halleluja moment!!


 
 
Asså det är helt sjukt, när jag nu sitter och ska skriva detta inlägg får jag gåshud och det tåras i ögonen. Känslan jag nu ska försöka återberätta för er är nog den bästa jag haft på Cassadors rygg, verkligen ett halleluja moment!!
 
Hela förmiddagen i stallet va magiskt, hästar som gnäggar när man kommer (inte alls för att de är hungriga), fåglar som kvittrar och solen som jobbar med att få fram våren i detta kalla land. Inga kyliga vindar idag, varma och gosiga mular som fick flera pussar.
 
Corvette var först ut idag, gillar altid att rida henne först, vet inte varför. Hon va väldigt lugn och harmonisk under hela passet, kändes inte lika stel i skritten idag heller men jag låter alltid henne gå två varv i skitten i båda varven med långa tyglar innan jag börjar jogga henne. När jag joggat henne då kan jag gå tillbaka till skritten för att trimma lite mer, vill inte börja trimma henne fören hon är varm och mjuk i kroppen. Tänk om man kunde trolla bort hennes ledvätskeproblem, så trist bara att den ska vara där och göra henne lite stel i början. Men jag tänker inte så mycket på det, jag vet att det finns där och det kommer förmodligen alltid att göra det. Så länge hon inte har ont av det och hon vill jobba, hoppa och vara en glad häst i arbete ska hon få vara det. 
 
Jag tänkte trimma på lite bommar idag men när jag kom in i ridhuset låg det redan framme lite material och jag vågade inte ändra något om någon skulle använda det så jag körde på samma. På bilden nedan kan ni se det som redan låg framme, jag ändrade bara något avstånd så det skulle funka på Corvette. När man hoppar hinder ska man hålla sig till samma avstånd som kommer på tävling, det tycker jag är logiskt men när man trimmar med bommar på marken och man gör det själv tycker jag man ska hitta avstånd som passar just den hästen. Samt beroende på om det ska vara kort galopp, mellan eller ökad galopp. I denna övning är det lite mer framåtbjuding, inte sitta och plocka i galoppen, varesig bommarna på långsidan eller på kortsidan, då kommer man helt fel. På travbommarna hade jag två lite upphöjda och två på marken, ni kan se att jag skrivit 5x38or och det är för att jag stegar fem steg med mina fötter. Tycker detta avstånd funkar kanon på mina hästar, speciellt Cassador som fortfarande inte riktigt våga ta i över, han är så försiktigt och blir alltid lite kort i traven över bommarna. Jag kom först i trav på hela banan, började med travbommarna till höger och sedan travade över galoppbommarna. När det kändes bra, började jag med att trava över travbommarna, fattade sedan galopp och tänkte fram, fram annars kommer hon alldeles för kort inpå den andra långsidan med tre galoppbommar. Sitter ner över och kämpar med att hon ska behålla samma galopp men busar några gånger med att byta. Har sedan jämna språng upp till kortsidan och jag får verkligen inte tappa galopp på vägen för då blir det jobbigt för damen att ta sig runt. Bryter sedan av till trav och kommer på bommarna igen. 
 
Sammanfattningsvis så har Corvette aldrig någonsin varit så lyhörd, arbetsvillig och grymt duktig. Visst bytte hon galopp över bommarna några gånger på långsidan men i slutet satte hon allt och gjorde det fantastiskt bra!! Hon kämpade tappert och va allt lite svettig i slutet, men hon kändes så nöjd och glad min fina lilla tjej. Jag är verkligen så glad att jag kunde få ha henne hemma en liten stund nu, man blir verkligen glad av att sitta på henne och bara på denna korta tid hos mig har hon utvecklats enormt.
 
 
 
 
Åååh, nu kommer det allra bästa på hela dagen, inte trodde jag detta när jag vaknade inte. För den delen så trodde jag inte det i början av passet heller. När det va dags för prinsens tur idag så var han väldigt pigg i skritten, det roliga med honom är när man går in i ridhuset och får se hans min när "alla" bommar ligger framme. Haha, han blir som ett barn, spänd av förväntan, glad och extra taggad. Jag skrittade även runt några varv med långa tyglar och tryckte ut han i hörnen, mest för att hälsa på alla spöken så att det inte dykter upp några senare i passet. Självklart dök det upp ett när jag började trava sen men vi var framme och hälsa på det, sen var det nog med det. I början kändes det som ett helt vanligt pass, han va väldigt på i skritten och jag fick faktiskt en sån där känsla, "åh vad jag vill ha kvar Corvette nu". Då jag ibland kan tycka att han är för mycket för mig, jag känner mig fortfarande som en amatör och är långt ifrån ruttinerad. Men jag är förbannat envis och vill lära mig, även om det betyder den hårda vägen med en svår häst. Trimmade mycket i skritten, tills han lugnat ner sig och kändes riktigt mjuk och fin. Joggade sedan fram en stund bara rakt upp och ner, inte massa krav utan bara jogga och ut i hörnen. När han kändes superfin där böjade jag gå vidare med att trimma han lite mer i traven. Red upp på medellinjen och flyttade han sedan i sidleds när jag ridit fram ungefär 15 meter, så jag flyttade inte han direkt utan först få fram honom och sedan ut i hörnen. Detta gjorde han riktigt bra och jag använde ett dressyrspö för att peta lite på rumpan så jag fick med mig den.
 
Innan jag började med galoppen så kom jag på hela övningen i trav, några gånger i båda varven. Det var nu känslan dök upp, han stretade inte emot, han var inte spänd och gjorde precis det jag bad om. Det som är svårast för honom är att komma in i lugn trav, trava över bommarna och sedan vara avslappnad efter. Shit, he nailed it!! Han va rak hela tiden och när jag hade travat runt där några varv som ingenting så va jag så nöjd att jag likagärna kunde slutat passet. Men nu är det ju så att galoppen är den viktigaste gångarten, där vi verkligen behöver trimma stenhårt. Så jag kom först två gånger på bommarna utan den med trav, han gjorde det klockrent, så jag kom på allting två varv och OH MY, känslan bara explodera i mig. Jag omfamnade Cassador, pussade och kramade honom. Det här har aldrig hänt!! Allt var perfekt!! Nu började jag ju självklart i vårt bästa varv, där jag är stadigare och även Cassador. Men jag gjorde likadant i andra varvet, började med att komma på galoppbomnarna några gånger och sedan la jag till travbommarna. Nu har jag verkligen svårt att beskriva med ord hur fantastisk han var i vårt svåra varv, han var så stadig, så avslappnad och en förbaskat glad häst. Han känner när jag är glad, han känner min minsta vink, för allt jag gör smittar av sig på honom. Inte en endaste gång bytte han galopp över bommarna på långsidan, han bara gjorde rätt hela hela tiden... <3
 
Tänkte avsluta detta inlägg med att klappa mig själv på axeln! Jag har svårt att ge mig själv beröm för något jag verkligen har gjort bra, riktigt bra. Visst har jag gett mig beröm på bloggen, men det är väldigt få gånger. Idag, ja idag gjorde jag bara allting rätt, för gör jag rätt så gör även hästarna det. Vi är, jag kan dra in mig själv i detta också, vi skyller alldeles för mycket på våra fyrbenta vänner. Jag skulle säg att det är en bråkdel där ute på fyra ben som gör fel, till 99% så är det piloten som styr och ger komandon, därav så är de fel som hästen gör ryttarens fel. Sen är inte alla hästar skapta ur samma form, en del har lättare för sig och andra svårare. Jag är bara så otroligt glad att jag kommit så pass långt i min ridutveckling att man kan få uppleva dagar som denna helt på egen hand, ingen tränare som talar om för en hur man ska rida, hur man ska komma och hur känslan ska vara. IDAG, var jag fokuserad, jag va otroligt noga med alla mina vägar och gjorde jag fel så skällde jag på mig själv, jag hade hela tiden en sökande blick mot nästa mål. Cassadors öron är fina, de vet jag, så dem behöver jag inte sitta och stirra på. Jag sträckte på mig hela tiden, trampade ner hälen och jobbade otroligt mycket med att få till rätt känsla i sitsen. Handen var mjuk och jag höll tyglarna som om de va väldigt sköra band, om jag nyper hårt så går de av. Trots att många säger att man inte ska prata under tiden man rider så funkar det på mina hästar, man kunde tro att jag höll träning för mig själv i ridhuset för jag pratar väldigt mycket. Jag berömmer mina hästar med ord och jag märker tydligt hur mycket dem gillar det. 
 
När jag red sista varvet med Cassador satt jag på ett rosa moln som va påväg upp i det blå, jag behövde ingen musik som spelade i denna stund. Hela jag sprudlade av magiska toner, Cassador likaså, jag kunde känna hans glädje. Jag travade av honom, bara en kortis, för att sedan bryta av till skritt och jag bokstavligt slängde mig av för att krama om och pussa på honom. Jag sa "Du är helt fantastisk min vän, det här gjorde vi bra" fler pussar och kramar, sedan lättade jag på gjorden och han fick gå lös medans jag plockade bajs. Sen tog vi denna fina bild.... <3
 
 
Fatta om jag ser fram emot detta år extra mycket nu.... <3
 
 
 
  


Postat av: Mamsen
2015-03-24 - 18:22:53

Åhhh .....så fina ni är och vad roligt att läsa. Det är du så värd med den känslan, sträck på dig😘 efter allt slit i motig tid så bra bra välunnat denna känsla
Massa kramar och rosa moln💖💖💖💖

Postat av: Cecilia Lundberg
2015-03-24 - 18:25:47

Åh, underbart!! :) :) Blir så glad för er skull! Fortsätt kämpa! :) :)

URL: http://cissemiss.blogg.se/


Postat av: Sofia
2015-03-25 - 07:53:28

Vad härligt det är när man får den där feelingen! :D
Jattefin blogg!

URL: http://www.sofiadarrell.se



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: