade väl. Vi är människor som handskas med stora djur i en pressad miljö på tävling, det kan både vara stressigt, varmt och finnas mycket folk på plats så det gäller att alla hjälps åt för att tävlingen ska kunna fungera. 

 

 

 

 

 

 

 

I sommar åker vi ner till Falsterbo igen och det blir mitt 4:e år på plats. Det är min absolut bästa vecka på hela året där alla hästälskare samlas på samma plats och över sexhundra funktionärer. Det är en tävling som heter duga med så mycket människor, hästar, ryttare och funktionärer. Men det hade ju heller inte gått att genomföra utan alla dessa funktionärer?! Som funktionär så får du tillträde in till Falsterbo under alla dagar och i mån av plats så får du även sitta och se på alla tävlingar. Under de dagar du jobbar, får du även måltider i början och under ditt pass. Vi kommer att vara där nere i 9 dagar och vi får antingen 3 heldagar eller 6 halvdagar som mest. Du kan få önska vart du vill jobba någonstans men att sitta tex i kassan kräver att du har lite vana innan eller att du är minst 18 år. Vi får även boende gratis men vill man sova i tält eller husvagn får man lösa det själv men vi sover i en stor matsal och vi sover verkligen som kungar där.

 

 

 

 

 

 

Cassador betyder just nu mer än något annat för mig. För inte så längesedan stod jag vid ett stup och jag var så nära att kliva över det. Jag kände smaken av försäljning och så nära har det aldrig varit tidigare. Jag vet att jag för fyra år sedan gav mig in i en match som absolut inte skulle vara enkel och ja jag vet det där med ups and downs. Men när man inte får det att att funka som man vill och det känns som att allt nytt man provar på bara vänder ryggen till så tappar man verkligen lust till livsgnistan. Man lär så länge man lever säger de ja, och under denna tid så vet jag att tiden jag lägger ner på människor som jag bryr mig om får man också tillbaka.. Jag kommer att fortsätta att kämpa med prinsen vid min sida, för så nära vi har kommit varandra nu har vi aldrig någonsin varit. Det är en magi som ingen annan kan förstå om man inte känt den själv. 

 

 

 

Hemmameeting på Mickedala i Halmstad fick det bli för mig och Cassador hela helgen. Jag stallade upp han på anläggningen då jag hjälper till i alla klasser, dels för att slippa köra fram och tillbaka men även för att Cassador skulle få vila upp sig lite. Det har ju varit väldigt varmt några dagar med stekande sol och det kom lite som en chock för oss alla. Så det kändes inte jobbigt att ställa honom på box då jag trodde det skulle göra gott för honom och nu i efterhand så är jag väldigt glad att jag gjorde det. Hela fredagen stod han och sov i boxen eller så låg han ner. Lördagen va han lite piggare men sov mycket och åt väldigt bra, söndagen likaså. Aldrig var han stressad eller orolig, visst gillade han att smaska på grannens alla hinkar, tunnor och även lärt sig öppna boxdörren men det är Cassador i ett nötskal. Han älskar att vara nyfiken och ta reda på vad som finns under locken, även allt han kommer åt.

 

Vi hoppade en klass om dagen och det blev tre stycken 110. Jag hade anmält mig till en 120 sista klassen men jag kände att höjden va helt onödig då denna helg hade jag bestämt mig för att fokusera på min ridning. Hakings träning i veckan gav mig verkligen en aha-upplevelse och jag bestämde mig redan då för att verkligen föra över träningen till tävlingen. Lättare sagt än gjort.. men första 110 fick vi ett tidsfel i grunden, mycket bra känsla men jag hade kunnat sätta en bättre galopp men rundan va helt ok. Andra 110 red jag super i början, Cassador slarvade lite på 2:an och fick ett pet med bakbenen. Jag slutade däremot att rida bra på 6:an då jag sköt iväg honom inpå en oxer som hade ett relaterat avstånd efter på 5 språng till ett räcke och Cassador har jätte svårt för just denna linje. Hade det varit räcke till oxer så hade det inte varit några problem men nu red jag även dåligt och Cassador drog iväg efter och jag bromsade med för mycket hand så det blev en halt framför räcket, vilket tillslut slutade på 10 fel. 

 

Idag gick jag först banan en gång, sedan repeterade jag den några gånger så den satte sig där uppe. Gick och kollade till Cassador och fixade lite, sedan gick jag faktiskt tillbaka till banan och gick den en gång till. Nu gick jag den exakt som jag skulle rida och såg hela tiden min väg framför mig. Jag stod även och diskuterade lite relaterade avstånd med en kompis men bestämde mig för att verkligen få till 5 mellan tvåan och kombinationen. Tror aldrig någonsin vi har lyckats med det, dels är det inte alla som bygger så svåra linjer men det va hög klass på 110 i helgen och svåra linjer fick man smaka på vilket är bra för träningen. 

 

När vi kom in på banan så red jag direkt till höger och Cassador fick efter några steg i traven syn på ett hörn fullt med blommor och saker vilket han blev livrädd för och gjorde en 180 graderssväng men jag styrde tillbaka och travade på och lät han fokusera på något annat men jag insåg redan då att oxern som va både nummer 6 och 10 skulle bli svår att rida an så jag måste rida så väl jag bara kan. Han kändes helt fantastisk innan jag startade, Cassador är som en bok med många sidor men han har absolut inga latheter när det gäller tävling. Däremot så var han verkligen hos mig idag, precis som när vi tävlade dressyr i lördags. Han fokuserade på allt jag gjorde istället för att vara överallt, vilket kändes super innan jag red an ettan. Ni kan själva se rundan på filmen men blommorna (som jag själv ställt där för hans skull, hihi) står i det hörnet längst ner till vänster i filmen. Ni ser tydligt att han tittar på det i svängen och jag kämpar med att få ut honom på en bra linje mot den gråa oxern. Detta varv är ju även hans svaga, tappar väldigt ofta bogen och bara ramlar in men jag gjorde så gott jag kunde med ben och allt. Trots att Cassador la fokus på hörnet så taggade han till superfint båda gångerna. Detta hade ju aldrig gått i högre klasser så jag måste verkligen kämpa för kung och fosterland för att få till de där svängarna ännu mer på träning. Med eller utan blommor i ett hörn :D Kan jag fixa hemma utan problem, ni vet ju att han har ett spökhörn som man inte få ha saker i. Det som jag åter igen måste träna på är relaterat oxer till räcke, det kan ni se från 8:an till 9:an så drog han på utan att jag fick tillbaka honom och denna gången hade han hjärta att hoppa istället för att stanna, studsboll som han är. Men resten är jag väldigt nöjd med, självklart småmissar som jag fortfarande måste träna på men stor skillnad från tidigare rundor. Nu valde jag en galopp och höll den hela rundan.

 

Hur nöjd tror ni Cassador var sedan efter mål?! Ja han vet mycket väl när han gör bra ifrån sig, så himla glad och avslappnad. Sov även gott i boxen resterande klasser och åt bra med, blev heller inte orolig när alla hans grannar lämnade honom utan han höll sig i skinnet. Ja jag kan inte vara annat än megastolt över honom och hans prestation i helgen. Han är väl värd en vilodag i morgon och han blev väldigt glad när han fick komma ut i sin lösdrift med alla kompisar <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Haha, kan man trycka in mer på en dag?? Börjar morgonen med att klockan ringer 07.00, fixar frulle och åker och köper nubakta frallor och drar till stallet. 08.00 ska hovslagaren vara i stallet, hinner longera en stund då hovis är lite sen. Hon skor och jag packa i ordning allt som ska med till tävlingen, putsa m.m. Efter det åker jag och köper blommor och lämnar det på tävlingsbanan, Mickedala. Åker hem och hämtar cykeln, slänger på den på bilen och åker till bilverkstaden. Lämnar bilen och åker tillbaka till Mickedala för att plantera alla blommorna och bära ut och fixa alla plastblommor. När vi är klara och jag vattnat alla blommorna så åker vi och handlar lite mat till tävlingen och även våra magar. När vi är klara åker jag hem, duschar och byter om och tar cykeln för att hämta bilen som är lagad och funkar sååå bra 😍 sen iväg till jobbet...

 

Ååå jag är så taggad inför helgen nu!!

 

 

 

 

 

 

 

Det här var absolut en av de bästa helgerna på väldigt länge! Känner att jag toppar de hela tiden men det är inte så svårt när man är omgiven av underbara vänner och en magisk häst. Igår sken jag lika starkt som solen efter en grym runda och den där efterlängtade känslan som jag alltid jobbar på att få till. Kvällen spenderades med vänner och vi slog bokstavligt klackarna i taket ute på dansgolvet. Väldigt längesen jag va ute och vi ville inte gå hem. Idag gav jag Cassador en mycket välförtjänt vila, skulle egentligen åkt iväg och fotat men kände att det blev för mycket innan dopet samt att jag inte vill riskera att få böter då man inte får rida denna tiden på den stranden som vi ville till.

Efter lunch åkte jag på ett helt underbart och vackert dop som hölls ute i mina vänners trädgård. Jag har även fått förtroendet att bli Havannas fadder, världens sötaste solstråle är denna lilla tjej. Jag ska verkligen leva upp till min roll som fadder, precis som jag gjort till mitt brorsbarn ❤ 

 

 

 

 

Idag var det rosa moln från början till slut <3 Började morgonen med att tömköra Cassador i luddgrimma för att han skulle slippa bettet. Använde två tömmar utan inspänning, skulle filmat för han va så mjuk och fin. Då vi har jobbat mycket med volterna för att få honom att spåra med bakbenen och bli rund och mjuk så kom jag på att jag ville testa detta på morgonen innan tävlingen. Vi hopptränade ju både i förrgår och igår så senast vi trimmade dressyr var i onsdags. Alla hästar är olika och behöver olika förberedelse och jag lär känna min häst mer och mer. Det är verkligen något som jag gillar med denna sport, man kan aldrig någonsin bli fullärd. 

 

När jag hade tömkört honom fick han ett bad och blev knoppad ute i solen. Jag fick samtidigt sola lite och han torkade snabbare. Sedan packade jag allt, putsade och åt frukost i solen medans min lilla häst bulkade i boxen. Föder han så mycket jag kan så han inte tappar något. När det var dags att åka så tog det 10 min till tävlingen, vi har värsta genvägen dit, awesome! 

 

Jag ville ha minst en halvtimmes framridning då han inte får ha någon överskottsenergi och vädret var verkligen på vår sida. Då det var exakt detta väder när vi vann i Hylte, han går bäst på banan när han är lite dåsig :) Inne på banan så fick jag till känslan direkt, samma som vi jobbat på hos dressyrtränaren, han måste vara hos mig hela tiden och inte springa iväg. Nu behöver jag inte säg mer, titta och njut för det gjorde jag hela rundan <3 Det va 31 starter och komma på en 2:a plats är jag väldigt väldigt stolt över. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 2014, vintern

 

 

 

 

 

 

 

 

"Välkomna till Halmstads Fältrittklubb och våra nya banor byggda enligt toppmodernt High Tide System!

Där havet möter stranden och där sanden är vattenmättad, lagom fast och ger svikt - där är underbart att rida! Tyvärr har vi inte fri tillgång till Tylösand, men vi är mycket tacksamma att vi med hjälp av Halmstads Kommun kan erbjuda känslan ett stenkast därifrån! Välkomna att prova!

Bevattning och dränering sker underifrån i reglerbara rörsystem, och ridunderlaget i ren sand hålls stabilt och sviktande av den vattenmättnad som ges av att det vilar i en stor vattentät gummibassäng.

Systemet är internationellt erkänt och används av flera toppryttare, och är nu på stark frammarsch även i Sverige. (För vidare info se www.hightidesystem.se)"

 

Hej allihopa!! Igår fick vi äntligen upp klippet som vi filmade i söndags. Jag, Cassador och några tjejer åkte till Mickedala i halmstad (HFK). Jag ville själv prova på det nya underlaget och ville även visa er tävlingsryttare. Så här nedan kan ni se klippet om ni inte redan sett det.  

Ett nytt underlag blir inte PERFEKT på en gång, det måste ridas på och hållas efter, MEN jag och Cassador tyckte det nya underlaget var över förväntan väldigt bra. Ja hur vet jag det?? Hur testade jag det?? Vi byggde fram två hinder för att känna hur ansprånget var och landningen. Vi red på små och snäva volter, samt så ville Cassador testa det ytterligare ett snäpp med att stegra och slänga sig ett X-antal gånger... och vet ni, inte en endaste gång släppte underlaget/gav vika eller att jag kände vi sjönk ner. För mig känns det riktigt bra inför tävlingen om 1,5 vecka och jag hoppas att ni kan, med hjälp av vår film också känna er lite tryggare med er anmälning <3 Hoppas vi ses nästa helg eller i sommar!

 

 Har ni några frågor svarar jag gärna =)

 

 

 

 

 

Jag har haft en helt underbar helg, ja en riktig gottepåse som innehöll allt. I lördags morse startade jag med en långpromenad och benpass i den långa trappan. Sedan kom bror med familj och vi tog oss ut till stallet. Där longerade jag först Cassador och lät sedan Noah rida honom en bra stund helt själv, medans jag red en annan häst i stallet. Cassador blir verkligen så försiktig när ett barn sitter på. Han skulle aldrig bli rädd för något i hörnet eller göra någon hastig rörelse. I slutet lät jag både Elvira och Noah rida samtidigt, då Elvira inte våga rida själv men de red faktiskt ett helt varv runt ridhuset och i klippet nedan kan ni höra Elvira själv säga att hon inte alls är rädd, det bara "pirrar". Så himla söta båda två <3 Kvällen senare spenderade vi ute på restaurang och firade mig igen, kändes väldigt konstigt att bli firad igen, två helger senare. Men det tackar man inte nej till och det va en helt underbar och mysig kväll.

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag vaknade jag upp med två små busfrön i lägenheten, inte fick man sova så länge men morgonbus är bland det bästa som finns. Vi tog en sväng till lekparken på galgberget, satt i solen och gottade mig medans barnen lekte. Sedan lämnade jag min fina familj och åkte till stallet. Där väntade min prins, som han alltid gör, i stora gräshagen med flocken och de njöt verkligen av det fina vädret. Det blev en liten snabbdusch och fixade honom lite snygg . Packade in utrustningen i bilen och begav mig in till Mickedala. Idag har vi nämligen filmat och fotat på nya utebanan, ni kommer att få se den här sen. Åh den kommer bli så bra, spänd och nyfiken på slutresultatet. Självklart blev det en massa andra bilder också, jag har bara fått en bråkdel men bloggen kommer att fyllas med dem sen.

 

 

 

 

Nu ska jag äntligen krypa ner och sova, efter en mysig kväll med bio och mat ute <3

 

 

 

 

 

Vilken vecka jag haft!! Jag som planerade in att den skulle bli lugn för både mig och Cassador, visst skrev jag det i början av veckan?? :D Den har i alla fall varit ALLT annat än lugn. Jag har haft mass ärenden, fix med lägenheten, övertid på jobbet och åkt iväg på dressyrträning då Cassador inte fick vila mer. Han va helt galen när jag skulle longera i onsdags så det fick räcka med fyra lugna dagar för hans del. Jag själv däremot skulle verkligen behöva ta en sistaminuten till sol och bad och lämna alla måsten hemma. Åhh, det hade varit helt underbart...

 

Cassador har alltid varit väldigt muskelfattig överlag men väldigt tunn längsmed ryggen. Helena tyckte däremot att han format sig mycket mer sen sist hon såg honom för man själv blir ju lite hemmablind. Även om jag är väl medveten om att han har lagt på sig så ser man det inte lika tydligt då man ser honom varje dag. Så jag har bestämt mig för att lägga ner mer jobb på marken i form av tömkörning. Idag glömde jag tyvärr mobilen hemma när jag åkte till stallet, vilket faktiskt va lite skönt ;) men jag la fram 7 travbommar på volt och använde mig av sockerbitar på 5 av dem. De två yttersta hade jag bara på marken och de andra hade jag på lite olika höjder, stegvis höjning. Jobbade han i ganska kort trav över så han fick jobba mer uppåt med knäna men även låg i nacken. Jag använder mig av två tömmar och en tömkörningsgjord. Den yttre tömmen trär jag från bettet och genom en öggla som sitter på sidan av honom, precis där jag spänner gjorden. Sedan drar jag den längsmed kroppen och runt bakdelen. Den inre har jag bara fäst i bettet, detta tycker jag funkar super när man använder sig av ex bomövningar men man kan ju variera efter smak och tycke.  I slutet var han helt magiskt fin, han va så låg och mjuk i formen. Avslutade med galopp och aldrig har han galopperat med sådan energi men samtidigt avslappnad när jag longerat. Jag gillar inte att spänna in eller dra ner huvudet med gummiband på lina, jag vill att hästen själv ska hitta sin bärighet och jobba rätt med ryggen. Nästa gång ska jag försöka få film på det så ni själva kan se skillnaden.

 

Jag är så himla taggad på detta år!! Tycker det har börjat bättre än någonsin, egentligen bara i Åstorp som det gick riktigt dåligt och jag tog det lite väl hårt, känslobomb a la Ica. Resten har ju varit småsaker egentligen där det har blivit missförstånd eller jag som ridit dåligt. Träna, träna och träna är lösningen på de flesta problem. Så nästa vecka ser jag verkligen fram emot!! Tömkörning i veckan och hårdtrim, dressyrträning onsdag, hoppträning torsdag för ny tränare, jogging och trim fredag, dressyrtävling lördag och förmodligen stranden på söndag. Ja jag vet att tiden går ut denna helg men får jag skäll av någon tjurig tant får jag ta det. Ska ialf bli helt galet fint väder, runt 19 grader och sol. Jag tänker inte rida på någon strand i kyla och blåst, på med bikinin :D 

 

 

Detta är min nya favoritbild, helt galet fin. Detta är under första rundan, Cassador stannade först på båten då han minst sagt var överallt och kunde inte fokusera. Allt var skrämmande, ja han hade redan spanat in det från framridningen och blev helt förstenad när han såg hinderna och de som satt på bänken bredvid. Jag gjorde inget väsen av det utan styrde vingligt på räcket bredvid istället. Jag landar och klappar om Cassador, tänkte, vi tar det i nästa runda istället. Vill ge honom positivt intryck och absolut inte pressa honom till något. 

 

 

 

Idag har equieterapeuten varit i stallet och behandlat Cassador. Gick först igenom hela honom med händerna och har aldrig sett han så fin. Då har hon behandlat Cassador i över 3 år nu, förr som hon sa, va han väldigt stressad och osäker. När hon satte i en nål kunde han göra kaprioler, som de spanska hästarna. Vi pratade om gamla Cassador och skrattade gott när han stod lugnt i gången och lät Helena som hon heter, göra nästan allt smärtfritt. Han är och kommer alltid att vara känslig när man tar och klämmer på honom men det är han och det kommer nog aldrig att försvinna. Cassador är ingen häst som ber en klia någonstans eller bli borstad, fy säger han.

 

Det som Helena hittade idag var enbart muskulärt och lite som träningsvärk. Däremot var det lite väl mycket spända muskler på rumpan och speciellt höger bak. Detta kan ha medfört att han varit vinglig i ridningen samt att han inte riktigt bjudit fram till hinderna när jag svängt snävt. Lite ont i musklerna helt enkelt ❤ Så himla skönt att jag kollade upp honom och jag är glad att jag gör det några gånger per år. Det gör att man får en mer hållbar häst och en som håller längre, vet att jag pratat om det innan men det är så viktigt att man underhåller sin häst/hästar. 

 

Bilden nedan är ett litet bevis på vad stolt jag är över min modiga häst. Visst stannade han på den första gången men han har ju aldrig hoppat något liknande i hela sitt liv. Jag är verkligen megastolt över min häst och nöjd med vår prestation i lördags. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi som håller på med hästar dag ut och dag in, vi vet hur mycket tid och energi det tar men inte en enda dag ångrar vi det. Blod, svett och tårar är vardagsmat för oss, men trots motgångar så är vi starka och ger inte upp. Efter regn kommer solsken säger de och för mig har det regnat väldigt många gånger på hästryggen. Jag har varit så nära på att ge upp men ni har funnits där och visat mig vägen till solen.

 

Vi kämpar fortfarande tillsammans jag och Cassador, men solen skiner starkare för varje steg vi tar i rätt riktning. Jag njuter av varje språng vi tar tillsammans där vi jobbar i ett team mot samma mål. Jag vet inte vad jag hade gjort idag om jag inte hade valt denna väg. Jag kommer aldrig få veta det och jag vill heller inte ångra detta liv som jag lever nu för något annat. 

 

Cassador är en häst född i Holland, framavlad för att bli en dressyrhäst men visade sig vara en gummitalang på att hoppa. För lite mer än 4 år sedan kom han till Sverige och jag hade då inte bara köpt mig en fin häst utan jag fick även en vän för livet. En vän som alltid ställer upp och som alltid gör sitt bästa, även om piloten ger han sämre förutsättningar. Han är en vän som glatt möter en i hagen, som följer mig med blicken vart jag än går och lyssnar till mig. Visst har han lite egna viljor och bus också men vem har inte det? När han kom var han en orolig individ som hade svårt att lita på människor, ex vid klippning, skoning, hoppa upp i sadeln och frissera öronen. Detta gör han idag näst intill smärtfritt. Banka i söm bakhovarna tycker han fortfarande är lite läskigt men senast igår satte jag i en söm själv då det saknades en.

 

Bilden ni ser nedan fångade Fredrik Jonsving igår inne på banan precis innan 90cm och sista starten. Jag minns inte själv om jag såg att han tog bilden men för mig talar den om varför jag håller på med hästar. Det där flinet som är så högt upp att man även kan se tandköttet, det ger mig själv pirr i magen när jag ser mig så glad. Denna sport, alla underbara människor man träffar på tävling och runtomkring, all energi man lägger på träning och tävling, det gör mig till den lyckliga tjej ni ser på bilden <3 Inte en enda dag kommer jag att ångra som jag lägger på Cassadors hästrygg, inte en enda dag!