Kan amatörer visa sin unghäst??
Jag kände igen mig själv i denna text och tänkte ni skulle läsa detta som Marlene varit med om. Inlägget är taget från Hippson.se och ni kan läsa det HÄR.
Tissot och Marlene
– Tissot, eller Prinsen som jag kallar honom, kom till mig för precis tre år sedan. Hans uppfödare Joakim Olofsson ringde när Tissot var född och sa att han skulle bli en passande häst till mig, eftersom han inte skulle bli så stor.
– Jag hade fått ta bort min tidigare häst och tanken var egentligen att hitta en mer "färdig” individ. Men hur det än var med det så bestämde jag mig för att köpa Tissot. Han fick växa upp på lösdrift och uppfödaren erbjöd sig att rida in honom. Tanken var hela tiden att Joakim skulle visa honom på ”treårs”, eftersom jag då var lite otränad efter operationer jag gjort.
– Tissot är en ädel, långbent och självständig häst med sött huvud. Han är väldigt cool för att vara tre år och är den som bestämmer i hagen. Han mäter i dag 168 centimeter över manken så han blev inte så liten, men han är liksom liten i kroppen. En fantastiskt härlig häst att rida, med en underbar galopp.
Han kvalade till Flyinge som bästa dressyrtalang?
– Ja, han fick 7,5–8,0–9,5 för sina gångarter på treårstestet. Där visades han alltså av uppfödaren Joakim Olofsson, som avlar på fritidsnivå och som är väldigt duktig på det.
Varför valde du att inte åka till finalen?
– Jag blev väldigt osäker eftersom jag fick så många ”råd” om att ett proffs absolut borde visa honom. Det gjorde att jag tappade tron på mig själv, jag var till och med på väg att sälja för att det kändes som att han var för bra för mig. I det läget hade jag en spekulant som ville låna honom och rida finalen, och eventuellt köpa min häst. Men det kändes inte rätt, jag tyckte ju så mycket om Tissot, så jag beslutade mig för att behålla honom.
– Eftersom han hade varit lite orolig med huvudet anlitade jag en veterinär tre veckor innan finalen, som tog ut rester av de vargtänder som plockats bort åtta månader tidigare. I kombination med alla ”goda råd”, och min egen sargade självkänsla, gjorde detta att jag tog beslutet att inte åka.
Det var alltså många som menade att man ”måste” lämna bort hästen inför finalen?
– Det var mer en uppmaning. Det sades att eftersom jag kanske inte var duktig nog, och på grund av att det är tufft och stökigt och så vidare, så borde jag skicka iväg honom.
Tror du att det är vanligt att man som hobbyryttare drar sig för att visa sin häst själv?
– Jag tror med all säkerhet att många väljer bort att åka till finalen, eftersom man är rädd för att göra bort sig och för att tävla mot proffsryttare. Själv hade jag önskat att det varit olika grupper på tävlingarna, en med hobbyryttare och en med proffs, som sedan tävlar i samma grupp i slutfinalen. Många skulle nog tycka att det var intressant att följa hobbyryttaren mot proffset, det konceptet skulle bli spännande. Var nu den exakta gränsen mellan hobby och proffs går…
– Jag säger absolut inte att man INTE ska låta ett proffs rida sin häst, men lite till överdrift har det nog gått. Jag har inget sto som jag ska avla på, ingen hingst som ska in i aveln, utan en valack som jag köpt för att ha roligt med. Själv är jag säker på att fler amatörer skulle åka ner till Flyinge om det fanns en annan inställning till detta.
Hur gör du nästa år. Kommer du att försöka kvala till årgångsfinalen då?
– Om både jag och Tissot har hälsan med oss kommer jag helt klart att försöka kvala nästa år, jag är mer fokuserad än tidigare. Där får jag väl tacka min tjurighet och mitt ”jäklar anamma” …
– A och O tror jag är att man har en tränare som tror på en, för att nå målen behövs att tränare och ryttare har en plan tillsammans. Stöd och coachning är en viktig del även för oss ”hobbyryttare”. Framför allt vill man ju att det ska vara kul med träningen och så vill man ha ett tävlingsmål att träna planenligt inför.
– Det vore kul att bli så bra som möjligt även på amatörnivå, det är den verkliga utmaningen! Jag har genom åren sett så många hästägare som aldrig varken rider, tränar eller tävlar sina egna hästar. Vad är då vitsen, tänker jag?
– Jag hade fått ta bort min tidigare häst och tanken var egentligen att hitta en mer "färdig” individ. Men hur det än var med det så bestämde jag mig för att köpa Tissot. Han fick växa upp på lösdrift och uppfödaren erbjöd sig att rida in honom. Tanken var hela tiden att Joakim skulle visa honom på ”treårs”, eftersom jag då var lite otränad efter operationer jag gjort.
– Tissot är en ädel, långbent och självständig häst med sött huvud. Han är väldigt cool för att vara tre år och är den som bestämmer i hagen. Han mäter i dag 168 centimeter över manken så han blev inte så liten, men han är liksom liten i kroppen. En fantastiskt härlig häst att rida, med en underbar galopp.
Han kvalade till Flyinge som bästa dressyrtalang?
– Ja, han fick 7,5–8,0–9,5 för sina gångarter på treårstestet. Där visades han alltså av uppfödaren Joakim Olofsson, som avlar på fritidsnivå och som är väldigt duktig på det.
Varför valde du att inte åka till finalen?
– Jag blev väldigt osäker eftersom jag fick så många ”råd” om att ett proffs absolut borde visa honom. Det gjorde att jag tappade tron på mig själv, jag var till och med på väg att sälja för att det kändes som att han var för bra för mig. I det läget hade jag en spekulant som ville låna honom och rida finalen, och eventuellt köpa min häst. Men det kändes inte rätt, jag tyckte ju så mycket om Tissot, så jag beslutade mig för att behålla honom.
– Eftersom han hade varit lite orolig med huvudet anlitade jag en veterinär tre veckor innan finalen, som tog ut rester av de vargtänder som plockats bort åtta månader tidigare. I kombination med alla ”goda råd”, och min egen sargade självkänsla, gjorde detta att jag tog beslutet att inte åka.
Det var alltså många som menade att man ”måste” lämna bort hästen inför finalen?
– Det var mer en uppmaning. Det sades att eftersom jag kanske inte var duktig nog, och på grund av att det är tufft och stökigt och så vidare, så borde jag skicka iväg honom.
Tror du att det är vanligt att man som hobbyryttare drar sig för att visa sin häst själv?
– Jag tror med all säkerhet att många väljer bort att åka till finalen, eftersom man är rädd för att göra bort sig och för att tävla mot proffsryttare. Själv hade jag önskat att det varit olika grupper på tävlingarna, en med hobbyryttare och en med proffs, som sedan tävlar i samma grupp i slutfinalen. Många skulle nog tycka att det var intressant att följa hobbyryttaren mot proffset, det konceptet skulle bli spännande. Var nu den exakta gränsen mellan hobby och proffs går…
– Jag säger absolut inte att man INTE ska låta ett proffs rida sin häst, men lite till överdrift har det nog gått. Jag har inget sto som jag ska avla på, ingen hingst som ska in i aveln, utan en valack som jag köpt för att ha roligt med. Själv är jag säker på att fler amatörer skulle åka ner till Flyinge om det fanns en annan inställning till detta.
Hur gör du nästa år. Kommer du att försöka kvala till årgångsfinalen då?
– Om både jag och Tissot har hälsan med oss kommer jag helt klart att försöka kvala nästa år, jag är mer fokuserad än tidigare. Där får jag väl tacka min tjurighet och mitt ”jäklar anamma” …
– A och O tror jag är att man har en tränare som tror på en, för att nå målen behövs att tränare och ryttare har en plan tillsammans. Stöd och coachning är en viktig del även för oss ”hobbyryttare”. Framför allt vill man ju att det ska vara kul med träningen och så vill man ha ett tävlingsmål att träna planenligt inför.
– Det vore kul att bli så bra som möjligt även på amatörnivå, det är den verkliga utmaningen! Jag har genom åren sett så många hästägare som aldrig varken rider, tränar eller tävlar sina egna hästar. Vad är då vitsen, tänker jag?
Jag hoppas att Tissot och Marlene tar sig dit nästa år!!! Stort lycka till!!!
Mitt första riktiga år som jag tävlade regelbundet var när Cassador va 5 år, jag valde att ta hjälp med Cassador inför Falsterbo men tyvärr hade vi inte turen på vår sida och småpet var anledningen. Jag valde då att kvala honom själv till Flyinge, vilket jag idag är stolt äver. Vi gick in och nollade den första 1.20 rundan men dagen efter så red jag fel, på grund av ett pet i kombinationen och jag vände mig om, av ren reflex, och red förbi den linjen jag skulle ta. Men jag red runt, hörde hur folk "ojjade" minns det så väl. Jag la på ett smile av stolthet, red runt och red 4 hinder på 1.25 felfritt. Vi gick ut med 10 fel, 4 fel var ett pet, 4 fel för fel väg och 2 fel för överstridande maxtid. Vad gjorde det?? Han skulle inte säljas och jag kände för att gör något själv, vilket jag är så otroligt stolt över!! Visst hade min ridning kunnat vara så mycket bättre.. Fick inte alls den feedbacken och stöd av de som stod mig närmst just då, det finns dem som inte klarar av att se amatörer på Falsterbo eller Flyinge, de vill bara att "proffs" ska rida där. Vad hade ni gjort i min situation?? Eller hur tänker ni??
Flyinge 2012
Postat av: MalinKalin
Jag tycker det var bra gjort av dej. Modigt! Synd att det ska vara så mycket prestige och att man "måste vara" proffs för att vara där. Kör hårt!
URL: http://malinkalin.blogg.se
Postat av: ThereseL
Klart du gjorde rätt, skulle jag vilja säg utan krusiduller!
Du gjorde ju något du själv kände var rätt, och du gjorde det bra! Du styrde upp allting och du och cassador lärde er antagligen väldigt mycket av den erfarenheten? Hur kan det INTE vara ett bra val, liksom.
Din häst, du har inga Planer på att skilja dig från honom. DU vill var den som når målen med honom.
You go girl! ;)
Du är helt klart en av mina stor förebilder inom ridsporten, av många anledningar. Främst för hur mkt du kämpar, och sättet du gör det på. Din öppenhet för att hitta det bästa sättet för cassador och dig själv.
Ja, snart är det dig dom intervjuar i hippson;)
Jag tycker du gjorde helt rätt ang Flyinge och att det var starkt av dig att satsa ensam. Skitroligt och BRA!!! tänk vad kul nu när du har den erfarenheten och utvecklats så mycket i din ridning vilka kul grejer du kan göra. Jag är absolut FÖR att alla ska kunna kvala, Man är inte alltid bäst bara för att man har stor plånbok eller ett efternamn som är känt.