Idag byggde jag fram en nyttig men lite svår övning, Cassador fixade det galant men det märktes att han fick koncentrera sig lite extra. Övning 1. är vanliga travbommar med ca 1 meter mellan och på nr 2. ligger två bommar lodrätt så man kommer mitt på hinderna samt göra halt mitt i. Övning 3. och 5. är likadana med först ett sockerbitshinder, sen 3 meter till räcke och sen 3 meter till sockerbitshinder. Mellan 3.an och 5.an har jag ca 17,5 vilket ger 4 galoppsteg. I efterhand hade jag nog valt 5 eller 6 men det beror på hur svårt man vill göra det. Mittemellan har jag även här två bommar, 4:an för att få hästen rak eller om man har en het häst göra halt mitt i. 

 

Jag började med travbommarna som uppvärmning, sedan hoppade jag varje studsdel för sig på volt innan jag kom på allt. När jag va nöjd med studsserien så avslutade jag med att jogga av på travbommarna. Cassador var lite extra taggad och något spänd, då är jag extra noga med att både galoppera och trava av honom i låg form på stora volter.

 

I morgon kommer jag hoppa en liten bana, kommer nog få det filmat så jag håller tummarna för det :)

 

 

 

 

Då var det dags för sängen igen efter en riktigt bra dag! Började som vanligt med stallet och en ridtur på Cassador. Han har nu vilat i tre dagar så jag longerar honom först innan jag hoppar upp. Vilket idag visade sig ännu en gång vara klokt då han va så spänd i början och blev väldigt skrämd för hästarna som skrittade bredvid ridhuset. Sen skrittade jag honom några varv innan jag började trava. Varje gång jag red förbi den onda pallen så visslade jag på en liten melodi och klappade honom, i början märkte jag hur mycket mer fokus han la på att jag visslade och glömde bort pallen, lite. Så skönt att kunna rida förbi utan att gena 5 meter innanför, ibland 20... Jag trimmade inte något hårt pass idag utan bara jogging och lätt sits. Även få Cassador att jobba i låg form i både trav och galopp, samt följsam på de stora volterna. I slutet kändes han grymt fin hela han, till och med i höger. 

 

I morgon kommer jag bygga fram en liten bom och studsövning. Jag kom på den påvägen hem från jobbet, tror den kommer bli super för Cassador och även mig. Sen på fredag blir det mer hoppning :) 

 

 

 

 

 

 

Då var det natten och jag ligger äntligen i min säng. Denna dag blev riktigt bra, jag visste inte hur det skulle gå på besiktningen med släpet då det var första gången. Ja ni som äger släp och bil vet precis hur känslan kan vara innan. Belysningen har krånglat lite eller mycket, glapp i kontakten och jag trodde jag skulle behöva byta något men det räckte med kontaktspray som jag köpte på biltema, huh. Jag skruvade även fast reservdäcket som varit inne på lagning, haha, låter komiskt då det aldrig är använt men ventilen hade lossnat och släppt ut all luft. Jobbigt om man står där och behöver det där däcket när något gått sönder. Väl där, självklart i god tid, så fick jag komma in nästan på en gång. Jag va så nervös att belysningen skulle börja krångla eller att något annat dök upp så va fel. Efter max 5 minuter så va släpet besiktigad och den blev godkänd. Vilken lättnad och härlig känsla det va :)

 

Då jag fixade massa med släpet hann jag inte riktigt med Cassador idag. När jag gick in i hagen kom han direkt och myste <3 Va och kände på benet och det va kallt och såg väldigt fint ut så det va även skönt att slippa tänka på. En vilodag till skadar inte, men i morgon sätter vi igång igen. 

 

Jag och syrran va ute och gick idag, lyckades då gå förbi en hästbutik där det stod rea på fönstren. Jag gick in och kikade på täckena, lite utplockat men den egentliga rean skulle börja i morgon. Men jag fick rabatt ändå, 50%, vi hittade ett bucas freedom turnout 150. Ska prova det i 140cm i morgon så hoppas det passar. De hade inga större i just detta täcke, får bli annat annars men ett övergångstäcke va precis vad han behöver.

 

Vi hörs i morgon 😘 sov gott

 

 

 

Igår va det lite kaos på kvällen, hästen jag skulle hämta gick inte att lasta, ägaren måste nu ta hjälp för det där funkar bara inte. Skadar hästen sig kan man inte ta sig till veterinären.. Så Cassador fick vila igår, välförtjänt och även idag. Hans ena bakben kändes lite varm men inget va svullet, kan ju stått i solen men jag ska kolla igen i morgon. Isf kommer jag kyla varje dag och låta honom vila några dagar. Annars ser han pigg och glad ut. Va och gav han en Godnattpuss igår kväll, så himla mysig. Idag stod han ensam i höstationen när jag kom, jag kom från ett annat håll denna gång så han kunde inte se mig. Jag ropade på honom och efter två rop så lämnade han sitt hö och gick mot mig, det är så himla mysigt när han gör så. Lämnar den goa maten för att möta upp mig, den känslan kommer vill jag aldrig förlora igen <3 

 

Idag har vi tagit sovmorgon, lilla Lucy fick sova över och vi tog en lång sovmorgon. Var sedan iväg och köpte lite grejer till släpet och fixade det, i morgon ska det besiktigas för första gången, spännande. Var även nere på stan med syrran och fixade sista presenten till någon som fyller år snart, stolt över mig själv att jag fixat allt i väldigt god tid. Jag brukar alltid vara ute i sista minuten :)

 

Det är så roligt att läsa alla era kommentarer jag får och som ni skriver och märker så lyser det just nu väldigt mycket glädje på bloggen. Jag känner mig varm och lycklig inombords, något jag har saknat väldigt väldigt väldigt länge. Lite mer exakt över 6 år sedan jag kände som jag gör nu, det är en fantastisk känsla. Jag har ju varit orolig att träffa och bli förälskad i någon som inte accepterar hästarna i mitt liv, det har faktiskt hänt, men det gick inte så långt. Jag skulle välja familj och partner framför hästarna, jag hade inte kunna leva ensam. Sen är jag så glad att det börjat släppa med Cassador och alla våra problem, känns verkligen som att jag förstår honom nu.

 

 

 

 

 

Då har man vaknat upp till denna underbara söndag, "som man bäddar får man ligga" är den första känslan idag. Jag räknade ut att jag inte varit ute och festat sen Falsterbo och det är ju 15 veckor sedan, *host* toffel. Vi dansade tills klubben stängde och vi hade en riktigt trevlig kväll. Idag har jag bara varit ute och tagit lite frisk luft för att hämta lilla Lucy, som nu ligger gott bredvid mig i sängen medans jag bloggar. Vill helst ligga här hela dagen men jag har lovat att lastträna en kompis häst och hoppa den, jag kan behöva komma ut lite annars lämnar jag aldrig sängen.

 

Nu ska jag berätta om gårdagen, tävlingarna började klockan 13 så vi hade gott om tid på förmiddagen. Skönt att kunna sova ut en tävlingsdag och äta ordentligt med frukost. Åkte till stallet och fixade i ordning allt och Cassador stod som vanligt och sov i stallgången, bådar inte gott då jag vet att han laddar. Han typ mediterar innan tävling och lägger allt krut x10 inne på tävlingsbanan, vilkert egentligen är optimalt. Han stod även lugnt i släpet och gjorde inget väsen av sig alls varken på vägen dit eller på vägen hem. När vi kom fram gick vi banan till en clear round på 90cm, jag planerade vägarna noga och det kändes bra. 

 

När jag hoppade fram Cassador började jag travhoppa krysset några gånger och shit va lugn han va, tog inte ett enda galoppsteg före utan travhoppade ordentligt. Sen så kändes det super i vänster varv på räcket men jag kom fel hela tiden i högervarvet på oxern, fick inte alls till det förutom sista gången. Tog sedan ett räcke innan jag gick in och det kändes lite bättre men jag hade inte den bästa känslan när det va dags att gå in på banan. Jag visste inte alls hur Cassador skulle va, skulle den där högersidan ställa till det inne på banan med?? Kommer Cassador vilja hoppa?? När jag red in kunde jag känna att Cassador va lite nervös, han va väldigt lugn men jag kunde verkligen känna att han tänkte mycket. Jag travade runt inne på banan och började gallopera när ekipaget före mig mig hade två hinder kvar, han kändes så fin och positiv. Jag hälsa och red an mot ettan...ja resten kan ni titta och njuta av själva.

 

 

 

 

När jag gick banan till 100cm så planerade jag redan då vilka omhoppningsvägar jag skulle ta och försöka genomföra. Inte alltid det går som planerat när man har en racerhäst men nu när han blivit mycket lugnare så kan man svänga snävt utan att tappa galoppen. På framhoppningen var Cassador ännu finare och kändes mer avslappnad och jag kunde äntligen få till högergaloppen mot oxern. Inte en enda gång kom vi fel och Cassador hoppade som en gud <3 Han är verkligen one of a kind denna häst, han är inte lätt att rida men när allt nu funkar så ger han allt på hinder. Han va inte i en enda bom på hela tävlingen, visst var det lågt men han har grymt bra koll på sina hovar.

 

Känslan att gå ut från framhoppningen med det största självförtroendet att göra en grym runda satt som en smäck. Visst gick vi ut lite tidigt från framhoppningen och jag lyckades gå fram till ingången tre gånger innan jag blev insläppt den fjärde. Men jag var lugnt och Cassador va lugn och han stretade inte emot en enda gång. Vill inte han så visar han det med att inte vilja gå in på banan, det fanns inte i hans värld denna stund. Bara det lilla stärkte mitt självförtroende och jag kunde trava in helt cool. Tänk, nu kan vi trava runt hela banan medans ekipaget före oss är på banan, förr fick jag ställa mig i ett hörn för att jag var nervös att Cassador skulle vara i vägen. Vilket han faktiskt har varit flera gånger, stegrat bland annat. Jag gör som tidigare, fattar galoppen när ryttaren före har sina sista hinder kvar och jag känner på Cassador hur han känns så lugn och fin. Vi får startsignal och vi rider mot ettan, han har nu ännu mer självförtroende än i första klassen. Grunden kändes riktigt bra och jag bestämde mig, som den riktiga fajter jag är, att ge allt i omhoppningen. Inte en gång tvekade Cassador som han tidigare gjort i år. Titta och njut för det gjorde jag på ryggen <3

 

 

 

 

 

 

Jo man ändrar på saker och man tränar hårdare för att hitta det som funkar för båda. Jag har nu ett helt vanligt tvådelat bett som är tjock, he loves it. Jag rider med ett micklemträns och jag har tagit bort martingalen för den funkar inte just nu, han vill vara fri. Jag satt och kikade på bilder från när jag kom tvåa i Munka Ljungby i direktkvalet till Falsterbo och då hade jag heller ingen martingal. Jag har även satt på honom boots för han har fått balltramp både när jag har hoppat och ridit dressyr och det sätter sig lätt i huvudet när de slår i, så numera kommer detta att vara en del av Cassadors utrustning. Visst, vi har fortfarande en massa kvar att träna på inför framtiden men detta behövde vi båda för självförtroendet. Fortsätt kämpa och det ger resultat, yes!! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken dag, full rulle från morgon till kväll. I morse var vi iväg och fotograferade. Vädret var helt ok men Cassador vaknade på sin sämsta sida och typ somnade flera gånger. Visst kunde han stå någorlunda ok med benen men så vägrade han att ta fram öronen och vi försökte med allt. En gång kom det till och med en stor hund lös från ingenstans och skrämde oss men...inte Cassador. Då stod han till och med helt själv då jag gick ifrån honom för att få hans uppmärksamhet, alltså fram med öronen. Suck!! Det tog verkligen musten ur mig totalt idag, visst blev det några bra bilder men det hade underlättat om han va som han brukar vara, fotomodell. Fotografen är grym så han lyckades säkert fånga några läckra bilder och jösses vilket tålamod han hade. 

 

Det var däremot ingen rolig stämning i stallet vi åkte till idag. För två dagar sedan fick jag veta att en tjej i stallet varit med om en oturlig ridolycka på en åker. Hon ligger på sjukhuset och är förlamad. Det finns mirakel och jag hoppas att det sker ett till denna goa tjej. Pratade med henne för bara någon vecka sedan. Hon va så glad, full av liv och visade stolt upp sin nya häst. Det är så orättvist, detta och allt det som hänt den senaste tiden. Även tjejen som lämnade oss under en tävling i somras alldeles alldeles för tidigt. Mitt huvud snurrar och tankarna går till familj och vänner. Det är så fruktansvärt och ledsamt, jag kan inte förstå varför vi är omgivna med så hemska och tragiska händelser. 

 

I morgon är det dags för tävling, så taggad, not. Men jag ska försöka tagga till i morgon, har hela förmiddagen på mig då tävlingarna börjar 13.00 i Falkenberg. 90 och 100 ska vi hoppa och jag känner mig väl förberedd. Däremot så vet jag inte vad Cassador vill och hur överladdad han kommer vara. Jag har ett mål i morgon som jag ska uppnå i varje klass och det är att jag ska kunna gå ut från banan och känna att jag gjorde allt jag kunde. Visst händer det att man gör missar men jag ska rida exakt så som jag gör hemma nu. Oavsett vad resultatet visar så ska det kännas bra och Cassador ska åka hem glad och positiv. 

 

 

 

 

 

 

Idag var det torsdag och jag lyckades boka in alldeles för mycket på just en dag. Vaknade självklart trött, ställde klockan lite tidigare för att jag skulle hinna med allt. Väl i stallet så byggde jag fram en liten nyttig bana som jag kom på igår. Skriver om den lite längre ner. När jag var klar och plockat undan allt så klippte jag resten av Cassadors kropp. Han är väldigt känslig på benen och speciellt bakbenen så jag blev väldigt glad när han mer eller mindre lät mig klippa honom. När jag var klar började jag känna mig stressad och något inom mig sa till mig att jag måste avboka eftermiddagens planer. Jag var ju tvungen att hinna bada Cassador med då han ska fotas i morgon och tävla på lördag. Så jag ringde till min tjejkompis och förklarade situationen, någon gång måste man säga nej och lyssna till sig själv. Jag har väldigt svårt att avboka och säga nej men i detta läge så var jag bara tvungen. Nu ligger jag i sängen, öm i kroppen efter klippningen och helt slut. Ska hinna åka till stallet igen och släppa ut Cassador innan jobbet, ville han skulle torka till ordentligt innan. 

 

Hoppningen idag gick så bra, inga missförstånd, bara en kokohäst som är rädd för den vanliga pallen och sockerbitshinderna. Tänk att kunna rida an hinder på 1m, oxer som räcke utan att känna att jag rider som en pannkaka och att Cassador inte blir helt galen. Jag måste bara få till detta på lördag också, måste, måste! 

 

På bilden kan ni se att övning 1. består av en klocka, upphöjda bommar på sockerbitar med 14 meter mellan sockerbitarna. Slipper man stega på böjt spår. Sen på nr 2. har vi ett vanligt räcke med bom på varje sida. Jag valde att stega 14m från det gröna sockerbitshindret till 2.an. Jag vill kunna komma i båda varven. Nr 3. är en vanlig oxer men även här vill jag komma från båda hållen. Jag valde att ställa den på de stället vi behöver träna på, ur sväng i högervarvet. Denna stegade jag 24,5m fram till det röda sockerbitshindret. Nr 4. är också en vanlig oxer som är relaterat med 21m fram till sockerbitshindret. Det blev en evighetsbana igen där man får växla tempo med lite lugnare inne i klockan men för att avstånden ska stämma måste man planera i god tid så man får in rätt avstånd till de lite större hinderna. Väldigt nyttig bana för oss båda, kände inte riktigt att jag hade tillräckligt med tid att njuta av den men jag avslutade väldigt bra och Cassador va grym hela passet. 

 

 

 

 

Det är några saker som jag tycker hamnar i topp tio när det kommer till leva med djur och människor, det är att skapa ett förtroende. Kan man inte lära sig lita på varandra så är vänskapen så gott som hopplös. Båda parter måste vilja offra tid, vara ärlig och kunna ge och ta och lyssna på varandra. Jag tror inte någon relation till vän, partner eller husdjur funkar om inte detta finns där eller att man vill jobba fram det. 

 

Just detta, att skapa ett förtroende, det har jag haft en enormt ångest för när det gäller Cassador. Jag och Corvette har något magiskt från början, men det är för att jag har funnits där för Corvette från start. När Cassador kom så fanns det massa att jobba på men han var alltid ärlig, han skulle aldrig ha en räv bakom örat. Under våra två första år så gav han mig allt sitt förtroende. Det jag styrde mot, hur jag styrde och hur vi kom fram så hoppade han alltid. Som tur va så gav han upp tillslut, ja han tappade allt förtroende för mig och han vägrade bli hämtad i hagen. Tur undrar ni?! Ja för oss båda är det så, det gjorde nämligen att jag lärde mig att rida innan min häst gick sönder.

 

Idag påminns jag igen hur mycket jobb jag lagt ner på Cassador och vårt förtroende för varandra. I början fick jag droga honom för att kunna klippa någon del på kroppen, ja han flög runt som ett ilsket bi. Jag har inte använt lugnande till varken skoning el klippning på ett år och idag kunde jag klippa Cassador utan bomullstussar i öronen. Då klipper jag honom i hela ansiktet med en stor klippmaskin och i och runt öronen. Man blir ju helt rörd när han låter mig göra allt detta. Lägger huvudet i famnen och jag klipper fint öronen. Det kunde jag aldrig tro första året. Han är fortfarande väldigt känslig under magen längst bak men det går absolut att övertala honom och han gör inget större väsen av sig.

 

Jag kommer nog att klippa resten i morgon då vi ska fotas till equipe på fredag och vintern är ju inte här än så han hinner få tillbaka sin lilla päls. Skönt att kunna hålla han torr under hårda pass. I morgon ska vi hoppa ordentligt innan tävling på lördag, ska bli så spännande. Idag blev det en lång runda i skogen, massa trav och avslutade med lite galopp på en stubbåker. Och vet ni, ännu en lycka <3 Han testade mig inte en gång idag. Öronen framåt hela tiden, pigg och glad, ville bara springa framåt men inte dra. Love och lycka!!

 

 

 

 

 

 

 

Här kommer äntligen filmen från i fredags som jag inte lyckades få upp här i helgen på en padda, handhavande fel eller bara skitplatta ;) På filmen hoppar vi tillslut en bana på 1m och det kändes så otroligt bra. I torsdags berättade jag att Cassador var lugn som en filbunke när jag trimmade på småhinder, men självklart skulle han visa en galet pigg sida när jag skulle få det filmat. Jag ser det däremot som att han är pigg och glad, han tyckte det va riktigt roligt att hoppa. Jag har ju varit med om Cassadors alla sidor så jag vet när han inte tycker det är roligt. 

Vi kommer fel inpå två hinder och varje gång är det i vår svåra högersida. Jag får inte till känslan där än men jag hoppas få det i veckan och jag vet precis vad jag ska träna på i morgon. Det är mycket pusselbitar som ska falla på plats nu och det är väldigt viktigt att jag fokuserar och få till det bra.

 

 

 

 

 

Ser verkligen fram emot denna vecka, massa skoj ska få plats. Cassadors träningschema är så gott som spikad. I morgon blir det gymnastikträning i form av bommar och småhinder. På onsdag blir det klättra i skogen och jogging. På fredag blir det hoppträning och på fredag ska förmodligen Cassador och jag plåtas för equipe. På lördag ska jag först tävla på morgonen och på kvällen blir det kalas och utgång. Jaq måste även få tid till att klippa Cassador, tyvärr så går det inte längre, han blir alldeles för svettig. Han har nämligen aldrig varit så här långhårig och det beror väl på att han går ute hela dagarna. Så jag kommer att göra en halvklippning, sparar rumpan då jag inte vill att han ska bli kall längs ryggen. Lite päls är bara gott för honom men han blir ju kall om han går ut svettig.

 

Cassador vilade två dagar i helgen då jag var hemma i småland och fixade en tjej inför sitt bröllop, hår och smink. Sen har jag umgåts med den där andra prinsen, blev en väldigt mysig och trevlig helg. Så vad jag gör efter att Cassador vilat är att innan jag rider så longerar jag honom, då blir han inte lika spänd i början. Sedan under ridningen så kräver jag inte så mycket. Det jag kräver är framåtbjudning och jobbar på mycket stora volter för att få honom rund och följsam. That's it :) 

 

Längtar redan till i morgon, weeeii, visst älskar jag att trimma inför dressyrtävling men att trimma inför hopptävling är på en helt annan nivå. Det är det bästa av det bästa, åååå jag hoppas verkligen att det går bra på lördag. Det har ju gått sådär det senaste och jag funderar ju på om det är något annat som stör honom, men just nu tror jag inte att det är något sådant. Vi måste bara få träningen hemma att följa med till tävlingen, känner att det mesta hänger på mig. Jag måste ge han de bästa förutsättningar nu och jag ska banne mig göra det!! Finns inga undantag eller ursäkter...

 Bruden heter Emelie och jag blev så nöjd med mitt arbete, smink och hår. Hon blev så vacker <3

 

 

 

 

 

http://youtu.be/tPuwzxvOhKE

 

 

Varje dag, ut och in, upp och ner kämpar vi med våra stora djur. Ingen är den andra lik, vare sig på två eller fyra ben. Vi har många lika men så olika mål/drömmar i livet. Anna med sin första nya häst vill komma ut på lite pay and jumps och har som mål att tävla på lokal nivå en dag. Calle har tävlat länge på ponny och siktar varje år in sig på att stå på pallen under SM. Annika som äger en äldre häst älskar att rida ut i skogen varje dag och någon gång ta sig till stranden, det räcker tycker hon. Adam rider flera lovande unga dressyrhästar och vill varje år kvala in hästarna till både Falsterbo och Breeders. Stina går på ridskolan tillsammans med sin kompis Simon. Båda älskar att vara i stallet så ofta de kan och pyssla med hästarna. De brukar ligga ute på en gräsplätt bredvid hagarna och drömma om att en vacker dag äga en alldeles egen häst.

Ja som ni alla vet så är vi alla väldigt olika, men kärleken till dessa underbara fyrbenta hårbollar är mer eller mindre densamma. Vi ska inte jämföra varandra och vi kan inte tala om att just DET är rätt eller fel. Men vi kan hjälpa varandra och ge tips och dela erfarenhet. Tillsammans i denna sport, trots olikheterna, så är vi en enda stor familj. Istället för att trycka ner, prata illa och faktiskt såra varandra så kan vi sträcka fram en hjälpande hand. 

 

Jag drömde i många många år innan drömmen blev verklighet, min alldeles alldeles egna brumbrum Corvette. Drömmen fick jag nu leva men det var långt ifrån dans på rosor. Jag tycker själv att det som tär på en mest är omgivningen, visst var Corvette inte den lättaste men hon var egentligen det minsta problemet. Jag har alltid varit tjurskallig och envis, inte alltid lätt att handskas med även om jag inte va (är) en häst. Men hade jag fått lite bättre vägledning, tips och hjälp både före och efter köpet så hade jag med min erfarenhet idag valt en bättre uppväxt till Corvette. Nu står jag som ägare till två otroligt fina hästar och jag skulle aldrig önska bort dem, el jo ibland, men det menar jag innerst inne inte. Jag tror på meningen, allt jag har gått igenom har gjort mig till den jag är idag. Drömma har jag aldrig slutat med men jag försöker att inte ha så stora krav i drömmarna. En till dröm slog ju in i år, och det var när jag träffade Dennis, he might be the man in my dreams. Lovar att jag inte glömt bort det, ni ska få höra hela storyn men jag inväntar rätt ögonblick och bilder, you will love it. Nej nu måste jag krypa ner och somna, alldeles för sent. Men om jag ska sätta punkt i detta inlägg så vill jag att alla ni som har drömmar, om en häst, en gård, en medalj, en pojkvän/flickvän, ja vad som. Ingen dröm är omöjlig!! Våga tro på er själva och lyssna till de som verkligen bryr sig om er. Mor och far vill oftast väl även om deras vägledning ibland kan vilja styra åt ett annat håll.

 

<3 Följ ert hjärta...

 

 

 

 Foto: Lexi Mudifaj 

 

 

 

Igår va en riktig pissdag rent ut sagt, jag va sur, arg och irriterad. Det gick bra i stallet men sen...i don't won't to talk about it. Så idag, klockan ringer som vanligt, upp och hoppa och iväg till bästa hobbyn, stallet!! 

Jag är hundvakt i några dagar så lilla Lucy fick följa med till stallet, hon väntar snällt utanför när jag hämtar Cassador i hagen. Medans Cassador fick smaska på lite hö inne så gick jag och Lucy in i ridhuset och plockade fram lite hinder. På ena långsidan byggde jag fram en oxer med galoppbom före och efter, 3m mellan. På andra sidan byggde jag upp en mini-trekombination. För ett sockerbitshinder, sen 7m till ett räcker och sist 10,5m till ett sockerbitshinder. Jag älskar att bygga hinder och övningar där man kan komma från båda varven, en liksidig häst är en glad häst :) Innan jag gick in i ridhuset så skrittade jag ut en runda och joggade, då motionerade en mycket glad hund. Cassador tyckte också det va skönt, han behövde inte vara ute så länge och lilla Lucy kutandes bredvid gillar han väldigt mycket. När vi kom tillbaka till ridhuset var det två tjejer där som skulle bygga upp lite mer hinder och för mig var det ok. Jag sa däremot att jag skulle bara komma några gånger på det som va frambyggt sen kunde de få ta de materialet. Så de stod där i mitten medans jag red runt, först hade de glömt en dörr öppen i väggen och Cassador gick inte i närheten av den, så de stängde den snabbt. Sen hade jag lagt Lucy i ett hörn med en stor brun filt, ja jag bäddade verkligen för att Cassador skulle bli livrädd 20m ifrån. Men det gick att övertala honom med att pussa lite på Lucy, kunde sen rida förbi någorlunda ;) Det va grymt bra med publik, då skärpte jag till mig lite extra.

Jag hoppade först fram på sockerbitarna i båda varven, Cassador var väldigt avslappnad och fin. När han kändes redo så kom vi på långsidorna en i taget och två gånger i varje varv innan jag kom på båda samtidigt i varje varv. That's it, jag kan inte fatta det själv men vi kom rätt inpå allt varje gång och min prins gick som en klocka. Jag fick till en magisk känsla och inte en enda gick drog Cassador iväg eller hoppade spänt <3 I morgon ska vi hoppa lite mer och förhoppningsvis kommer jag få det filmat, happy!

 

Resten av min fritid spenderades med syrran på stan, lite presentköp blev det och sen lunch med en kompis. Kompisen var sjuk så jag fixade även smarrig fika i form av glass med massa tillbehör.

Har ni haft en bra dag?! Jag hoppas ni alla haft en minst lika bra dag som jag, jag älskar att utnyttja dygnets alla timmar med nära och kära. Sen är jag så lyckligt glad att det gick så bra med Cassador, hoppas det går lika bra i morgon <3 

 

 

 

 

 

 

Idag var det dags för den efterlängtade ridturen på min fyrbenta prins, med tre dagars vila visste jag inte alls vad jag kunde vänta mig. Jo, förmodligen en galet pigg häst. Jag började med att longera Cassador en bra stund för att slippa alla spänningar, dels för att det stod framme en massa hindermaterial. I slutet fick han travhoppa ett litet hinder och han är ju inte dum den, försöker att komma i galopp då han vill hålla kvar den efter hindret men icke. Travhoppning är så nyttigt! När han kändes avslappnad och tittat på allt ordenligt så hoppade jag upp. Red ett litet joggingpass där jag avslutade med något enstaka skutt och han kändes då lugn och fin ❤ Visade inte alls någon galen sida, underbart! 

 

I morgon har jag inte riktigt bestämt mig om det blir trim i ridhuset eller i skogen, förmodligen i skogen då han gick inne idag. Variation på underlag och miljö tror jag på, man kan trimma på bra även i skogen. Det blir vad man gör det till!

 

 

 

Idag ringde klockan 06.00, prinsen gick upp före mig och jag fick tyvärr bara ligga i morna mig i 10 min. Sen var det dags för mig att åka hem, 1,5 timma i bilen och jag va såå trött. Väl i Halmstad så åkte jag till HFK och klippte en ponny som vi hade bokat in vid 08.00, det gick fort med nyslipade skär och självklart en snäll ponny. Sen åkte jag hem och fixade lite, slängde in lite tvätt. Sen behövde jag göra lite ärenden och handla så jag slipper det i veckan så Cassador fick vila idag igen. Ställde mig sen och lagade en gudomligt god köttfärsås, till detta blev det pasta och en kålrotssallad. 

 

Både ledsamt och skönt att ha denna helg bakom sig, tre kalas avverkade, önskade att de hade varit lite mer utspridda så man kunde kopplat av lite mer :) men det va tre väldigt trevliga och goda kalas. Jag behövde inte laga mat någon gång i helgen, enbart frukost som man fixade själv. Så idag rullar jag bokstavligt fram...älskar mat! 

 

I morgon blir det ridning och efter tre dagars vila på Cassador så borde han vara lite pigg men nu när han går ute dygnet runt så är det långt ifrån vad han har varit tidigare.

 

 

 

 

 

Ja en riktigt god och vacker morgon mina vänner. Mysigt att vakna upp med sällskap i morse, ni som känner mig vet ju att jag älskar att prata och det blir så tyst när man är ensam. Nu sitter vi i bilen påväg till tävling i Jönköping, Dennis ska hoppa 1.20 och 1.30. Sen ikväll ska vi hem till min bror på kalas och det kommer bli fullt hus med barn, släkt och familj. Mysigt :)

 

Den 16 september beställde jag en plastrong från Equidesign. Jag hittade en som jag ville ha, skrev och undrade om de kunde skicka samma dag eller dagen efter. Ringde först men fick inget svar efter flera försök. Två dagar senare fick jag ett svar där de förklarade att plastrongerna sys för hand och att det tar en vecka för leverans. Fine, jag svarade och hade full förståelse då jag va ute lite sent inför min dressyrtävling till helgen. Så jag tänkte att det var lugnt, då får jag den till nästa tävling som är om två veckor. Dagarna gick och jag väntade på paketet. Den 26 september fick jag ett mail där de meddelade att de skickar varan måndagen den 28:e, yes tänkte jag. Då får jag den till tävlingen. Måndagen kom, likaså tisdag och onsdag, inget paket. Jag skickade nu ett mail och undrade var min beställning höll hus. Fick inget svar. Tävlingen kom och ingen plastrång, förmodligen min sista dressyrtävling i år. Efter helgen va jag så nära på att skicka ett mail och avbeställa varan men så kände jag att de hade säkert en anledning till varför de inte skickat det, hmm. Veckan efter tävlingen hörde jag fortfarande inget från Equidesign, men igår, fredagen den 9 oktober så dök det upp ett paket i brevlådan. Jag blev både arg och jätteglad, vi tjejer kan ju faktiskt vara det på en och samma gång. Jag öppnade upp paketet och wow, så snygg, stilren och vilket material. Den kostade mig 230:- exkl frakt men den hade likagärna kunnat kosta några hundra till, för det hade den varit värd. Så jag kan verkligen rekommendera att ni som dressyrar och vill ha en personlig plastrong, att gå ni in på www.equidesign.se. MEN va ute i minst en månad innan ni ska använda den. ;) 

 

 

Då var det torsdag och snart helg, veckan går fort och och det gör tyvärr helgerns med. Vet ni att det bara är 47 dagar kvar till julafton?! Omg det är verkligen inte långt kvar och snart är detta 2015 år slut... Jag som trodde att detta skulle bli mitt år men ja, det beror ju på hur man ser det. Jag trodde aldrig att jag skulle fastna för dressyre så mycket som jag gjort och sedan träffade jag ju min andra prins. Det borde väl räcka för detta år egentligen, men jag saknar fortfarande framgång på hästryggen, till en viss del har jag haft det men långt ifrån med rätt känsla. Jag har bestämt mig att jag kommer antingen att starta en eller två tävlar till i hoppning, sedan kommer jag åka in med Cassador för en noga koll inför ett nytt tävlingsår 2016, samt se om det kan finnas något. Efter det kommer han att få en ordentlig vintervila innan det nya allvaret börjat.

 

Helgen som va åkte vi iväg till Björbäck för att dressyra lite på söndagen. Det gick helt ok men vi fick ett omslag till i galoppen men denna gång i andra varvet. Så nästa start hoppas jag det sitter, tyvärr gör han ju aldrig det på träning eller hemma. Tror att vi båda vill lite för mycket på banan så det är upp till mig att rida ännu bättre nästa gång.

 

I lördags var jag nere i Flyinge och tittade på femåringarnas final och sedan stannade jag nästan hela hopphästauktionen, vid 23.30 åkte jag och då var de på nr 26 av 33. Det är alltid lika spännande att se hästarna prestera men vissa blir väldigt spända och visar inte riktigt upp sitt rätta jag. Kanske lite mycket att begära av en treåring och sedan när springpojkarna som visar upp dem viftar med det dära spöt gör de ju inte mindre spända direkt. Många gånger som jag såg de vara riktigt hårda mot dem, rycka i munnen och smälla till de på bakdelen. Nä, lite mer NH från deras håll...

 

Nu till helgen blir det fullt ös på lördag, först ska jag och Mr X, visst ja, Dennis, på tävling i Jönköping. Sen ska vi på kalas hemma hos min familj och på söndag ska jag på ännu ett kalas men då ska jag vara lektant. Fullt ös även denna helg men jag hoppas att den blir lite lugnare än förra, jag orkade verkligen inte göra någonting efter tävlingen i söndags. Galet trött och utmattad var jag, smäckte nog 4 filmer innan jag somnade.

 

I tisdags var Pernilla i stallet och höll träning för mig, först red och hoppade hon sedan hoppade jag upp. Cassador var helt galet pigg och laddad och tyckte verkligen att det va roligt att hoppa. Den känslan har jag inte haft på väldigt länge och det känns ju otroligt skönt efter vår lilla downperiod. Lite nytt tänk och ridning har vi lagt på nu så vi får se hur det går på nästa hoppträning och även tävling.

Både igår och idag har jag ridit ute i skogen för att komma bort ifrån kraven på marken. Igår joggade vi lite och tog någon galopp, kände att han va väldigt pigg och han testade mig en gång ute. Idag red vi en längre runda och när han upptäckte att vi skulle ta den längre rundan så trotsade han igen. Denna gången blev jag lite arg för nu är jag trött på att han väljer stegra med mig i protest. Skillnad är om han bara vänder på klacken, thats fine, men stegra får han göra utan mig på. Nog med det så fortsatte vi vidare och vi travade ganska mycket i lugn takt. När vi sedan red längsmed några nya stubbåkrar kunde jag inte låta bli att rida ut där istället. Kunde även ta en liten galopp längs en raksträcka i slutet och wow vilken känsla. Cassador skötte sig riktigt bra och drog inte iväg. Jag kommer rida i skogen några dagar nu innan jag går in och börjar trimma inför tävlingen som är om 2,5 vecka.

 

 

 Vi kom på en fin 13:e plats av 33 så jag är jättenöjd :)

 

 

Igår vilade Cassador men jag hade redan då planerat att jag ville besöka stubbåkerna precis nedanför stallet. Jag tänkte flera gånger hur jag skulle göra då jag vet vilket monster jag ofta sitter på efter han har vilat. Så ska jag longera eller ska jag rida fram på utebanan först innan jag ger mig ut på mördaråkern. Lite så kände jag innan för vi har tyvärr ingen bra erfarenhet av att galoppera ute, det kan alla intyga och även de ryttare som har suttit på har han stuckit med. Men jag skrittade direkt ut på åker och skrittade en bra bit innan jag började trava lite lätt, följde kanten på åkern så han inte skulle känna sig så fri. När jag sedan kom tillbaka i början så travade jag länge igenom honom på små volter och stora volter. Trimmade han som ett vanligt pass på banan, försökte inte tänka på att vi va på en åker utan en stor utebana. Han frustade många gånger och kändes riktigt riktigt fin. När vi både var nöjda i traven skrittade jag en stund innan jag fattade galopp. Satte mig ner direkt med en lite lätt rumpa så han fick jobba under sig och inte tänka framåt. Han har aldrig någonsin varit så lugn. Galopperade först på stora volter i början av åkern i båda varven innan vi gav oss ut på raksträckan. När vi kom halvvägs började han trotsa lite men han talade om för mig i god tid så jag kunde sakta av så han gjorde ingen jättegrej av det. Han stegrade en gång när han stod stilla och vände 180 grader men jag behöll lugnet och vände han om igen. Krävde ingen framåtbjudning för det kan trigga igång stegring igen, utan jag satt och klappade och pratade med honom. Skänklade lite för att få han att bjuda framåt, han vänder 180 grader igen men lågt och jag vänder tillbaka. Lite så höll vi på men bara någon gång. Mutade han med godis och massa beröm istället för att bli arg. Jag hade varken sporrar eller spö, enbart en graman som ett stöd. Tillslut gav han upp och jag fick fram honom i trav igen. Travade en stund innan jag fattade ny galopp och sen skötte han sig resten av passet. Drog han iväg lite så gick jag in på en volt, lättade i både sits och händer för att ge han något positivt. Han gjorde en liten småprotest när vi kom lite längre bort lite senare men det var ingenting. Helt fantastiskt var det och jag vill ge mig själv den största klappen på axeln för att jag gjorde allt rätt denna gång och kunde lotsa min tickande bomb runt en väldigt lång och bred stubbåker. Lyckan är obeskrivlig <3