Idag skulle jag och Ella skritta ut barbacka på hästarna men Cassador betedde sig konstigt. Först tog jag av han täcket, gjorde han inget. Jag borstade igenom hela hästen noga, ingenting hände. Sedan la jag på ett regntäcke då det började regna och vi ville ut i skogen, då började han sparka med vänster bakben upp mot magen, jag blev arg och rädd då han aldrig sparkar annars. Jag tog av han täcket och rörde med handen vid skapet och flanken, han ryckte i pälsen och kickade med bakbenet. Nu blev jag riktigt orolig, så fort han visade att det va vid magen så tänkte jag direkt att det kunde vara något invärtes....?! Även om jag haft honom i 2 år så kommer han från ett främmande land och man vet inte vad han har varit med om. Sedan kan ju allt hända här med, mask i magen (dock så tog jag täckprov förra året och det visade minimalt och har avmaskat honom två gånger i år), annat som händer i magen. Hästar kan ju få som oss människor, Cancer och många andra sjukdomar. Om han inte slutar tänkte jag, så åker jag in med honom. Han är alldeles för värdefull för att bara låta va, skillnad tycker jag det är när man ser vad felet är, på benen ex sår, svullnad m.m. De kan man ge lite tid och se hur det ändras, men magen. Hua, ja jag fick verkligen kala kårar. Medan Ella skrittade Corvette så gick jag upp till lilla ridhuset och släppte honom. Tänkte att jags kulle longera men vill inte att han fastnar i någon lina om det är något. Så jag släppte honom i ridhuset och han brallade först lite, sedan travade han en stund och sist skrittade han länge. Gick fram och nosade på mig några gånger men jag lät han va, tänkte om det hade varit något så hade han rullat sig, visat att det gjorde ont i magen men som tur va gjorde han inte det. Han va helt normal. Gick då ner mot stallet och då såg jag att Maggan och Carola va i stora stallet, dessa damer är äldre, visare och har massvis med kunskap. Carola sa direkt att han va uppdragen, och visst är han den lite mer atleta typen men han brukar inte se ut så vid skapet sa Carola. Maggan drog igenom handen på honom en bra stund, i början ryckte han med pälsen men sedan inget alls. Maggan trodde att det va en helt vanlig, men jäklig ful en, älglus. =/ =/. Hans symptom stämde in på det, hon sa att det är något som sitter i pälsen eller har med skinnet att göra. Vi kollade igenom honom men hittade inget, jag drog på honom regntäcket och Maggan erbjöd sig att hålla ett öga på honom då hon skulle va i stallet ett tag till. GULD VÄRT!! Det är dessa dagar som nackdelarna med att stanna kvar väger över av fördelarna, dessa otroligt duktiga och kunniga människor kommer jag aldrig att komma i närheten av!!

 

 

 

 

Någon som varit med om dessa läskiga smådjur?? Jag vet att Corvette hade det när hon var liten och bodde en bit utanför Halmstad där det fanns massa älgar. De kröp i pälsen och va riktigt läskiga och svåra att fånga... huua!!