Som jag sett fram emot denna dag, att få tävla i Flyinge under unghästchampionatet och att få stå där i gången och vänta på min tur. Idag önskade jag verkligen att någon annan satt på honom...

Under framhoppningen visste jag varken in eller ut, Amanda hjälpte mig men Cassador var fruktansvärd, så jäkla svår att rida när han bara drar, drar och är överallt. Det kändes ändå OK i slutet men ett svagt sådant, när jag står i gången som ni ser på bilden överst, klappar jag honom säkert 50 gånger och vill få han lugn. Väl inne på banan försökte jag bara fokusera på min uppgift, va lugnt och rid väl. Crazy Horse ON, ja vem tusan tryckte på den knappen?! När jag susade förbi folket på läktarna kunde jag verkligen höra deras rädsla. Men men, ett stopp blev det då Cassador fick syn på ett annat hinder först och ja här kommer min orutin att rama in han på rätt hinder. 20 fel totalt och resten av felen är sket pet då han drar iväg och inte får till en bra språngkurva, absolut inga kraschrivningar. Många som jag träffat idag är besvikna över sina 4 fel, visst har jag och dessa människor förmodligen helt olika meriter, krav och mål. Jag är inte besviken, kan inte säga att jag är nöjd med 20 fel heller men överlag så är jag faktiskt nöjd med min insats. De flesta med min rutin hade nog gått och lagt sig för längesedan, vilken många säkert tycker jag skulle gjort, eller låtit någon annan rida. Nej då lär jag mig aldrig och jag är där jag är och kan inte mer än lära mig av mina fel. En dag vill jag kunna säga till mig själv att jag är stolt och förbaskat nöjd att jag aldrig gav upp!! Så nu jobbar jag på den dagen!! Men först, en runda kvar i morgon och den ska bannemej bli bättre!!!!

 

 

 

Det är absolut inget fel i suget på hinderna ialf, ska ialf försöka att hitta en liten broms i morgon. Denna bilden togs idag och jag kommer att köpa den sen, lånar den lite nu :)