Min fina, vackra och bästa vän, han är verkligen unik. Det som Cassador har gjort för mig har ingen någonsin gjort, han är en guldhäst och jag ser så fram emot detta åt. Nästa tävling blir nästa helg, men vi ska bara hoppa runt på 1m en runda. Träna på lite snäva svängar och se det som en träning helt enkelt. Helgen efter är det tävling i Laholm och jag har anmält mig till 1.10 och 1.20. Vi tar en klass i taget och ser hur det går, det är verkligen så dåligt med tävling häromkring nu som man får tage vad som finns.

 

Idag var Cassador superlugn i stallet, han va sådär mysig, när man ser djupt in i hans ögon så är han en helt annan häst på det nya stället. Han är verkligen mycket lugnare, äter sin mat väldigt duktigt och vi har ökat hans kraftfoder. Jag har aldrig gett han så mycket mat, då han inte ätit upp det, det har samlats som en klump i botten och jag har fått rensa och slänga mat flera flera gånger. 

 

När det var dags för ridning så va Cassador väldigt pigg i skritten, när jag trimmar så är jag noga med att mjuka upp han vid varje hörn då jag absolut inte vill ha tvärnit i varken traven eller galoppen, eller att huvudet åker upp likt en giraff. Även här är han mycket bättre än tidigare, jag kunde få kämpa i över en timme med att få han att trava normalt förbi ett hörn med hindermaterial i. Men idag, då var hörnen ok i ridhuset. Jag brukar numera använda dressyrspö i början i skritten då han ofta behöver lite extra tryck vid skänkeln. Så när jag skulle lägga tillbaka spöt vid ena kortsidan så fick jag inte lämna det. När jag tryckte ut bakdelen mot kortsidan så tryckte han in den, haha, han vet mycket väl att det är där jag hämtar och lämnar det. Men han va inte riktigt så smart denna gång då jag skulle lämna det. Efter lite övertalning så fick jag lämna det, han har aldrig gillat att man bär spö uppe på ryggen, tror han har fått sig några omgångar innan han kom till mig, men nu kan jag faktiskt rida med det. Jag använder det nästan bara i skritten, där kan jag sedan avgöra om det behövs till traven, men nästan aldrig i galoppen. Då han har så mycket energi och är både framme för skänkeln och lyssnar bra, till den största delen, så vill jag undvika att ha sporrar. Spöt använder jag enbart med några små duttar sedan är det skänkeln igen.

 

När han får busa lite i början av passet gör han sig av med onödig energi som jag inte vill ha resten av ridningen. Jag kan tala om för er att han sen var GUDOMLIG att sitta på. I traven var han superfin och jag krävde inte för mycket, böjde igenom honom på stora volter, vill att han både ska kunna gå både rakställd och formbar. Sen kom galoppen, weeiii, dessa dagar önskar jag att jag fick det på film. Jag fick han verkligen avslappnad, lågställd, mjuk i hela kroppen med kraft bakom mig. Jag kunde i princip i denna stund göra precis vad jag ville, så jag gjorde skänkelvikning i galoppen och bara njöt av hur fin han var och kändes.