Mycket har hänt på 3 månader, Pernilla Josefsson är personen som har stått vi vår sida nu och tränat oss. Från att ligga på botten och inte känna någon lust att varken tävla, träna eller rida i huvudtaget. Till att äntligen känna ett enormt tävlingssug igen! Det har inte varit lätt, jag har fått ändra på min ridning och lite på mitt tänk, men vad som helst var bättre än förut. Cassador har blivit en helt ny individ, visst är han fortfarande vass och känslig men han accepterar allt på ett helt annat sätt. Han är mannen i mitt liv och jag hade försökt allt, så kände jag. Vet inte hur mycket tid och pengar jag lagt ner för att få det bra, när det bara behövdes små saker för en förändring. Byta stall och ny ridning <3 Jag svävar på rosa moln varje dag nu, jag är en otroligt tacksam och glad människa, älskar att sprida glädje. Svårt blir det att vara glad när man inte känner någon glädje på hästryggen. Vi alla som håller på med hästar vill ju känna glädje till det vi kämpar med, inte bara motgångar som gör att man hamnar under isen. Tror att det viktigaste är att man har rätt människor runtomkring sig, människor som vill det bästa för en och kan ge beröm. 

 

Jag och Cassador tävlade sist i Juni, det är 6 månader sedan.. När jag började träna för Pernilla tyckte hon att vi skulle vänta till nästa år då vi verkligen behövde befästa de nya rutinerna. Vilket kändes som en bra plan då jag absolut inte vill skynda fram med något. Jag har under de här 3 månader tränat hoppning för Pernilla varannan vecka ungefär. Hemma har jag bara hoppat något enstaka hinder, inte lagt mycket energi på bommar och hinder utan ridit ut i skogen mest. Klättrat och varierat min ridningen på marken. Gjort ridningen positi för Cassador, inte spenderat för mycket tid på banan och pressat honom med hinder m.m. Detta känner jag idag, efter 3 dagars trim på banan varierat med skritt i skogen, har gjort under. Filmen ni ser nedan är filmad idag och som ni vet har det blåst nästan storm ute och Cassador tyckte det va något jobbigt och låg lite mer på än igår. Men trots detta så är han så otroligt fin, jag håller lugnet, försöker att komma ner i sadeln men han är bannemig inte lätt att sitta ner på, inte för mig ialf. Men träning ger färdighet och vi har mycket kvar att lära. Ser så sjukt mycket fram emot hoppträningen i morgon, en kompis kommer att följa med att filma och fota, så allt kommer upp hör i morgon kväll.