Då har man vaknat upp till denna underbara söndag, "som man bäddar får man ligga" är den första känslan idag. Jag räknade ut att jag inte varit ute och festat sen Falsterbo och det är ju 15 veckor sedan, *host* toffel. Vi dansade tills klubben stängde och vi hade en riktigt trevlig kväll. Idag har jag bara varit ute och tagit lite frisk luft för att hämta lilla Lucy, som nu ligger gott bredvid mig i sängen medans jag bloggar. Vill helst ligga här hela dagen men jag har lovat att lastträna en kompis häst och hoppa den, jag kan behöva komma ut lite annars lämnar jag aldrig sängen.

 

Nu ska jag berätta om gårdagen, tävlingarna började klockan 13 så vi hade gott om tid på förmiddagen. Skönt att kunna sova ut en tävlingsdag och äta ordentligt med frukost. Åkte till stallet och fixade i ordning allt och Cassador stod som vanligt och sov i stallgången, bådar inte gott då jag vet att han laddar. Han typ mediterar innan tävling och lägger allt krut x10 inne på tävlingsbanan, vilkert egentligen är optimalt. Han stod även lugnt i släpet och gjorde inget väsen av sig alls varken på vägen dit eller på vägen hem. När vi kom fram gick vi banan till en clear round på 90cm, jag planerade vägarna noga och det kändes bra. 

 

När jag hoppade fram Cassador började jag travhoppa krysset några gånger och shit va lugn han va, tog inte ett enda galoppsteg före utan travhoppade ordentligt. Sen så kändes det super i vänster varv på räcket men jag kom fel hela tiden i högervarvet på oxern, fick inte alls till det förutom sista gången. Tog sedan ett räcke innan jag gick in och det kändes lite bättre men jag hade inte den bästa känslan när det va dags att gå in på banan. Jag visste inte alls hur Cassador skulle va, skulle den där högersidan ställa till det inne på banan med?? Kommer Cassador vilja hoppa?? När jag red in kunde jag känna att Cassador va lite nervös, han va väldigt lugn men jag kunde verkligen känna att han tänkte mycket. Jag travade runt inne på banan och började gallopera när ekipaget före mig mig hade två hinder kvar, han kändes så fin och positiv. Jag hälsa och red an mot ettan...ja resten kan ni titta och njuta av själva.

 

 

 

 

När jag gick banan till 100cm så planerade jag redan då vilka omhoppningsvägar jag skulle ta och försöka genomföra. Inte alltid det går som planerat när man har en racerhäst men nu när han blivit mycket lugnare så kan man svänga snävt utan att tappa galoppen. På framhoppningen var Cassador ännu finare och kändes mer avslappnad och jag kunde äntligen få till högergaloppen mot oxern. Inte en enda gång kom vi fel och Cassador hoppade som en gud <3 Han är verkligen one of a kind denna häst, han är inte lätt att rida men när allt nu funkar så ger han allt på hinder. Han va inte i en enda bom på hela tävlingen, visst var det lågt men han har grymt bra koll på sina hovar.

 

Känslan att gå ut från framhoppningen med det största självförtroendet att göra en grym runda satt som en smäck. Visst gick vi ut lite tidigt från framhoppningen och jag lyckades gå fram till ingången tre gånger innan jag blev insläppt den fjärde. Men jag var lugnt och Cassador va lugn och han stretade inte emot en enda gång. Vill inte han så visar han det med att inte vilja gå in på banan, det fanns inte i hans värld denna stund. Bara det lilla stärkte mitt självförtroende och jag kunde trava in helt cool. Tänk, nu kan vi trava runt hela banan medans ekipaget före oss är på banan, förr fick jag ställa mig i ett hörn för att jag var nervös att Cassador skulle vara i vägen. Vilket han faktiskt har varit flera gånger, stegrat bland annat. Jag gör som tidigare, fattar galoppen när ryttaren före har sina sista hinder kvar och jag känner på Cassador hur han känns så lugn och fin. Vi får startsignal och vi rider mot ettan, han har nu ännu mer självförtroende än i första klassen. Grunden kändes riktigt bra och jag bestämde mig, som den riktiga fajter jag är, att ge allt i omhoppningen. Inte en gång tvekade Cassador som han tidigare gjort i år. Titta och njut för det gjorde jag på ryggen <3

 

 

 

 

 

 

Jo man ändrar på saker och man tränar hårdare för att hitta det som funkar för båda. Jag har nu ett helt vanligt tvådelat bett som är tjock, he loves it. Jag rider med ett micklemträns och jag har tagit bort martingalen för den funkar inte just nu, han vill vara fri. Jag satt och kikade på bilder från när jag kom tvåa i Munka Ljungby i direktkvalet till Falsterbo och då hade jag heller ingen martingal. Jag har även satt på honom boots för han har fått balltramp både när jag har hoppat och ridit dressyr och det sätter sig lätt i huvudet när de slår i, så numera kommer detta att vara en del av Cassadors utrustning. Visst, vi har fortfarande en massa kvar att träna på inför framtiden men detta behövde vi båda för självförtroendet. Fortsätt kämpa och det ger resultat, yes!! :)