Jag uppskattar livet så otroligt mycket, även om något kan vara jobbigt och man känner ibland att man bara vill krypa ner i sängen och stanna där väldigt länge. Så ser jag mig omkring, tar tag i saker istället för att deppa ihop. Detta hände mig under en period, livets resa ändras och blir inte riktigt som jag hade tänkt mig. Men det jag tyckte jag hade som problem då va ju bara småpotatis. Jag lärde mig själv att så fort något jobbigt dök upp så letade jag snabbt upp ett motargument till varför jag inte skulle ge upp. Det kan exempelvis handla om vänner, killar, hästar, ekonomi, jobb m.m. Många killar är svin, men det finns minst lika många tjejer som är det mot killar. Bara för att jag har mött många nötter i mitt liv så betyder det inte att alla är och kommer att vara det (även om jag tror det). Vänner kommer och går, så är det bara. Några gamla består och några byts ut. Man lever olika liv och vill man hålla hårt i en vän måste man acceptera det nya. 

 

För mig har det varit jobbigt i hästvärlden länge, men det vet ni redan. Många hade kanske inte gått den vägen jag tog från början, en del hade vänt en bit på vägen eller hittat andra lösningar. Jag har aldrig tagit något förgivet men jag har haft en stor näve envishet att vilja utvecklas och en dag lyckas. Varje dag nu, är en ny dag för mig. Allt kan hända med Cassador, han är aldrig samma häst 24/7, humör som ett sto ena dagen och snäll som ett lamm andra. Men till den största delen alltid snäll, han har aldrig försökt göra mig illa, förutom alla dagliga kärleksbett han ger. Jag har lagt ner mycket tid, ork och lust på denna kille och det känns som att jag kan ge lika mycket till. För varje dag är det något nytt, ingen träning är den andra helt lik och Cassador börjar infinna sig i det. Under den värsta tiden ville han inte se åt mitt håll, han ville inte bli fångad i hagen och ångesten hos mig bara växte. Vad ska jag göra?? Vad gör jag för fel?? 

 

Nu till denna underbara dag som blir allt fler och fler. Jag börjar med att fixa allt i stallet och även mocka hagen. I hagen så bryr sig Cassador inte alls om mig, grannen är mycket roligare att busa med. Han går fram och tillbaka och kan inte stå still många sekunder. Det syns tydligt på Cassador att han är rastlös, även om han går i en större hage nu så måste han hitta på saker hela tiden. Jag brukar se mig omkring och de flesta hästar står och vilar eller ligger ner, inte Cassador. Så jag gick och tömde kärran och hämtade grimskaftet. Tänkte, nu kommer han inte vilja gå in, han kommer vara pigg i stallet och även ute. Ropade på honom och direkt vände han på skon och...gick mot mig. Han hann till och med fram till utgången före mig och väntade. Aldrig hänt på nya stället, får alltid vänta in eller gå och hämta honom. Stor skillnad med Corvette, hon kommer alltid, i full galopp eller bara lunkandes. Cassador va sedan väldigt lugn i stallet, skrittade sedan ut en lång runda barbacka med Moa och avslutade passet med lite galopp på banan. Han va så lugn i galoppen att jag fick till och med lägga på mycket ben. Han va avslappnad, lugn och frustade gott hela tiden. Detta trodde jag aldrig skulle hända, Cassador ville bli riden då han vet att han kan göra åt energi där, kanske?! Kanske inte?! Jag hämtar alltid Cassador strax efter utsläpp eller rider innan utsläpp, vilket jag kan förstå honom om han inte vill gå in när han precis gått ut. Så...för mig är ett sådant steg enormt, jag blir helt galet glad och varm inombords. För mig är det ett steg framåt på vår långa resa. Förtroende för varandra i ett team är A och O. Människor mellan, hund - människa, häst - människa m.m. Är man inte redo att skapa det eller bygga upp något som en gång varit så kan man lägga ner. Det kanske funkar på kort sikt och de lägre klasserna men inte om man vill nå toppen. 

 

 

 Cassador va sotis på min halsduk, kärleksnaffs är vardagsmat för oss ^^