NU har ni vaknat :)


 
 
Tänkte väl att ni var lite nyfikna, men tyvärr är inte allt planerat in i minsta detalj men redan ikväll, eller kanske i morgon kommer ni få veta. Vi kan bara hålla tummarna extra hårt för att det går vägen. Jag lovar er att ni alla kommer att säga antingen, YES, huh, vilken lättnad eller äntligen ;) Men som sagt, först håller vi tummarna och andan en stund innan vi kan pusta ut... Jag tror detta är ett steg i rätt riktning för mig och min utveckling på hästryggen. Jag vill börja rida ordentligt nu, jag känner även suget efter tävling, speciellt när jag ser Caroline och Corvette kämpa tillsammans. Ingen har sagt att det ska vara lätt denna resa på hästryggen, även om man ibland önskade att man kunde åka med på ett bananskal. Ni tror på mig och Cassador, och jag tror på oss, att göra en stor förändring och ta hjälp av människor som verkligen VILL hjälpa oss, det tror jag är vår nyckel till framgång.
 
Jag känner även att jag har lovat en del saker på bloggen men inte kunnat slutföra det, dels på grund av att min dator fortfarande inte är helt 100 och jag inte kan lägga pengar på en ny just nu. För mycket utgifter på dubbla stallhyror, bilen ja ni vill ju inte veta det. Även Cassador har tagit alldeles för mycket must och fokus från mig, jag vill och jag lovar saker och ting men så fort något händer så dör jag, där även bloggen. Under ett års tid har Cassador och jag mått psykiskt dåligt, på insidan men kämpat på utsidan. Det tar på krafterna att försöka hitta en lösning hela tiden men när det inte funkar så hamnar man på botten igen. Jag har nu lyssnat på mig själv och även min häst, från och med nu kommer jag aldrig att göra något som vi inte kan gå in och göra 100% med vilja, självklart kommer vi säkert att ha någon fajt för att hitta DET igen, men vi kommer att ta hjälp. Cassador är ingen vildhäst, men han ser just nu ut som en 2 årig unghäst, han tappar allt så fort han står och vilar. Vet att ni är några som rekommenderat det, vila, äta och återhämta sig, men det funkar inte för honom. Vi måste bara hitta en balans där vi båda tycker att allt är OK. Jag tror den är påväg, jag kan känna det i fingertopparna. Så står ni ut ett tag till så ska jag, vi, göra vårt yttersta för att ta oss igenom svackan.
 
 
 
 
 
 
Nr 1, fölmärr som jobbar som mamma varje år.
 
Nr 2, Razzia 4 år, 154 cm hög och äter bara massa mat om dagarna.
 
Nr 3, Cassador 7 år, 168 cm hög och lever just nu vildhästlivet = benrangel.
 
 
 
 
 
 
 
Jag älskar denna bild, den får mig att vilja skriva massa ord men ändå blir jag mållös.
Den ger mig obeskrivlig kärlek <3
 
 
 


Postat av: Jessica
2014-09-07 - 23:20:00

Du verkar vara en sån fin och klok människa. Cassador är nog överlycklig av att ha en sån förstående ägare. Så många andra som hade utnyttjat eller förstört hans kapacitet men du väljer att ta det lugnt för er bästa.
Förstår att det är jobbigt och att man tappar motivationen, men den kärlek som strålar genom dina bilder och text är obeskrivligt, och därför säger jag bara, kämpa på lite till, det kommer reda ut sig tror jag :)
Stor kram!

Svar: Åh tack fina du Jessica för dem orden, jag hoppas att vi en dag kan visa att vi vill vara ett team igen och allt slit var värt det, skam den som ger sig<3 massa kramar
Ica


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: