Idag är min första semesterdag och till en början så stängde jag bokstavligt in mig i lägenheten, hade noll lust att ta mig ut inte ens till stallet. Som tur va fick jag lite extra energi i livet och kickade ut mig själv, med träningskläder och läpardojor. Gav mig upp till galgberget som ligger precis där jag bor, en väldigt mysig bokskog med många bra slingor, backar och även två utegym (såg även två snygga killar;). Jag sprang upp till det närmsta gymmet och var där i över 30 minuter, solen stekte och jag hade gymmet helt för mig själv till precis i slutet. Jag hade musik i öronen och jag försökte att inte tänka på helgen men det gick inte så bra. Istället så gick det upp ett ljus inom mig när jag kämpade med några stockar med stegrande höjder. Jag började först med den lägsta, den kan va ca två dm. Även om den va väldigt låg så ville jag jobba in rätt teknik innan jag gick på nästa höjd. Körde tio upphopp och sedan tio upphopp på nästa höjd. Den tredje höjden var jag inte riktigt redo för så jag gick och tränade lite annat på gymmet, men var snart tillbaka där igen. Började med den lägsta igen och sedan den andra höjden och tillslut kände jag att styrka, rätt teknik och mod räckte till den tredje. Jag klarade 5 stycken upphopp utan problem och då är denna höjd ganska hög. Den fjärde kommer jag inte ge mig på än på ett tag, men den långa killen som var där och tränade i slutet, han hoppade bara uppför den tredje höjden med. 

 

Ljuset som dök upp inom mig var de fyra höjderna som stockarna hade, exakt samma har jag att kämpa med på hästryggen. För att ta sig vidare måste man göra det enkelt för sig, jobba på lägre höjder, få mer rutin och känna in rätt teknik. Det behövs även mycket mod och teknik i bagaget för att gå vidare till nästa steg, har man inte tillräckligt i bagaget så måste man backa ett eller två steg. Det är precis vad vi har gjort nu, även om det inte räckte till i helgen så får vi backa ett till. Jag tycker att det är superviktigt och mer moget att kunna tala om för sig själv och även andra att nej, nu får det räcka med missförstånd och stopp, vi backar ett steg och börjar om från början. Jag tror vi lär oss mer av det än att fortsätta att vara envisa och tjuriga och tror att det ska lossna av sig själv. Så nu är jag lite gladare och är suuupertaggad inför mitt lilla egna träningsläger hos Pernilla nere i Skåne. Jag kommer även följa med henne när hon ska hoppträna själv, kommer säkert lära mig en massa nyttiga tips. Lovar att uppdatera er hur det går.