Jag biter mig i tungan, jag sväljer min stolthet, jag förlorar det jag kämpar för och jag trampar i skit hela tiden..men jag ger ALDRIG upp!! Jag vet att jag har grävt ner mig ibland, velat sluta blogga, sluta vara en offentlig person som ska bjuda på allt. Jag vet att livet inte är lätt och det finns de som har det mycket mycket värre än det jag varit med om. Jag tycker absolut inte synd om mig själv och vill inte få någon att tycka det om mig. Jag vill så mycket, jag vill lyckas på hästryggen, jag vill känna mig älskad och jag vill längta efter just det där. Vi alla har olika mål i livet och vi alla längtar efter just den bekräftelsen. Jag har snuddat vid just den känslan några gånger men aldrig nått ända fram. Jag vet att jag har en bit kvar men en dag kommer jag att få känna just den känslan, jag kommer veta och då hoppas jag att ni fortfarande är med mig så jag kan dela med mig av den.

 

Idag har jag suttit och kollat på världscuptävlingen i Madrid och självklart tävlingarna från Friends Arena. Jag lever mig in både dressyren och hoppningen, för jag kan säg att jag blir lika taggad att nå nya mål i dressyren som i hoppningen. Jag vill och jag kan, det är egentligen bara jag själv som står i vägen.

 

Jag vet att jag har och kommer förmodligen alltid att tänka för mycket. Tänker på följder, om jag säger si händer så, om jag gör det så händer detta, om jag inte gör något vad händer då?! Tänk om man kunde födas med en manual som man kunde följa. Ett nytt kapitel för varje år man ska leva, ja tänk så smidigt och lätt det hade varit, men så fruktansvärt tråkigt. 

 

När jag ser tillbaka på mina 29 år på denna jord så kan jag inte påstå att jag gjort något jag är mäktigt imponerad över, inte än. Men jag ångrar aldrig något, aldrig. Visst önskar man att något var lite annorlunda men jag har kommit fram till det igen, allt händer av en endaste anledning och det är meningen. Jag har försökt att ha rent mjöl i påsen hela tiden, ibland hamnar det lite smuts i men oftast så är det rent. Däremot har jag lyckats träffa människor som absolut inte har rent mjöl i påsen och man blir så ledsen och besviken när man får höra ett och annat på andra håll. Det gör att man litar mindre och mindre på mänskligheten, vart finns lojaliteten??

 

Jag är långt ifrån stolt över min resa med Cassador men jag hoppas att jag en dag kan sträcka på mig riktigt jäkla rakryggad och faktiskt säg att nu är jag det. Vägen dit tar tid men så länge jag är omringad med rätt människor som vill mig väl och att vi tillsammans kan nå våra mål så finns det inga ord som kan stoppa oss. Det kan inte stoppa någon, varesig du sitter på en ridskolehäst el foderponny så kan du lyckas med människor omkring dig som faktiskt vill att just du ska lyckas med dina mål. Du kan ha den dyraste hästen och den bästa utrustningen men om du står helt ensam så har jag svårt att tro att man lyckas. Titta på de som når toppen, ingen tar sig dit alldeles själv. De har ett team bakom sig och ger säkert mer än 100% för att de tror på någon och vill att de ska lyckas. Önskar att det fanns fler som kunde peppa varandra, även jag kan bli bättre<3 

 

Jag och Cassador har inte nått toppen än, vill jag och är beredd att kämpa för det så vet jag att vi kommer nå långt. Vi har varit nära några gånger men aldrig så nära en förstaplats i hoppningen, för vet ni vad?! Jag tror inte vi har varit redo för det helt enkelt och därmed så har meningen varit där och bestämt igen. Jag är inte ensam om att kämpa i denna värld och jag är inte ensam om att vilja hamna på förstaplats. Det har helt enkelt varit andra som kämpat lite längre eller kanske rent av haft lite mer tur på sin sida, men väl värda den där blågula rosetten. 

 

Nu är det dags för sängen, skönt att få ut lite vad som snurrar i huvudet även om jag undvikit bloggen lite för att inte låta känslorna helt styra med ord. Men jag är såå taggad inför varje tävling som kommer och känslan att rida både hemma och på tävling nu är ren magi. En tävling kvar om två veckor, sedan är vi värda lite semester jag och Cassador. Men bara en månad kvar till det nya året och jag kommer träna stenhårt både på ryggen och på marken för att toppa nästa år. Vill jag så kan jag <3 

 

 

 

 

 

 

Idag planerade jag in att Cassador skulle få bygga upp sina muskler och jobba rätt med kroppen. Bommar på marken är underskattat, jag tycker att markbom och galoppbom är både nyttigt och ger hästarna mer hjälp. Stor skillnad på Cassador är att han inte blir lika het och på i övningarna. Han backar av mer även om jag får hålla lite så hjälper bommarna till väldigt mycket.

 

Idag fick jag longera Cassador först, märkte att han var på tårna i stallet. Även om han går ute mycket nu så står de mest och hänger i detta sura väder, vilket gör att han samlar på sig massa energi till mig. Tacksamt...

Longeringen hjälper väldigt mycket, men jag väljer att gömma pallen numera när han är så pigg, orkar verkligen inte med att sitta i 60 minuter på en häst som aldrig accepterar den förbaskade pallen. När jag började rida sen var han ganska lugn, tittade extra mycket på det tomma hörnet som han inte kunde bli rädd för, haha, jag satt verkligen och njöt :) Jag skrittade länge, flyttade och trimmade igenom honom innan jag började trava. I traven sedan gjorde jag likadant, fick till ett grymt upplägg som jag höll i alla gångarterna och Cassador kändes otroligt fin. Körde säkert en uppvärmning på 45 min innan jag började hoppa räcket lite snett som uppvärmning. 

 

När det var dags för att ta oss igenom serien valde jag alltid att hoppa det sista räcket snett innan jag kom en gång i båda varven på hela serien. Upprepade detta i båda varven, sist låg nog räcket på 1.20. Första gången jag kom på det ville Cassador attackera det men jag valde att göra halt, han måste lära sig att använda kroppen rätt när han tar sig över lite högre hinder. Vilket ni kan se att han gör på filmen för det är sista gången jag kommer på räcket som ett rätuppstående. Jag är tydlig med vad jag vill och han lyssnar otroligt väl, även om han vill lite för mycket ibland så vill han alltid göra rätt. Det är otroligt tacksamt när man sitter på en så explosiv häst som Cassador.

 

Nej nu måste jag göra iordning mig, vi ska ut på en roadtrip ikväll, utgång på annan ort :) spännande!! Hoppas ni får en underbar kväll!! <3

 

 

 

 

 

Nu äntligen har jag lyckats ladda upp filmerna och fått in de på bloggen. Väldigt torrt med inlägg det senaste men jag är tillbaka igen, jag lovar :)

Så vad säger ni?? Någon skillnad på helgens rundor än de tidigare?? Kontrollfreak Erica är fortfarande där och tänker lite med händerna, men långt ifrån tidigare och jag ser trots det en förbättring för varje tävling vi gör. Vi måste bara träna och träna, finns ingen annan utväg att att bli bättre.

 

Annars flyter livet på, mycket bättre än jag trott, livet är verkligen fullt av överraskningar.

Cassador är väldigt pigg och känns otroligt fräsch :) både hemskt rolig och hemskt jobbig att rida. Tittig på allt...

 

Hoppas allt är bra med er!! <3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Får inte upp filmerna, varför ska allt alltid krångla med mitt liv!!!!! Jag som för en gångsskull hade lust att blogga igen, försvann med teknikens under....

 

 

 

 

 

Nu när jag lärt mig rida och Cassador jobbar rätt med kropp och knopp så är det förbaskat roligt att bygga små och nyttiga övningar. Igår kom jag på denna övning,  älskar mitt fantasifulla huvud men tryter det så använder jag böcker från Hippson, som jag lånat ut. 

Jag ville med dagens övning få Cassador att sätta sig ordentligt på bakbenen, bli följsam och lyssna på mina hjälper utan att dra iväg. Jag byggde fram fyra stycken sockerbitshinder som jag gjorde till en liten bana. Mellan 1. och 2. är det 17 meter, likaså mellan 2. och 3. Tänk på att ni ska landa rakt och även vända upp rakt mot hinderna innan ni skär kurvan. Mellan 4. och 5. är det 21 meter men jag väljer att lägga till ett extra galoppsprång på alla avstånd, vill man kan man lägga till två. Tänk på att variera när ni hoppar så ni inte väjer samma vägar, lura er häst lite, något jag måste göra med Cassador då han vill tänka väldigt mycket och gärna vara före mig. En annan bana kan vara att ni runda fyran och hoppa tvåan och sen ut till vänster. Hoppa fem till fyra och sedan tre, två och ett. 

 

Det gäller att göra allt rätt från början, kommer jag pannkaka in på 1:an så bryter jag av och gör ett nytt försök. Jag är perfektionist och vill att vi båda ska göra bra ifrån oss. Vi vill ju att vår häst ska bygga muskler och bli stark i självförtroendet. Om du står på gymmet, är stressad och flänger med tyngder. Tror du att du mår bra av det?? Tror du att du bygger rätt muskler?? Mm, det tål att tänkas på när du sitter på ryggen och jobbar :)

 

Detta var verkligen supernyttigt för oss båda. Cassador är alltid skeptisk i början när vi hoppar, han tror att allt ska äta upp honom, så för mig är det bara att vänta ut honom. Jag märker att han har lättare att sätta sig i vänstervarvet och jobba i min riktning men i höger vill han gärna smita undan lite och falla ur. I slutet fick jag till allt riktigt bra och Cassador va helnöjd han med.

 

Lycka till och är det något så fråga :) hojta även till om ni provar det hemma. Alltid roligt om man vet att det kommer till användning när jag lägger ut det.

 

 

Tänk så många fantastiska människor man möter på tävlingsplatsen, nya som gamla ansikten. Jag blir varm inombords när jag tänker på dagen. Man möts av leenden, fina kommentarer, positivitet, hjälpsamhet, ja en helt fantastisk ryttarvärld. Vi alla är där av en anledning och det är våra älskade hästar. Jag upplever att denna atmosfär blir bättre och bättre på att ta hand om varandra. Stötta när det är svårt och ge beröm när det går bra. Vill vi inte alla ha det så?? Ge bort lite kärlek och värme ❤ och jag lovar att du får något tillbaka. Det fick jag idag! Nu ska jag krypa ner och somna med ett stort leende på läpparna. Some love hurts but true love from people who really loves you is worth anything in this world! ❤

 

 

 

 

Trött, lycklig och stolt, det kan sammanfatta min tävlingsdag. Jag efteranmälde mig i torsdags för min helg såg helt plötsligt väldigt annorlunda ut. Från första början hade jag anmält mig till dessa klasser men ville överraska någon annan på sin födelsedag. Allt har en mening, vill fortfarande tro på det, även om jag ville kasta meningen i havet för en vecka sedan. Så jag är mer än glad att jag åkte och tävlade, nära och bra var det ju med.

 

Cassador var väldigt pigg och lite otålig i stallgången när jag skulle fixa honom och knoppa. Det bådar inte gott tänkte jag, en vanligtvis lugn Cassador brukar vara väldigt taggad på banan. En taggad Cassador innan brukar vara hemsk på banan :) När jag skulle lasta hoppade han in i släpet och det lilla ger mig ett intryck att han vill tävla. Jag känner Cassador så väl just nu att jag vet verkligen när han vill och när han inte vill, han är tydlig med att visa det. 

 

Väl på plats blev man varmt bemött i sekretariatet med en godisskål och goa människor. Nytt fiberunderlag har lagts in i både tävlingsdelen och framhoppningen, vilket verkligen var super och stor skillnad från tidigare. Roligt när en anläggning lägger ner energi på att förbättra sin tävlingsplats. 

Då jag efteranmälde mig och inte fick med mig någon som kunde hjälpa mig så skickade jag ett meddelande till den ansvariga. Jag visste att man inte kan flytta ner någon från en efteranmälning men väl värt ett försök. Som jag lyckades med och fick starta som nr 30, vilket gjorde det så mycket lättare. Då jag älskar att sprida glädje och ville jag skicka ett extra tack för väldigt fint bemötande, skrev jag smset ni kan läsa nedan till den person jag va i kontakt med. 

 

 

 

 

 

 

Tiden springer iväg som vanligt, igår fanns ingen tid för bloggning, så jag berättar om gårdagen nu. Började med en tidig morgon i stallet, vi var två som skulle hoppa så vi byggde fram lite hinder. Vi hoppade nästan exakt samma bana som Jakob Hellström hade på hoppträning i veckan, vi bytte ut serien ex mot en vanlig oxer. 

 

Vi började med ett flytta hästarna i trav mellan sockerbitarna, hästens ska vara ställd inåt och sedan blir det att man flyttar den i sidleds i öppna och slutna, inte ställa utåt. Sen gick vi över och gjorde samma i galoppen, märker direkt att Cassador har väldigt svårt med att få till det i höger varv men i vänster så mycket lättare. Detta ska vi absolut träna på i nästa vecka! När vi började hoppa sen kände jag att Cassador va riktigt mjuk och fin i kroppen. Vi började med att hoppa de röda räckena som står uppställda på medellinjen, sedan la vi till volten runt det mittersta gröna räcket. Så banan gick så här: först kommer du i höger varv och hopper det röda räcket högst upp. Fortsätter på samma volt i höger varv och kommer på samma räcker igen, men nu tar du till vänster och lägger en volt runt det gröna räcket i mitten. Sedan vänder du över till vänster och hoppar det andra röda räcket och går ut på en volt till höger. Fortsätter till höger i volten och kommer på räcket igen. Efter räcket hoppar du långsidan som består av tre gröna räcken, vi hade sockerbit/räcke/sockerbit, med tre galoppsprång mellan. När du har hoppat det vänder du upp mot oxern, svårt med lång väg men här gäller det att vara iskall och låta hästen vänta. 

 

Amazing moments kan jag tala om för er, för i slutet, allra sista rundan, efter att få ha kämpat lite. Så kom vi på alla hinderna i lugn takt, badam badam badam och Cassador hoppade så avspänt och sjukt snyggt så jag trodde jag skulle spricka av glädje. Tjejen som va med och red hade heller aldrig sett Cassador så fin, även hon fick en upplevelse utav att bara se honom. Vi gjorde en snygg hive five på hästryggen sen, mission is complete, så kändes det!!! Det är verkligen skillnad, eller man känner den där skillnaden när man sitter på en spänd häst som hoppar och sedan på en mjuk häst. Cassador har grym hoppteknik om han hoppar avstänt, men det gäller för mig att göra allt jobb innan. Jag måste göra allt till 200% rätt, annars funkar det inte. Corvette är inte lika känslig som Cassador och hon har det där mjuka och runda i sig. Cassador är en överrörlig häst som behöver mitt stöd, han behöver mig nu mer än någonsin och jag ska finnas där för honom, min underbara prins. SÅ taggad inför i morgon!!

 

 

 

 

 

Idag är det onsdag, förra onsdagen var jag kär, lycklig och hade pojkvän, denna onsdagen står jag utan men trots allt som hänt känner jag mig stark. Mycket är tack vare era gulliga kommentarer och mina fantastiska vänner och familj som finns där <3 En syster som hållt mig sällskap och även en annan vän som är ledig på dagarna, för de vill inte att jag ska vara själv. De tjatar på mig att jag måste äta, att jag måste ut i friska luften m.m. Allt handla om att komma tillbaka till den gamla vardagen och börja leva igen, vilket ibland kan ta tid och det där leendet som jag älskar att ta fram låg verkligen på botten i morse. Ja det var väldigt tufft i stallet, kunde inte rida med mycket glädje alls, tankarna fanns någon helt annanstans... trots det så va Cassador superfin <3

 

Sen åkte man till jobbet, efter en powernap på 2 timmar då jag inte riktigt kan sova hela natten, så kände jag mig relativt pigg. Väl på jobbet så kändes det som att alla visste, även om de absolut inte gör det så var alla så trevliga och uppmuntrande. Jag har en killkompis på jobbet som jag brukar prata med och han har erfarenhet som heter duga när det kommer till relationer, han fick mig att tänka på ett helt annat perspektiv. Älskar att prata med killar när det handlar om killar, de säger helt andra saker än vad vi tjejer kommer fram till, då de vet hur en kille tänker. Inte alltid de säger de man vill höra men med glimten i ögat och mycket humor i det. Under kvällen sen behövde jag inte direkt kämpa med att börja skratta, hittade två killkompisar som retades med varandra och gick bananas med bla brottning, även vid två olika tillfällen. Helt galna, något som man egentligen bara brukar se i mindre skala. Vi är ganska duktiga på att retas och skoja med varandra, något jag tror man måste för att jobbet ska bli roligt och för att man ska trivas. Stänga igen dörrar och hålla igen, gömma saker, massa skämt och historier, stänga av truckar, flytta på saker....m.m. Efter några timmar på jobbet kändes det som jag hade genomgått en magisk terapi för jag kände mig som vanligt igen. Jag kunde dra ett skämt, retas och även skratta, det va en helt underbar känsla.

 

Då jag egentligen hade andra planer i helgen som sprack med allt som hänt så har jag bokat in hopptävling på lördag för att liva upp stämningen. Jag får inte bara sitta hemma och göra nada, det är då man tänker och grubblar. Måste blicka framåt och njuta av det roliga som fortfarande finns kvar <3 På söndag kommer jag även att åka upp till Jönköping för att hälsa på Vilma och Corvette som ska tävla där, det blir som ett möte på halva vägen och jag kan bara inte strunta i detta. Jag har saknat henne så och det ska bli så roligt att få se de tävla live och pussa på den där goaste gråa mulen <3 

 

Nej nu ska jag krypa ner, massa på schemat i morgon, i like :) Morgonjogging, rida (hoppa) och Cassador ska skos. Sen blir det lång powernap igen och någon god lunch får det bli. Sov gott alla mina läsare <3 

 

 

 

Saknar att vara blond..

 

 

 

 

 

Så känner jag just nu, livet är ta me tusan bra märkligt. Man tror på meningen med allt och livet känns helt fantastiskt, sen kan det krossas och slås i spillror på bara några minuter. Så här lycklig och glad för allt jag har i mitt liv har jag inte känt på över 6 år. Allt var så fantastiskt och glädjen var större än någonsin. Men tyvärr så har jag och Dennis gått skilda vägar. Det funkade inte mellan oss och tyvärr..

 

Jag kände att jag behövde berätta detta till er och även andra som undrar, detta var nog ingen beredd på, inte ens jag. Skönt att kunna skriva av sig lite utan att gå in på en massa detaljer, sedan kunna gå vidare och slippa skriva i gåtor på bloggen.

 

Då det har varit två tuffa dagar bakom mig nu, orkade inte ens jobba eller åka till stallet igår så har Cassador fått vila i tre dagar. Longerade han idag och sedan joggade jag han lite, inga stora krav alls utan bara fokus lugn och låg. Han var lite på tårna i stallet och väldigt vaken för allt runtomkring, så longering är verkligen den bästa medicinen för honom.

 

Mycket snurrar runt i huvudet just nu och jag är väl egentligen inte pepp på mycket alls. Funderat mycket på vad jag ska göra med mitt liv nu när man står ensam igen, hatar verkligen det. Hästarna är tyvärr något som hindrar mig från mycket, både ekonomiskt och det sociala. Jag har sagt till mig själv för längesedan att är jag singel när jag fyller 30, vilket är om 6 månader, så kommer jag att göra något drastiskt i mitt liv för jag hatar att stå och stampa på samma samma ställe hela tiden, inte för att jag egentligen vill utan för att jag kanske måste, tyvärr.

 

Nu vet ni alla hur det ligger till så ni slipper undra och fråga...