Mycket skulle jag kunna dra upp och skriva om under den rubriken men vi håller oss till dagen eller den senaste veckans erfarenhet/intryck. Idag åkte jag och Cassador ner till Helsingborg för att besöka en klinik i Hasslarp där Uwe Bublitz är veterinär.

 

Började dagen med att oroa mig för vädret då de lovat snö men vägarna var fina när vi åkte ner. Det kändes riktigt skönt då jag även fick åka själv. Innan vi åkte så longerade jag först min stolle till häst för att han skulle göra sig av med energi. Sedan hoppade jag upp och red ett kort pass, travade över lite eller ganska många bommar i följd. Tror aldrig Cassador gett sig på så många innan, vilket han gjorde riktigt snyggt. Det låg även galoppbommar framme, två stycken med ganska långt avstånd mellan. Vi kom även på dessa och han kändes så stadig och fin.

 

Tankarna har verkligen snurrat runt sen i onsdags då han visade hälta på böjprovet. Jag såg det väldigt tydligt när han stakade sig fram i ridhuset, då fick han ändå mjukt underlag att springa på.

 

 

Det som jag mest har varit förtvivlad över är att han har känts så in i bombens fin och fräsch. Han har heller aldrig varit så lugn på hoppträningarna, ni har ju själva sett klippen. Är det så han blir när han har ont?! Många frågor och många tankar som man vill ha svar på. Därav kunde jag inte vänta 15 dagar för att få reda på svaret. 

 

Väl framme hos Uwe var det flera som var där med sina hästar. Blev varmt välkommen av Uwe själv men satte mig sedan ner med en av assistenterna och skrev ner lite info som adress. Idag var de tre extra som jobbade utöver Uwe. De tar hand om allt småjobb, då kan flera vara där samtidigt. Jag fick vänta en stund innan det var min tur men blev underhållen av en gudasöt liten 9 månaders valp, kan varit en dansksvensk gårdshund eller vad de heter, mini var den ialf. Kliniken är relativ nybyggd så allt är väldigt fräscht, nymålat och väggarna är klädda med stora och maffiga hästtavlor. När det var dags för min tur tog jag med mig Cassador bort till en korridor. Det var nu tomt på folk så jag fick med mig två assistenter och Uwe, vilket ger sex kunniga ögon. Längst bort i korridoren på kortsidan hängde det självklart även där en hästtavla, visste inte hur Cassador skulle reagera på den. Uwe ställde lite basic frågor om Cassador, sen fick jag gå och trava normalt mot den där tavlan som va en aning läskig. Han böjde sedan det benet som han va jättehalt på. När han var färdig sprang jag mot tavlan och jag reagerade inte så mycket först då jag alltid får kämpa med att få han att springa. När jag kom tillbaka insåg jag att han inte hade haltat. De skrattade lite och undrade inte om jag va haltare mer än hästen då jag hoppar lite roligt ibland när jag försöker att få igång Cassador. Sedan gick han igenom resten av benen. Vi gick även in i ridhuset och de fick studera Cassador på volt, både i trav och galopp. När vi var färdiga gick vi in och tillbaka till korridoren och gjorde samma procedur som tidigare. När jag kom tillbaka en sista gång från springturen stod Uwe så där nöjt med ett leende och sa "Han visar ingenting".

 

Va?! Hörde jag rätt? Jag sken upp som solen och sa "Yes, då kan jag anmäla mig igen till tävlingen som jag avbokade" Pussade och berömde Cassador som skötte sig exemplariskt. Åkte sedan hem med lite andra tankar och frågor som egentligen ingen kan svara på. Bara jag själv som kan ana något.. den hältan som Cassador visade i onsdags, den försvinner inte över en helg. Jag har heller aldrig känt att Cassador är oren i ridningen eller stått emot. Min slutsats är därför att den hältan han hade i onsdags var en framkallad sådan. Jag studerar och tar in, jag har under en veckas tid sett två helt olika böjprov. Uwe har berättat för en kompis att om hon vill ha sin häst halt så kan en veterinär fixa det ganska lätt genom böjprov. Sanningen är hemsk ibland, men från och med nu kommer ingen annan får göra böjprov än Uwe, därmed basta.

 

Jag åkte ifrån med en blivande fattig plånbok, då de skickar räkning, men jag är lyckligt lottad med vetskap om att jag har en fullt frisk häst <3 För mig betyder det svaret mer än vad det smakade. Istället för att köra på ovetandes och kanske till och med få en behandling som han inte behöver, uhh, ryser i kroppen. Som sagt, man lär så länge man lever. <3

 

 

Nu är vi klara och redo att åka hem