Regn är höstens vardag, men regnet, egentligen så stör jag mig inte så mycket på det. Har man bara täta regnkläder och det inte kryper in på skinnet så är det lite mysigt. MEN att rida på ett underlag där vattnet inte rinner undan, det suger verkligen. Razzia fick vila idag, efter en strålande tur igår, men Cassador sadlade jag på dressyrsadeln och ett hackamore. Skrittade ut en lång runda och åkte verkligen häst, första gången vi rider ut ordentligt sen olyckan. Han skötte sig riktigt bra i början, lite spänd ibland men lunkade på bra. Men sen kom den där frigående gräsklipparen, OJ OJ OJ sa Cassador, blåste upp sig och blev 2 meter hög. Jag hoppade av direkt för jag ville absolut inte ta en fajt, men han lugnade inte ner sig och höll på att flyga i luften och jag tappade han nästan. Stackarn, helt livrädd för den där lilla gröna klipparen. Men, efter en stund kunde vi ta oss förbi, han va ju riktigt snygg när han blåste upp sig men farlig för oss båda. Precis när vi passerat så ligger det ett stall där en vän har sin häst, fick hjälp med att rätt till sadeln som hade åkt bak en bit och det fanns även en pall som jag kunde hoppa upp på. Väntade en stund tills han lugnat sig, sen skrittade vi vidare hem. Tror han tyckte det va riktigt skönt att inte ha några plikter idag, bara skritta med långa tyglar. I morgon tänkte jag rida samma runda, men denna gång lite mer träning på vägen. Sakta men säkert ska vi kunna rida ut igen med förtroende för oss båda.