Jag ger inte upp..


 
 
Jag biter mig i tungan, jag sväljer min stolthet, jag förlorar det jag kämpar för och jag trampar i skit hela tiden..men jag ger ALDRIG upp!! Jag vet att jag har grävt ner mig ibland, velat sluta blogga, sluta vara en offentlig person som ska bjuda på allt. Jag vet att livet inte är lätt och det finns de som har det mycket mycket värre än det jag varit med om. Jag tycker absolut inte synd om mig själv och vill inte få någon att tycka det om mig. Jag vill så mycket, jag vill lyckas på hästryggen, jag vill känna mig älskad och jag vill längta efter just det där. Vi alla har olika mål i livet och vi alla längtar efter just den bekräftelsen. Jag har snuddat vid just den känslan några gånger men aldrig nått ända fram. Jag vet att jag har en bit kvar men en dag kommer jag att få känna just den känslan, jag kommer veta och då hoppas jag att ni fortfarande är med mig så jag kan dela med mig av den.
 
Idag har jag suttit och kollat på världscuptävlingen i Madrid och självklart tävlingarna från Friends Arena. Jag lever mig in både dressyren och hoppningen, för jag kan säg att jag blir lika taggad att nå nya mål i dressyren som i hoppningen. Jag vill och jag kan, det är egentligen bara jag själv som står i vägen.
 
Jag vet att jag har och kommer förmodligen alltid att tänka för mycket. Tänker på följder, om jag säger si händer så, om jag gör det så händer detta, om jag inte gör något vad händer då?! Tänk om man kunde födas med en manual som man kunde följa. Ett nytt kapitel för varje år man ska leva, ja tänk så smidigt och lätt det hade varit, men så fruktansvärt tråkigt. 
 
När jag ser tillbaka på mina 29 år på denna jord så kan jag inte påstå att jag gjort något jag är mäktigt imponerad över, inte än. Men jag ångrar aldrig något, aldrig. Visst önskar man att något var lite annorlunda men jag har kommit fram till det igen, allt händer av en endaste anledning och det är meningen. Jag har försökt att ha rent mjöl i påsen hela tiden, ibland hamnar det lite smuts i men oftast så är det rent. Däremot har jag lyckats träffa människor som absolut inte har rent mjöl i påsen och man blir så ledsen och besviken när man får höra ett och annat på andra håll. Det gör att man litar mindre och mindre på mänskligheten, vart finns lojaliteten??
 
Jag är långt ifrån stolt över min resa med Cassador men jag hoppas att jag en dag kan sträcka på mig riktigt jäkla rakryggad och faktiskt säg att nu är jag det. Vägen dit tar tid men så länge jag är omringad med rätt människor som vill mig väl och att vi tillsammans kan nå våra mål så finns det inga ord som kan stoppa oss. Det kan inte stoppa någon, varesig du sitter på en ridskolehäst el foderponny så kan du lyckas med människor omkring dig som faktiskt vill att just du ska lyckas med dina mål. Du kan ha den dyraste hästen och den bästa utrustningen men om du står helt ensam så har jag svårt att tro att man lyckas. Titta på de som når toppen, ingen tar sig dit alldeles själv. De har ett team bakom sig och ger säkert mer än 100% för att de tror på någon och vill att de ska lyckas. Önskar att det fanns fler som kunde peppa varandra, även jag kan bli bättre<3 
 
Jag och Cassador har inte nått toppen än, vill jag och är beredd att kämpa för det så vet jag att vi kommer nå långt. Vi har varit nära några gånger men aldrig så nära en förstaplats i hoppningen, för vet ni vad?! Jag tror inte vi har varit redo för det helt enkelt och därmed så har meningen varit där och bestämt igen. Jag är inte ensam om att kämpa i denna värld och jag är inte ensam om att vilja hamna på förstaplats. Det har helt enkelt varit andra som kämpat lite längre eller kanske rent av haft lite mer tur på sin sida, men väl värda den där blågula rosetten. 
 
Nu är det dags för sängen, skönt att få ut lite vad som snurrar i huvudet även om jag undvikit bloggen lite för att inte låta känslorna helt styra med ord. Men jag är såå taggad inför varje tävling som kommer och känslan att rida både hemma och på tävling nu är ren magi. En tävling kvar om två veckor, sedan är vi värda lite semester jag och Cassador. Men bara en månad kvar till det nya året och jag kommer träna stenhårt både på ryggen och på marken för att toppa nästa år. Vill jag så kan jag <3 
 
 
 
 


Postat av: Erika Pettersson
2015-12-03 - 15:44:58

kämpa på du är en kämpe! :)

URL: http://erikapettersson.webblogg.se/



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: